- Nu är det mer symboliskt. Det spelar inte så stor roll längre vad det är för saker.

När Filip var liten visste han precis vad han önskade sig, ofta var det speciella legogrejer, säger han. Numera önskar han sig egentligen ingenting.

- Jag har typ det mesta jag behöver. Jag vill inte ha så jävla mycket grejer egentligen, i så fall ska det vara något jag kan använda.

Ändå uppskattar Filip att få presenter, på grund av tanken som ligger bakom, gesten. Själv försöker han hitta gåvor som verkligen ska passa mottagaren. Det går inte alltid så bra, eftersom han brukar vara ute i sista minuten.

Pauline Blomquist, jämnårig gymnasiekompis med Filip, önskar sig en ny dammsugare i julklapp i år.

- Det är nog ingen vanlig önskeklapp bland folk i min ålder, säger Pauline.

Men hon städar en hel del - hon bor för det mesta ensam, sedan hon återvänt till Stockholm för att plugga efter det att familjen bosatt sig i södra Sverige. Nu delar Pauline en lägenhet med sin pappa som sover där ibland när han är uppe i Stockholm på jobb.

Pauline är äldsta barnet i familjen och skulle få "rätt" saker, nyttiga, bra och lämpliga grejer, berättar hon. När småsyskonen kom släppte föräldrarna mer och mer på principerna.

- Jag brukade önska mig en massa saker, dyra saker som jag inte fick. Med tiden blev det mer och mer kläder som jag ville ha.

Den present hon minns bäst från barndomen var en trehjuling som hon fick när hon fyllde tre eller fyra år.

- Vad glad jag blev för den cykeln! Turkos, var den. Annars fick jag nog mest gosedjur och sådant.

Att dagens barn blir bortskämda med en massa prylar är delvis en myt, tycker Pauline och Filip.

- Det beror på vilka barn man pratar om, säger Filip. Det finns många som inte har råd med en massa presenter. Eftersom kommersialiseringen är så hård och synlig är det lätt att tro att "alla" köper som galningar.

Gåvor behöver inte vara saker, påpekar Pauline. Att få komplimanger eller ett leende på tunnelbanan kan också kännas som en gåva. När kompisar kommer hem till henne och lagar mat är det också som att de ger något till henne.

- Att folk gör nåt för en, anstränger sig - det ger en bekräftelse på att de tycker att man är snäll, eller nåt sånt ...

Presenter där givaren på något sätt ansträngt sig för mottagaren är de mest värdefulla, tycker både Pauline och Filip.

- Grejer som massproduceras kan aldrig bli personliga, säger Filip.

Pauline berättar om när en kompis tog studenten i våras. Pauline själv köpte smycken i present, men en gammal barndomsvän till studentskan gjorde ett band där hon spelat in musik från olika epoker under deras gemensamma barndom och skoltid.

- Hon hade lagt ner en massa tid och energi, säger Pauline. Det var verkligen en jättebra idé. Jag tror nog att hon som tog studenten blev gladare över den presenten än över mina smycken, hur fina de än var.

Men att någon har lagt ner tid och/eller pengar för att glädja en, kan ibland också kännas som ett krav, menar ungdomarna.

- Det är lätt att få skuldkänslor, man känner att man själv inte gett tillräckligt, och att man måste ge tillbaka, säger Pauline. Usch, sånt där är jobbigt.

Själva försöker de låta bli att visa om de blir besvikna över en present.

- Fast det beror lite på vem man fått den av, säger Pauline. Är det från föräldrarna kan man oftast säga som det är, och sen byta. Men är det från en gammal släkting, då tackar man och tar emot.

- När man inte önskar sig nåt, som jag, kan det ju lätt bli så att man får något man kanske inte vill ha, säger Filip. Men jag blir inte direkt besviken, det spelar ingen roll för mig eftersom det är tanken jag bryr mig om. Egentligen är det bäst med pengar, men många vill inte ge pengar som present.

Trots att de flesta försöker hålla masken brukar det kännas när någon inte riktigt uppskattar en gåva man gett dem, tycker båda ungdomarna.

- Det syns, de säger "tack, tack" så där, på ett särskilt sätt, säger Filip.

- För mig känns det som om jag har misslyckats då, säger Pauline. Jag kanske har för höga krav på mig själv. Jag känner det som om det som jag ger bort måste vara bra, annars blir jag lite ledsen och besviken på mig själv.