Ida Hult, som har till yrke att spana in i framtiden, talar om en gräns mellan dem som är i tjugoårsåldern och dem som är i trettioårsåldern. Var den går beror framför allt på när datorerna gjorde sitt intrång på skolan där man gick som ung.
– Jag är född 1980 och minns när de första datorerna kom till min skola. Det var en stor händelse. Numer är datorer ett måste för elever långt ned i åldrarna och det påverkar deras beteende och attityder, säger Ida Hult.
Hon talar om ”Moklofs”, eller Mobile kids with lots of friends. Det handlar om unga tjejer och killar med många och korsvisa möten på nätet. De är också vana att resa och att snabbt informera sig om det senaste – oavsett om det rör film mobiltelefonernas senaste finesser eller vad som händer i världen.
– Dagens ungdomar blev ”curlade” och bortskämda, men tagna på allvar som barn. De är vana vid att få snabb återkoppling på sina åsikter och handlingar. I etablerade politiska partier och traditionella folkrörelser tar det ofta tid att fatta beslut. Steget från att man visar engagemang till att det händer något konkret kan tyckas oändligt – idéerna mognar långsamt.
Från sitt kontor nära Hötorget mitt i Stockholm sitter Ida Hult och tittar ut i omvärlden för att se vad som är på gång. Ofta reser hon ut i landet för ta reda på hur människor beter sig och vad de tycker om framtiden.
Ida är grundare av ”Trendethnography”, som använder sig av metoden trendetnografi för att hitta glappet mellan hur människor upplever sitt beteende och hur de verkligen beter sig. I dag är hon företagets vd.
– Vi lever med dem vi studerar och flyttar kanske in i deras hem. Efter hand blir de vana vid vår närvaro och anstränger sig inte för att vara som de tror att vi förväntar oss, utan visar sitt verkliga beteende. Efteråt analyseras observationerna.
Ungdomen har alltid varit en speciell livsform där man prövar sig fram och testar för att hitta sin vuxna livsposition. Allt fler har börjat tala om ”Generation E”, att unga i dag inte nöjer sig med att betala bidrag till en hjälporganisation, gå med i ett parti eller ha ett fadderbarn.
Unga är i dag väldigt engagerade och solidariska, konstaterar Ida. De vill hjälpa andra och bidra till att skapa en bättre värld. Däremot är de flesta ovilliga att anamma de stora ismerna som socialism, liberalism, kommunism – begrepp som saknar innehåll för många, säger Ida.
– Unga som är födda efter 1970-talet är allting på en och samma gång. De kan befinna sig långt ut på den politiska vänsterskalan, men ändå vara konservativa i en rad frågor. Så lägger man till lite miljö och får en blandning som inte passar in på den politiska kartan.
Partier och organisationer som förknippas med långa föredragningslistor och ändlösa diskussioner passar inte dagens ungdomar, påpekar Ida. Även hoten mot klimatet och den senaste finanskrisen har fått unga att tveka om det politiska systemets förmåga att lösa dagens och morgondagens problem.
– Förskingringsskandalen i Röda korset och debatten om ekonomiska förmåner i hjälporganisationerna har sått tvivel hos många. Nu ger de till och engagerar sig i projekt som är genomskinliga, de vill vara säkra på att pengarna används på rätt sätt och inte går till dyr administration. Allt fler arbetar med också med egna projekt, ger även av sin tid och sin kompetens.
Ida säger att många politiska frågor känns viktiga för henne, men hon vill inte engagera sig i ett parti. I gymnasiet gick hon på den naturvetenskapliga linjen för att bli kemist och ”rädda världen”.
– Men det gick inte att påverka eller bestämma så mycket själv. De kemiska formlerna och fysikaliska sambanden fanns ju redan där och var givna på förhand.
I stället läste Ida etnologi på universitetet. Tanken var att det skulle bli en termin innan hon kom på vad hon egentligen ville bli, men ämnet var så intressant att hon fortsatte. Därefter blev det studier i journalistik i USA och arbete på tidningar där och i Sverige.
– Men journalistiken passade mig inte, jag är mer en person som tänker ”å ena sidan” och ”å andra sidan”. En sådan inställning passar inte i den journalistiska världen.
I stället började Ida på ett konsultbolag som arbetar med omvärldsanalys och framtidsspaning. Efter en tid startade hon Trendethnograhpy, med nu fem anställda och tillfälliga fältassistenter.
Ida arbetar också på ideell basis i styrelsen för Moderna dansteatern, som vill pröva och utmana dansens gränser. Hon försöker även få till rabatterade jobb för ideella organisationer som Amnesty, universitet och andra som kanske inte kan betala fullt pris. På så sätt kan hon vara engagerad utan att vara det i traditionell politisk mening.
Unga träffas i dag på nätet, startar bilpooler och diskussionsklubbar. De bloggar, twittrar, nätverkar ... de är socialt skickliga och tekniskt kompetenta.
Enligt Ida har den nya generationen – vi kan kalla den ”E” eller något annat – mycket gemensamt med 40-talisterna.
– De som föddes på 1940-talet har skickligt organiserat sig och sett till att deras liv blivit så bra som möjligt – de har jobb, bra bostad, hyggliga pensioner och god sjukvård. I dag har många unga svårt att få arbete och bostad, men det föder också energi och kraft – tillsammans blir de starka, säger Ida.
Fast ungdomsgenerationen är splittrad. De engagerade tillhör ofta en urban medelklass från stora städer. Ida tycker det är oroväckande att glesbygden avfolkas, att värderingsklyftan mellan könen ökar och att unga slås ut redan i gymnasiet med ofullständiga betyg.
– Merparten av dagens unga är ändå engagerade och det etablerade samhället måste lära sig att ta upp kraften i engagemanget.