På kvällen kommer dygnets bästa stund, tycker Karin Kaller.
Då lägger hon sig i dubbelsängen med lille Mille, 1 år, Moltas, 3, Majken, 6 och Morris, 8, plus stora blandrashunden Bosse. Karin ammar Mille och läser saga för de större barnen.
– Man känner någons varma små fötter intill sina egna, en liten hand i sitt hår. Det känns självklart, lugnt och underbart, säger Karin. Då finns inget bråk eller tjafs, man slutar dagen bra.
Det blir trångt i sängen, inte minst på grund av Bosse, så trångt att något av barnen måste ligga på tvären nere vid fotändan.
– Men den som ligger där får välja saga, säger Karin. Så den ”sämsta platsen” har blivit ganska attraktiv.
Just nu läser Karin en kapitelbok, lite för avancerad för att treåringen Moltas ska hänga med. Fast Moltas vill absolut vara med på nattningen ändå, berättar Karin. Ibland ligger han och bläddrar i en bilderbok under tiden.
– Han somnar gott, det är nog stämningen som känns rogivande, säger Karin.
Karin, som är dramapedagog, hennes man Dennis Tapper och deras barn bor i ett gult trähus på landet, i Buskhyttan utanför Nyköping. Dit flyttade familjen från en etta i södra Stockholm för tre år sedan.
De två yngsta barnen sover än så länge i föräldrarnas säng hela natten. Dennis, som är musiker, jobbar ofta sent på kvällen och lägger sig ibland på soffan eller i gästrummet eftersom sängen är ”full”.
– Fast Moltas ska flytta in i Majkens rum snart, är det tänkt, säger Karin. Vi väntar på en våningssäng, det kommer Moltas säkert att tycka är kul, så övergången går nog bra.
Karin och Dennis har aldrig fattat några beslut om hur sovrutinerna i familjen ska se ut. Mönstren har format sig av sig själva, berättar de. Den gemensamma nattningen av alla barnen har varit praktisk eftersom Dennis arbetar mycket på kvällen och natten.
– Men det är också så otroligt mysigt, säger Karin. Eftersom jag fortfarande ammar Mille är det alltid jag som tar nattningen när jag är hemma. Det känns inte som en arbetsuppgift, jag skulle aldrig vilja byta bort nattningen mot att dammsuga eller plocka disk.
Nattningen brukar ta en halvtimme, högst en timme. Majken och Morris somnar i dubbelsängen ibland, men flyttas över till sina egna rum senare.
– Det här med den gemensamma nattningen är förstås inget tvång, säger Dennis. Ibland är Morris uppe och gör något annat, och lägger sig sedan direkt i sin säng. Det händer att Majken gör så också.
Samtidigt gillar alla nattningen, säger Karin. Vi har sällan haft problem med att barnen inte vill lägga sig, de ser fram emot den där stunden lika mycket som jag.
Åttaåringen Morris håller med:
– Att gå och lägga sig är mysigt, kroppen behöver vila. Efter sagan och pratet tänker jag inte på någonting, jag ligger bara och tittar på mysbelysningen tills jag somnar. Och det är skönt, för hjärnan behöver också vila. Det bästa med nattningen är att ligga i samma säng och prata. Det sämsta är att man inte får ligga kvar hela natten.
Eftersom de tre äldsta barnen går i skola och förskola har det blivit nödvändigt med lite fastare rutiner, säger Karin och Dennis. Om det ska bli någon saga ska barnen vara i säng före klockan åtta. Det funkar för det mesta. På helgerna blir det lite senare.
Dennis är med på ”nedvarvningen” före sänggåendet, med tandborstning och pyjamaspåtagning. När den övriga familjen lagt sig brukar han gå ner och jobba i musikstudion i källaren.
I stort sett har inget av barnen haft några svåra sömnproblem, tycker Karin och Dennis.
– Vi har haft tur. Man hör ofta andra berätta om besvärliga vaknätter, växtvärk och mardrömmar, säger Dennis. Våra barn vaknar förstås också ibland, men inte ofta. Fast just nu har Moltas en period när han halvvaknar ungefär varannan natt och verkar ha drömt något otäckt, han är vild, arg och sparkas. När vi väcker honom ordentligt blir han lugn, fem minuter senare sover han igen.
– Skulle man inte få sova, då skulle man ju inte orka, säger Karin. Jag känner mig utvilad varje morgon, om det inte är så att jag själv suttit uppe vid datorn eller något.
Närheten till föräldrar och syskon på kvällen och natten är nog bra och trygg för de små barnen, tror Karin. Men det här med god sömn och dygnsrytm handlar säkert om läggning också, tänker hon.
– Alla i familjen är i grunden morgontrötta och kvällspigga – utom Majken, hon är precis tvärtom. Det blir så tydligt på morgnarna när vi andra är sega och tystlåtna. Majken kvittrar på, jättepigg. Om man vaknar på morgonen och Majken inte är uppe, då blir man orolig för att hon är sjuk. Samtidigt är hon den mest kvällströtta.
Att de små barnen har sovit hos föräldrarna har känts naturligt, säger Karin.
– När jag har ammat på natten har det varit lätt att somna om, både för mig och för barnen. När Mille föddes fick Moltas ligga kvar hos oss, jag tror det har varit bra, han blev inte bortskuffad och har inte varit svartsjuk på Mille alls.
– Vi har inte gått efter några metoder utan har helt enkelt gjort det som har funkat bra för oss, säger Dennis. Det får vara så här med nattningen så länge det känns bra, det ändras väl av sig självt när barnen blir större.
– Ja, fast jag tror att jag kommer att sakna nattningen, säger Karin.