– Min fru och jag levde ett ganska stilla pensionärsliv och gjorde allt vi brukade. Inget ansträngande direkt, mest umgänge med barn och barnbarn och så lite resor.
Men plötsligt fick jag problem med ögonen och av det blev jag allt tröttare och ängsligare. Rädd på något sätt. Det var inte längre roligt att träffa andra. Jag orkade inte heller se efter vårt lilla landställe. Jag kände mig dålig som inte ville något längre.
När jag skulle hålla tal till min dotter på hennes födelsedag visste jag inte vad jag skulle säga – jag som alltid älskat sådant.
Till slut var jag mest hemma, såg på tv och åt – fast jag inte hade någon aptit. Min fru blev naturligtvis orolig. Hon hade aldrig sett mig så här. Så skulle jag på en hälsoundersökning och läkaren frågade hur jag mådde. På något sett lyckades jag berätta hur det var.
Nu äter jag medicin och har fått tillbaka energin. Mina döttrar är så glada! Det känns trevligt att leva igen, trots att jag är gammal.