Göran är en man i femtioårsåldern med familj och eget företag, han är en van idrottare och har ett stort ideellt engagemang. Därför blev han tillfrågad om att bli oarvoderad ordförande i en idrottsförening som behövde städas upp. Ekonomin var i oordning och de ansvariga för de olika verksamheterna inom föreningen var inte överens.
– Jag har alltid trott gott om människan så jag antog utmaningen – även om situationen var allvarlig.
Göran upptäckte snart att föreningen var konkursmässig och utan inkomster. Trots detta fanns det många som ville sko sig på klubbens varumärke. Han blev därför mycket förvånad när han redan på första årsmötet fick höra att han var svår att få tag på och att han inte hade svarat på mejl.
– Det måste vara ett missförstånd, tänkte jag. Som egen företagare kollar jag alltid igenom post, mejlbox och läser av telefonen för att inte missa något viktigt. Jag erbjöd mig på studs att i princip vänta på garageinfarten till den som sökte mig men inte lyckats nå mig.
Göran tyckte själv att han jobbat hårt och åstadkommit mycket på bara ett år och i mejlboxen hittade han inga mejl från personerna ifråga.
Så småningom tystnade kritiken och arbetet gick vidare. Göran lyckades skaka av sig obehaget.
– Jag är van att kommunicera och fatta beslut och visste att det här var viktigt för våra uppväxande ungdomar. Men det är klart att jag fick många ovänner när jag föreslog förändringar som skulle sätta stopp för medlemmar som ville utnyttja klubben.
Görans strategi var att ta upp eventuella meningsskiljaktigheter direkt. Det gav ett minimalt utrymme för rykten och felaktigheter att gro. Nätmobbning fanns inte i hans föreställningsvärld.
I stället la Göran uppemot tjugo timmar i veckan på sitt ”intresse”, idrottsföreningen. Motståndet var stort trots att moderbolagets skuld var uppe i tvåsiffriga miljonbelopp. Under sommaren gick en stor del av ledigheten åt till kommunikation med medlemmar.
– Det gick nästan inte en dag utan diskussioner på telefon och utbyte av skriftliga förslag till lösning (på min hemmejladress).
Tillbaka på plats väntade dock något helt annat:
– Döm om min förvåning när jag möttes av gliringar om min långa ledighet. Min fru hade ju klagat att jag bara satt i telefon och framför datorn hela dagarna!
Nu var de många som påstod att Göran aldrig svarade på mejl. Han fick höra att han tydligen tyckte att han gjort tillräckligt och att han var dryg.
Han blev kallad till ett extra möte. Där fick Göran höra att han inte var välkommen att kandidera till nästa års ordförandeskap. Han valde att inte ens gå på årsmötet.
– Stämningen var sådan att det inte fanns utrymme för att tacka av mig och ge mig en blomma. Det kändes givetvis bittert och tråkigt, men det var också en viss lättnad. Det hade varit en period med extrem press och just då var det rätt skönt att slippa alltihop.
Så småningom fick Göran reda på att han blivit utsatt för en ”mejlfejk”. Det vill säga att några personer i klubben hade skapat en e-postlista med en felaktig mejladress till Göran i adressboken. Sedan skickade man ut all information till den fejkade mejladressen med hemlig kopia till andra mottagare. Då verkade det som om Göran fått mejlet fast han i själva verket inte hade det.
– Alltihop var iscensatt av en grupp inom organisationen. De hade dessutom spritt ut ryktet om att jag var dålig på att höra av mig, eftersom de ville få bort mig från den beslutsfattande posten som ordförande.
Det var en av de mer tveksamma i klubben som till slut berättade om komplotten. En person som själv aldrig hade haft några problem att samarbeta med Göran och som kände sig utnyttjad i efterhand.
Efteråt kände Göran ”att han hade gått i fällan”.
– Det är klart att jag kände mig besegrad och lurad. Jag gick in i uppdraget med avsikten att åstadkomma något bra och det kändes tråkigt att bli bortmanövrerad med oschysta metoder. Och dessutom av personer som, enligt min uppfattning, ser mer till egen framgång än till verksamhetens bästa. Jag förstår att det har med makt och pengar att göra. Det förändrar människor och gör dem kapabla att bryta mot moral och etik – och att använda tekniska hjälpmedel på ett oschyst sätt.
Göran har valt att inte prata så mycket om händelsen – eller som han uttrycker det själv: ”Låta deras dåliga samveten koka i fred.”
– Fast visst har det påverkat mig. I dag skulle jag inte låta mig dras med på samma sätt igen. Det är förstås på både gott och ont. Jag kommer inte att ställa mig på barrikaderna för den goda sakens skull igen.
Fotnot: Göran heter egentligen något annat.