För ett år sedan våldtogs en då 14-årig flicka från Bjästa på en skoltoalett av en jämnårig pojke. Därefter blev hon kränkt av både vuxna och ungdomar som vägrade acceptera att hon blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp. Till slut tvingades hon att flytta från orten. Under den senaste veckan har debatten varit intensiv om allt vad den unga flickan fick utstå.
Enligt uppgifter till DN diskuterades händelsen i skolklassen där förövaren gick på ett par möten med föräldrar och elever under förra våren. De som försvarade honom var mycket aggressiva.
– Det värsta var att både föräldrar och elever fick lyssna till det här. De här mötena skulle handla om en skolresa – i stället blev det en debatt om vilka som var för eller emot flickan, berättar en mamma.
Jan-Olov Häggström bor i Bjästa och är ordförande i Humanistiska nämnden, som bland annat ansvarar för sociala frågor i Örnsköldsviks kommun. Han var också förälder i den aktuella skolan.
– Jag var med på två möten och reagerade öppet mot hur en del av de närvarande vuxna agerade.
Jan-Olov Häggström försökte säga åt föräldrarna att sansa sig. Det fanns elever närvarande och han tyckte att vuxna i alla sammanhang måste framstå som lämpliga förebilder för tonåringarna. Även lärare fanns med på mötet.
– Jag upplevde att det både i skolan och i hela samhället fanns de som var emot flickan och de som var emot pojken. Men det han gjorde är förfärligt och inget som kan ursäktas på något vis.
Den drabbade flickan utsattes för trakasserier i skolan, men hon blev även ansatt ute på byn. Men långt ifrån alla i Bjästa deltog i någon hatkampanj mot henne, enligt Jan-Olov Häggström.
– Jag kände tidigare inte någon av de inblandade i våldtäkten, och upplever att stämningen på orten förändrades efter skolavslutningen när den unge gärningsmannen fick vara med i kyrkan. Då började han få mer sympatier och det var mycket olyckligt att avslutningen genomfördes på det sättet, säger Jan-Olov Häggström.
Han har funderat mycket över hur vuxna kloka människor kan tappa huvudet och ryckas med i en något som liknar en gruppsykos. Det skrämmer honom lika mycket som det hat han sett uttryckas på nätet mot den våldtagna flickan.
Björn Eriksson, pensionerad sociologiprofessor vid Örebro universitet, säger att det finns en rad förklaringsmodeller till varför mobbning och en gruppsykos uppstår.
– I Bjästa och på mindre orter är det viktigt att få vara en i gruppen, en i gemenskapen. Många är beredda att gå långt för att uppnå detta mål. Priset för att protestera blir ofta väldigt högt. Det finns en rad exempel på detta från andra orter och olika organisationer, exempel där människor frysts ut eller mobbats, säger Björn Eriksson.
Inom katolska kyrkan har otaliga sexuella övergrepp tystats ned genom åren; in i det sista kunde få föreställa sig att högt respekterade präster kan förgripa sig på småpojkar. I dag har enorma skadestånd betalats ut till offren.
Är förnekelserna i de två fallen uttryck för samma beteende?
– Nej, inte direkt. I katolska kyrkan handlade det om att tysta ned något de ansvariga visste var sant. I Bjästa skapade människor sin bild av verkligheten oavsett vad som var sant eller inte, svarar Björn Eriksson.
Han använder begreppet ”kollektiva kulturer” för att förklara det som hände i Bjästa, men även inom katolska kyrkan.
– Det handlar om den kultur som råder på en liten ort eller i en organisation. Inget får skada gruppens trygghet, självbild och sammanhållning. Och när något hotar idyllen händer det att människor vänder sig mot offren snarare än mot dem som är skyldiga till övergreppen, säger Björn Eriksson.
För åtta år sedan medverkade han när ”Uppdrag granskning” i SVT gjorde ett reportage om en omfattande skolmobbning i Överkalix i norra Norrland. Där märkte han hur ett helt samhälle blundade när två elever, båda adopterade från Chile, utsattes för grov förföljelse. Varken lärare, föräldrar, skolan eller kamraterna gjorde något för att stoppa mobbningen.
– Många i Överkalix slöt sig samman inom ett regelverk där det viktiga var att inte avvika från det som ansågs rätt. Jag har endast följt händelserna i Bjästa genom mediernas rapportering, men det verkar finnas många likheter. Både när det gäller hur den utsatta flickan bemöttes, och av hur folk snabbt enades om den ”rätta” uppfattningen och började förtala offret.
I samhällen och organisationer där människor är lika och håller ihop är det kanske extra svårt att bli trodd om man har utsatts för övergrepp av någon med stark ställning, fortsätter Björn Eriksson.
Han talar om att det i alla sociala sammanhang finns hierarkier, vissa personer har högre social ställning än andra.
I Bjästa hade pojken som våldtog flickan hög status bland kamraterna, i skolan och i samhället. I katolska kyrkan är det präster, med stort anseende i sina församlingar, som anklagas för att ha våldtagit eller sexuellt utnyttjat småbarn. Pojkar som man ”ju inte kan lita på”.
– Det vi sett i Bjästa kan vi iaktta i mer eller mindre allvarliga sammanhang. De flesta har ju upplevt liknande sociala mekanismer, säger Björn Eriksson.