Klockan är strax efter tre på eftermiddagen och för Bashir Aman Ali har det blivit dags för bönestund. Han undrar artigt om vi kan vänta en liten stund med intervjun. Det kan vi naturligtvis. Han tar av skorna, vecklar ut den lilla bönemattan och vänder sig i riktning mot Mecka, 450 mil bort. Med låg röst reciterar han böner på arabiska medan aftonmörkret sakta faller över Vällingby Centrum därutanför.
Efter några minuter är allt klart.
– Nu har jag haft min stund med Gud, säger han och spricker upp i ett stort leende.
Bashir Aman Ali kom till Sverige som flykting från Somalia för drygt 20 år sedan. I dag är han rektor för al-Azharskolan i Vällingby, Sveriges största muslimska friskola med över 700 elever från hela Stockholmsregionen.
Bashir är en god berättare och talar gärna om familj, släkt, vänner och om skolan som han var med om att grunda för drygt 15 år sedan. Men viktigast av allt i hans liv är Gud. Han är troende muslim, ber fem gånger varje dag och lever efter bästa förmåga enligt den heliga Koranens bud.
Varje månad skickar han en summa pengar till sina släktingar i Somalia. Det är, menar han, en del av att vara en god muslim.
– Bönen ger oss styrka, men den gör oss också till bättre och snällare människor, säger han och förklarar att man kan be till Gud precis var som helst. Det viktiga är att man är ren på kroppen, bär rena kläder och att platsen där man ber är ren.
– Jag ber ofta här på mitt kontor, eller i moskén, men bäst av allt är att be ute i det fria. Gud finns i himlen och då vill man inte att det ska finnas något tak ovanför. I naturen förstår man hur liten man är som människa. Och att man inte ska ta mer plats här i världen än man har rätt till.
Bashir Aman Ali är född i Ogadenprovinsen, som är en del av Etiopien, men växte upp i Somalia. Far och farfar var nomader och familjens tillgångar räknades i kameler. Det var ett fritt liv på savannen, med en stor himmel ovanför.
Jag frågar om hans första möte med Gud, men får ett svävande svar. Efter en stund förstår jag att det kanske inte finns något första möte därför att Gud alltid har funnits där.
– Allt handlade om Gud när jag växte upp, säger han. Kulturen, språket, alla våra handlingar. Jag kommer från en mycket religiös familj och redan som barn fick jag lära mig att be med mina föräldrar, att göra som de gjorde. Gud var alltid i centrum. Om jag sa till min mamma att jag hade sett ett jättestort träd så svarade hon alltid att ”Gud är större” – Allahu Akbar. Inget får jämföras med Gud. Inget kan vara större.
– Vi bad till Gud om allt, att regnen skulle komma i tid så att det inte blev hungersnöd, och att lejonen inte skulle äta upp oss.
Jag frågar hur han uppfattar Gud.
– Gud för mig är livet, utan Gud kan jag inte leva och utan Gud skulle jag inte finnas till, säger han. Mitt eget liv är kort och begränsat, det kommer och sedan försvinner det. Men Gud kommer alltid att finnas. Gud är allsmäktig, barmhärtig och gränslös.
Om Gud är allsmäktig, hur ska vi då förstå ondskan? Är den också Guds verk?
– Nej, så är det inte. Ondskan beskrivs i Koranen som en prövning. Gud gav människan en fri vilja, men samtidigt gav han människorna kunskap om vad som är rätt eller fel: här är det goda och här är det onda, varsågod. Människan får välja själv. Då kan jag inte belasta Gud eller någon annan för vad jag gör. Valet är mitt och jag är ansvarig för mina handlingar, de goda såväl som de onda.
Enligt islam är Muhammed den siste profeten och Koranen är Guds slutgiltiga budskap till människorna. Samtidigt finns en koppling bakåt till de andra abrahamitiska religionerna – judendom och kristendom. Profeter som Adam, Noa, Moses, David och Jesus är viktiga också inom islam. Liksom förstås Abraham, monoteismens store anfader.
Enligt Bashir är judendom, kristendom och islam i grunden samma religion.
– Budskapen är väldigt lika varandra, särskilt när det gäller moral- och etikfrågor. Att ljuga, till exempel, är förbjudet i alla religioner. Men det finns också skillnader och det var först med Muhammed som Guds budskap lades fram utan förvanskningar. Det är den sista uppenbarelsen och den som gäller fram till domedagen.
Har han tvivlat någon gång?
– Nej, som troende muslim tvivlar man inte. Jag förstår att man som människa kan drabbas av tvivel, det är helt naturligt. Men det har inte hänt mig, inte ännu, säger han.
Bashir ber alltid på arabiska, det är Koranens språk och arabiskan är helig för alla troende muslimer. Men när han pratar svenska får Gud alltid heta Gud, inte det arabiska Allah – trots att detta ofta används i Sverige, inte minst i mediala sammanhang.
– För mig känns det naturligt att säga Gud på svenska, säger han. Gud har olika namn på olika språk och det arabiska Allah är inte ett specifikt muslimskt ord. Kristna araber kallar också Gud för Allah.
Men han medger att det finns olika åsikter i frågan.
– Det finns muslimer i Sverige som tycker att Gud på svenska beskriver en nästan maktlös Gud, en Gud som i det sekulära västerländska samhället inte värdesätts tillräckligt. Därför kanske de känner sig tryggare med att kalla Gud för Allah.
Att svenska medier ofta använder Allah i stället för Gud tror han kan bero på ett behov att markera skillnad.
– Som om de menade att kristna och muslimer skulle ha olika gudar.
Vad är den största synden?
– Det är att jämställa någon eller något med Gud, eller att sätta något högre än Gud. Det får aldrig ske. Det finns bara en Gud och inget är större än Gud. Nummer två på syndlistan är att döda en annan människa. De som säger att de dödar i islams namn begår en stor synd. Det enda tillfälle då det kan vara legitimt att döda är i en försvarssituation, till exempel om någon angriper ett muslimskt land. Men att döda civila, oskyldiga människor är alltid en synd.
Bashir berättar hur märkligt det kändes när han för 20 år sedan kom från det djupt religiösa Somalia till det sekulariserade Sverige. Till ett land där Gud knappast fanns.
Men han såg också fördelarna och sätter stort värde på den tolerans och demokrati som han menar finns i Sverige.
– När jag predikar i moskén i Rinkeby kan jag fritt utveckla mina tankar, säger han. Den friheten skulle jag inte ha överallt i den muslimska världen.