Vart ska människor vända sig när de inte får träffa sina barnbarn? Sedan tio år finns en intresseförening som ger råd och stöd till till mor- och farföräldrar i umgängestvister. Föreningen, Forum för mor-och farföräldrar, FMF, startades av psykologen Lillian Gottfarb 1996, sedan hon medverkat i radioprogrammet "Familjeliv". Dit kom ofta brev från äldre personer som skrev att de inte fick umgås med sina barnbarn. Breven uttryckte sorg, förtvivlan och vilsenhet.
- Jag hade aldrig trott att förhållandet till barnbarn kunde vara en så stor fråga. Själv hade jag fått barnbarn i den vevan och relationen till min dotter och mitt barnbarn var okomplicerad. Men så såg det inte ut för alla och många äldre led förfärligt av det.
I dag är Lillian Gottfarb hedersordförande i FMF. Föreningen är öppen för alla mor- och farföräldrar, inte bara för dem som inte får träffa sina barnbarn - även om de utgör en majoritet.
Föreningen har ett hundratal medlemmar över hela landet, men de flesta finns i Stockholm.
Lillian Gottfarb anser att det bakom en konflikt av det här slaget nästan alltid finns problem mellan mor- eller farföräldern och det egna vuxna barnet, eller barnets partner. Det som händer är att barnbarnen blir indragna i konflikten utan att de har någon del i den.
- Det är detta som är så tragiskt. Även om vuxna inte kan hålla sams så måste barnen kunna hållas utanför. Risken är annars stor att de tvingas välja sida. Kanske också att de tar på sig skuld för konflikten. Barn avskyr ju bråk, säger Lillian Gottfarb.
Tror hon att de nya familjekonstellationerna har gjort att konflikterna har ökat?
- Förr var det kärnfamiljen som gällde, i dag är familjerna betydligt mer komplexa. Detta kan man se på två sätt. Ju fler personer i form av "nya" syskon, styvföräldrar och mor- och farföräldrar som kommer in i familjen, desto mer komplicerad blir bilden. Vilket ökar risken för konflikter. Eller så får barnet fler vuxna omkring sig och därmed ett rikare socialt nätverk, vilket minskar risken för konflikter.
Lillian Gottfarb menar att unga familjer i dag är mera stressade än när hon var yngre. De behöver mor- och farföräldrar som extra stöd. Många hämtar på dagis och ställer upp när barnbarnen är sjuka.
Om banden med barnbarnet plötsligt klipps av uppstår naturligtvis tomhet och saknad.
Den 16 mars antog riksdagen regeringens nya vårdnadsproposition. Den ger mor- och farföräldrarna en något stärkt ställning. Det slås fast att socialnämnderna i kommunerna särskilt ska beakta barnets behov av umgänge med mor- och farföräldrar och andra närstående. Men också att det fortfarande bara är socialnämnden som kan väcka talan i domstol för en mormor eller morfar, så kallad talrätt. Några remissinstanser, exempelvis Advokatsamfundet, ville att mor- och farföräldrarna själva skulle få föra sin talan.
- Det har riktats kritik mot att socialnämnderna inte tillräckligt ofta beaktar den här aspekten av umgängesrätten. Den nya skrivningen är en markering gentemot socialnämnderna att de ska ta frågan på allvar. Barn har ju behov av mor- och farföräldrar liksom av andra vuxna, säger kanslirådet Anne Kuttenkeuler på justitiedepartementet.
Ett skäl till att släktingar och andra närstående inte ges egen rätt att gå till domstol är enligt Anne Kuttenkeuler att det kan leda till uppslitande juridiska processer, som i förlängningen kan skada barnen.
Det argumentet kan Lillian Gottfarb förstå men hon anser ändå att mor- och farföräldrar borde ha givits laglig rätt att få träffa sina barnbarn. Liksom rätten att själva få driva sin sak inför domstol utan omvägen via socialnämnden.
Hon tycker dock att markeringen i propositionen är ett steg i riktning mot att stärka mor- och farföräldrarnas ställning. Den nya vårdlagen föreslås träda i kraft den 1 juli i år.
Banden mellan den äldre generationen och barnbarnen kan ha evolutionära rötter. Det kan ha varit viktigt för släktets överlevnad att mor- och farföräldrar värnade om barnbarnen och stöttade släktens yngre familjer.
Enligt den populära "mormorshypotesen" upphör kvinnors fruktsamhet vid klimakteriet för att deras kraft har behövts för att hjälpa de vuxna döttrarna, så att barnbarnen - det uppväxande släktet - ska få bättre överlevnadsmöjligheter.
Psykologen Agneta Grimby vid Sahlgrenska universitetssjukhuset brukar säga: Att få kontakten med barnbarnen bruten - det kan vara ett öde värre än döden.
I sin forskning om äldre och sorg fann hon i en studie att det som äldre personer klassade som de värsta, negativa livshändelserna var skilsmässor hos deras vuxna barn. Det kom till och med högre än förlust av maka eller make, som annars hör till de allra mest stressande livshändelserna.
- Jag blev väldigt förvånad, säger Agneta Grimby. När jag började gräva i det upptäckte jag att det handlade om kontakten med barnbarnen, att den hade försämrats eller brutits. Det var en sådan oerhörd sorg som kom fram kring det. En del berättade hur de smög utanför dagis för att få en skymt av barnbarnen, personer som de älskar och som de känner behöver dem.
För äldre kan barnbarnen bidra till en känsla av mening och sammanhang i livet, tror Agneta Grimby, och en bruten kontakt kan troligen påverka hälsan negativt, både den psykiska och den fysiska. Det är viktigt att få känna sig behövd, känna sig som den resurs man faktiskt är som äldre.
- Och barnen har förstås också rätt till kontakt med den äldre generationen, som har mycket att ge med sin kärlek och sina erfarenheter.