Hon hade det bra under sina första fem skolår. Hon gick i en liten skola i centrala Stockholm där en och annan visst kunde bli retad ibland men där ingen blev regelrätt mobbad. När sådana tendenser dök upp avbröt lärarna undervisningen och tog tag i saken.
- Alla var med alla, säger Jessica. Man behövde inte känna sig dum eller dålig.
Allt förändrades i höstas när hon bytte skola och började i sexan.
- Plötsligt tyckte jag att alla kollade snett på mig, och flera av tjejerna sade en massa taskiga saker. "Gud, vilka fula kläder. Du har ingen stil!" Man skulle alltså ha märkeskläder och mycket smink, men det hade inte jag. Det kändes pressande. Så jag började sminka mig ganska mycket.
Värst var Maria, som gick i parallellklassen.
- Det är hon som är Drottningen, säger Jessica, hon tror att hon äger hela skolan. Trots att hon är så himla taskig vill alla vara med henne.
Tjejerna och killarna i Marias gäng började förfölja Jessica. Gång på gång under de följande veckorna sade de att hon var "fult klädd" och att hon "saknade stil". Några av dem gick i Jessicas klass, och de kallade henne "hora" i klassrummet eller i matsalen så att alla hörde.
- Jag sade ingenting, berättar Jessica. Jag satt tyst och kände mig ledsen. Det fortsatte i flera veckor, nästan hela hösten. De sade en massa saker nästan varje dag.
Hemma var Jessica ledsen och retlig.
- Hon kom hem med en respektlöshet som jag inte kände igen, berättar hennes mamma. Hon svor ofta och hade en dålig attityd mot oss. Men ibland grät hon och sade att det var "pest" i skolan och att hon ville komma därifrån.
Jessicas föräldrar tog kontakt med klassläraren och berättade att flera av eleverna i skolan var elaka mot Jessica.
- Men läraren sade bara: "Det är nog inte så farligt." Hon menade att det var Jessica som inte kunde anpassa sig. Och rektorn tog inte heller saken på allvar. Skolan var väldigt passiv, säger Jessicas mamma.
Jessica använder internet varje dag. Hon chattar med gamla och nya vänner på msn och umgås med dem på Playahead eller Lunarstorm eller någon annan så kallad community på nätet. Och det är otänkbart för henne att avstå från detta sociala samspel.
- Det är på internet man får reda på vad som har hänt och vad som ska hända. Det är där man bestämmer träff med sina kompisar, säger hon.
På Playahead och Lunarstorm har man en egen profil, ett eget krypin som andra kan besöka. Man kan chatta med vem man vill, och man har dessutom ett eget fotoalbum och en egen gästbok. Den som känner till det användarnamn man har valt kan titta i fotoalbumet och läsa och skriva i gästboken, och andra besökare kan se dessa meddelanden.
Om någon envisas med att skriva ovänliga meddelanden kan man blockera hans eller hennes användarnamn så att elakheterna sållas bort. Men mobbaren kan skaffa sig ett nytt användarnamn och skicka nya taskigheter eller säga åt sina kompisar att göra det. Han eller hon kan också fortsätta förföljelsen i sin egen gästbok eller i andras gästböcker eller visa smygtagna, kränkande bilder i sitt eget fotoalbum. Och hela tiden kan ett stort antal besökare ta del av mobbningen och kanske hänga på.
En dag i oktober lyckades Maria i parallellklassen få tag i Jessicas användarnamn och började skriva i hennes gästbok. "Hur fan kan du gilla Damp-Anton?" skrev hon, och när Jessica frågade vem som skrev så fick hon svaret "Håll käften, jävla bitch!".
I skolan dagen därpå kom en tjej i Marias gäng fram till Jessica.
- Hon sade att Maria ville prata med mig på lunchrasten, och då råkade jag kasta ur mig: "Jag vill inte snacka med den där jävla bitchen!"
På kvällen var Jessica ett "dampbarn" och en "hora" på Playahead, och hon svarade Maria och hennes kompisar med ungefär samma skällsord.
- Då skrev Maria att hon och alla hennes kontakter skulle bomba mig. Men jag blockade dem, berättar Jessica.
Mobbningen fortsatte under november och december. Gång på gång fick Jessica veta att hon var värdelös, muntligt och via internet.
Maja, en av Jessicas bästa kompisar från lågstadiet, blev också utsatt för elakheter av gänget omkring Maria. Men nu skrev Maja plötsligt på Playahead att hon "hatade" en av Jessicas vänner och beskrev henne som "en liten bitch".
Alla som besökte Majas profil kunde läsa. Där fanns också en lista över de personer Maja hatade allra mest, och högt upp på den listan fanns Jessicas namn.
Till sist fick både Jessica och hennes föräldrar nog. Jessica bytte skola igen. Men en kväll i mitten av januari blev hon plötsligt inbjuden till en chatt på msn. En av hennes nya klasskamrater hade skrivit till "mobbardrottningen" Maria och frågat henne varför hon hade varit så taskig mot Jessica, och nu drog Maria ihop sina kompisar för att gå till elektronisk attack.
- Det blev värsta bråket, berättar Jessica. De var sju och vi var tre, och de kallade oss allt möjligt: "mammaknullare" och "dampbarn" och "horunge" och "orre" och "jävla bitch". Jag blev arg och svarade med en massa fula ord, för jag ville inte låta dem trycka ner mig. Och då blev Maria väldigt, väldigt arg. "Vi ska bomba din nya skola!" skrev hon.
Några dagar senare skrev Jessica till Maria på msn och bad om förlåtelse för att hon hade kallat henne bitch.
- Men på nätet kan man ju inte se om den som skriver menar allvar, så hon svarade att hon ville träffa mig i en park och se mig i ögonen. Och jag gick med på det, fast jag var lite rädd. Men när det blev dags att gå dit fick jag inte gå för mamma. Det var på kvällen, det var mörkt ute och mamma var rädd för vad Maria skulle göra.
Fredagen därpå när Jessica gick ut på skolgården efter sista lektionen blev hon plötsligt omringad av Maria och hennes kompisar.
- De var jättemånga, mellan femton och tjugo stycken. De stängde in mig mot ett räcke och skrek gång på gång: "Varför kallar du oss hora?" och "Varför skrev du bitch?". De var jättearga och jättemånga, och jag var jätterädd. Jag trodde att de skulle slå mig.
Det blev inget våld. Lärarna kom ut, och gänget drog sig tillbaka. Men Marias syster väste: "Om du skriver något mer taskigt på nätet om min syster eller våra kompisar - då kommer vi tillbaka. Och då blir det inte roligt för dig!"
Jessicas mamma ringde till närpolisen som i sin tur skrev en anmälan om olaga tvång och gjorde klart för Maria och hennes vänner att det skulle bli rättssak om de tog kontakt med Jessica igen.
- De har låtit mig vara under de senaste veckorna, berättar hon. De vågar väl inte fortsätta.
Jessica är sur för hennes mamma har bestämt att hon inte får använda datorn under en månad. Mamman vill att hon ska få lite lugn och ro. Men Jessica tar chattförbudet som ett orättvist straff.
- Varför ska jag ha datorförbud när det var dom som höll på? säger hon.
Men varför blir det så lätt bråk på internet? frågar jag Jessica.
- Man vågar liksom vara kaxig när man sitter där vid datorn, svarar hon. Man ser ju inte den man chattar med, det bli så himla lätt missförstånd. Och det man har skrivit finns ju kvar. Det blir liksom mer på allvar än det man har sagt.