På mindre än tjugo år har amishrörelsen nästan fördubblats, och samhällena har spritt sig från sina traditionella hemvister i Ohio och Pennsylvania till så skilda ställen som Maine, Mississippi och staten Washington i nordväst. Amish finns även i Kanada.
Eftersom den amerikanska folkbokföringen är bristfällig och man i USA inte registrerar religionstillhörighet är det svårt att säga exakt hur många amishanhängare det finns. Men enligt en uppskattning som Centret för amishstudier vid Elizabethtown College gjorde i somras, uppgår amishbefolkningen i USA och Kanada till drygt 231.000 personer, jämfört med 123.000 år 1992.
För att få veta mer om amishrörelsens blomstring åkte vi till Lancaster County i hjärtat av Pennsylvanias amishsamhälle. Vi befinner oss bara en dryg timmes väg med bil från storstaden Philadelphia, men det känns som om vi färdats flera hundra år bakåt i tiden. Asfalten upphör och ersätts av en slingrig grusväg. De hästdragna tvåhjuliga vagnarna blir allt fler. Männen på kuskbocken har yviga skägg och ljusa halmhattar eller svarta filthattar. De bär svarta västar och vita skjortor som är knäppta upp i halsen.
Kvinnorna som skymtar inne i de täckta vagnarna eller som vi ser gående längs vägkanten har långa kyska klänningar med vita förkläden. Många bär hättor eller hucklen. Håret är prydligt mittbenat.
Scenerna på Lancasters landsbygd skulle kunna ge ett overkligt, musealt intryck om det inte vore för alla barn. Barn som åker sparkcykel, barn som leker tafatt i dikesrenen eller springer ikapp längs vägen så att dammet yr.
Alla är halmhatts- eller hättprydda och bylsigt klädda precis som de vuxna, men barnen i amishland skickar samtidigt en signal till omvärlden: vi må leva i det förgångna, men vi tillhör också framtiden.
Paul Leaman, som är amatörhistoriker och lekmannaexpert på amishrörelsen, ger en prosaisk förklaring till det stora uppsvinget för amishbefolkningen:
- Familjerna skaffar många barn. Och preventivmedel är inte tillåtet.
Paul tillhör mennoniterna, som har samma tro och värdegrunder som amishfolket, men är mer samhällstillvända. Till skillnad från amish tillåter sig mennoniterna moderniteter som tv och datorer, och de är inte heller motståndare till högre utbildning. Paul Leaman bor i trakten, han är pensionerad från sin pastorstjänst och ägnar sin tid åt det lokala forskningscentret Lancaster Mennonite Historical Society.
Amishfamiljerna har i genomsnitt fem barn. Förutom det flitiga barnafödandet gynnas tillväxten av att allt fler unga stannar inom amishrörelsen. Över 80 procent av de barn som föds in i rörelsen väljer numera att bli kvar även som vuxna. För några decennier sedan var avhoppen betydligt fler.
- Jag vet inte riktigt varför det blivit så. Kanske ter sig omvärlden mindre lockande i dag än tidigare. Avigsidorna i det moderna amerikanska samhället kanske har blivit mer uppenbara, säger Paul Leaman, som påpekar att det är ovanligt att utomstående ansluter sig till amishförsamlingen.
- Medelamerikanen skulle nog tycka att reglerna är alltför strikta, dessutom talar de ju sinsemellan ett främmande språk, "Pennsylvania dutch". Fast en amishpastor skulle nog förklara det som att amerikanerna inte är villiga att underkasta sig de krav som ett sant kristet leverne innebär, tillägger Paul Leaman.
Han tar oss till sin vän Sam Riehl som bor med sin familj i Leola, en by som i stort sett bara består av en vägkorsning bland åkrarna och Riehls vitmålade boningshus med en stor faluröd ladugård bredvid.
Sam och Susie Riehl har sex barn och sex barnbarn. De tre yngsta barnen bor fortfarande hemma. Tonårssönerna Eli och Ray mockar bland mjölkkorna medan Sam visar oss runt. Familjen har 50 hektar uppodlad mark där det växer alfalfa och majs, samt 35 kor av rasen Holstein.
Ett hundratal meter från ägorna löper en kraftledning, men Riehls hus har ingen direktverkande elektricitet. Radio och tv finns inte heller på gården, däremot en dieselgenerator som driver mjölkmaskinen, en likaså dieseldriven skördemaskin och en kylanläggning som drivs med gas.
Sam Riehl är en vänlig och saktmodig man, men han blir besvärad och enstavig när han ska förklara sin tillvaro som amishanhängare.
- Det handlar om regler och traditioner. Församlingen ger oss det vi behöver. Jag säger inte att det inte finns saker i världen utanför som kan vara bra, men själv har jag inte hittat något jag gillar mer än det här. Du lär dig att uppskatta det du har, eller hur, säger Sam Riehl och låter blicken svepa över egendomen.
Sönerna Eli och Ray är om möjligt än fåordigare.
- Vi har det bra här, det finns inget för oss därute, undslipper sig Eli.
När jag frågar vad han gör på fritiden tittar han undrande på mig och säger att det är mycket att göra på gården, det finns alltid något att ordna med där. Men det händer att han spelar basket, "fast vi räknar inte poäng", och så går han på sånglektion en gång i veckan.
Livet i amishsamhället är en ständig källa till nyfikenhet för det omgivande USA. De senaste decennierna har amishkulturen regelbundet dykt upp i Hollywoodfilmer och andra publika sammanhang. Minns "Vittne till mord", Peter Weirs numera klassiska deckare, där den mordutredande polisen Harrison Ford kommer i närkontakt med amishsamhället och får en av församlingens kvinnor på fall.
Tonårsbuskisar som "Kingpin" och "Sex Drive" liksom dokusåpan "Amish in the city" spelar alla på kulturkrockarna mellan amish och det moderna samhället. I filmerna skildras amishbefolkningen ömsom som dummerjönsar, ömsom som en slags ädla vildar.
Sam Riehl och hans söner vet inget om detta, eftersom de aldrig någonsin läser tidningar eller ser på tv. Sam har däremot hört talas om kraschen på Wall Street, säger han.
- Den betyder ju ingenting här, men man kan ju inte undgå att höra talas om saken.
Efter en dag i "Dutch country" som Lancasters amishbygd kallas, kan man ändå inte låta bli att undra hur sann bilden av det fromma avskilda samhället egentligen är. Utåt sett kan det verka som om amishfolket är sublimt ointresserat av den i USA ständigt eftersträvade tillväxten. Men samtidigt är många medlemmar av amishförsamlingen stadigt etablerade i den lokala affärsverksamheten.
Det gäller i högsta grad familjen Riehl. De säljer spannmål och mjölk via ett producentkooperativ där det ingår både amish och "englishers", som amishanhängarna kallar dem som inte tillhör församligen. Sedan några år driver Susie Riehl dessutom en gårdsbutik där det säljs textilier med det speciella lapptäcksmönster som karaktäriserar amishfolket.
Numera försörjer sig knappt 40 procent av amishfamiljerna på renodlat jordbruk. De övriga gör konsthantverk och trädgårdsmöbler, tillverkar vedkaminer, arbetar som byggnadssnickare eller säljer ekologiskt odlade produkter på "böndernas marknad".
Det har också vuxit upp en turistindustri kring amishkulturen, något som är särskilt tydligt här i Lancaster med omnejd. Över fyra miljoner turister lockas årligen till amishbosättningarna i Pennsylvania. De tillfälliga besökarna kan bland annat pröva på amishmat (som är snarlik vår husmanskost), åka på guidade bussturer eller gästa ett "typiskt" amishjordbruk.
Här i nordöstra Pennsylvania, en relativt tättbefolkad del av USA, kan man se andra tecken på att amish anpassat sig till det moderna samhället. Många av hästkärrorna har numera en orange varningstriangel bak, och blinkers som drivs av ett bilbatteri. De mest liberala i församlingen har börjat använda mobiltelefon - det anses okej eftersom den inte har sladd, och en mobil kan ju laddas via ett diesel- eller bensindrivet elaggregat.
Men vissa beklagar utvecklingen och det är ofta de som flyttar i väg till mer glesbefolkade områden, exempelvis i Virginia eller Kentucky.
Paul Leaman tycker ändå inte att det är fel att amishbefolkningen utvecklar affärsrörelser.
- Om inte amishfolket hade gjort det skulle någon annan ha slagit mynt av idén. Och det kostar att stå utanför samhället, säger han.