Kurserna liknar dressyr
"Jag blev våldsamt upprörd när jag läste om föräldrakurserna.
Det hela liknar mest dressyr av lägre stående varelser, typ hundar, och en skriande brist på respekt för barnen. Om man byter ut ordet 'barn' mot 'din man' skulle det låta så här i en citerad mening från en av manualerna till dessa metoder:
'Då din man beter sig på det oönskade sättet - säg till på ett fast och känslomässigt neutralt sätt. Varna din man efter tio sekunder. Om din man inte lyder inom ytterligare tio sekunder, genomför Time out... Låt din man lämna rummet då han lugnat ner sig och varit tyst ett par minuter. Säg till din man att be om förlåtelse eller göra det som han tidigare ombads göra. Beröm din man.'
Vad ger oss rätten att kränka samhällets minsta medborgare? Och hur kan detta beteende systematiseras med statens och kommunens hjälp?"
Ann Molin, leg psykolog
Bryr sig ingen om varför barnet bråkar?
"Rådet att alltid ignorera ett argt eller upprört barn låter hemskt. Är man inte det minsta intresserad av varför barnet reagerar?
Dessa metoder liknar hur man fostrar hundar. Betoningen på det behavioristiska perspektivet skrämmer mig. Och det här med att sätta barnet på en stol eller i ett annat rum...Hallå?!"
Katrin
Kärlek ska inte vara villkorad
"Jag arbetar som infektionsläkare på Huddinge sjukhus. Här på kliniken har vi en föräldragrupp, och det vi har läst på Insidan om föräldrakurser skrämmer oss!
Vår tid, vårt umgänge och vår kärlek till våra barn bör inte vara villkorad. Barn ska inte behöva "prestera gott uppförande" för att få vara med oss. Vi ska inte använda hot om att lämna dem och förneka dem kärlek och närhet, vi ska inte ignorera dem för att få lydnad - dessa kurser lär ut maktmissbruk.
Time out har sin givna plats för föräldrar som känner att de helt håller på att tappa fattningen. För barnen är det Time in som gäller. När de har gjort fel behöver de oss som mest! Då ska vi inte lämna eller överge dem. Då ska vi kärleksfullt vägleda dem rätt igen. Stanna hos dem, hjälpa dem, ställa till rätta.
Skamvrån och Nödbroms eller Time out är samma skit och har samma negativa effekt - en bestraffning som skapar känslan att inte vara älskad, som skapar ilska och hämndbegär och som lär barn att man kan utöva makt genom att överge eller hota andra."
Erika Hörnfeldt
Jag blev en lugnare och rättvisare pappa
"Jag gick Komet i södra Stockholm förra året, och kärnan i pedagogiken var att ge föräldrarna metoder att förändra sitt eget beteende. Det handlar om att förändra relationen mellan förälder och barn, där föräldern tar sitt vuxenansvar.
Min kloka nu snart sexåriga son har själv tackat mig för att jag gick 'pappakursen'. Jag är en lugnare och rättvisare pappa till alla mina tre killar nu.
Komet lär ut att förhållandet mellan förälder och barn beror på det 'förtroendekonto' föräldern har hos barnet - detta konto måste man göra insättningar på genom att vara med sitt barn på barnets villkor och ge barnet positiv uppmärksamhet, ömhet och kärlek. Bara om man har gjort detta kan man kan göra uttag i form av bestraffningar/sanktioner
Dessutom är alla konsekvenser/straff meddelade och förhandlade i förväg, enligt Komet. Detta sker i lugna och bra situationer. Så föräldern är ingen godtycklig diktator som delar ut straff, det handlar om en överenskommelse mellan barn och förälder.
Jag tycker att Komet kännetecknas av kärlek till barnet, ödmjukhet gällande förälderns egna brister och vanligt förnuft. Kometkursen har gjort livet dubbelt så bra i vår familj."
Mårten Paulsson, Enskede
Kursen ledde till mindre bråk hemma
"Jag gick själv Kometkursen i höstas, och jag reagerar mot att DN skriver så mycket om metoderna Time out och Ignorera. För mig handlade kursen mer om att fokusera på det positiva.
Föräldrar till åtta barn deltog. Vid första tillfället sade vi alla att vi ville lära oss att sätta gränser för barnen. När vi mot slutet kom till Time out var det en (!) förälder som tyckte att hon behövde använda just den delen av Komet med sin son. Vi andra tyckte inte att vi behövde de metoderna eftersom lek, förbereda-uppmana-berömma, ignorera 'dåligt' beteende och belöningssystemet Ormen hade lett till att det blev mycket mindre bråk hemma.
Det var synd att det inte framgick tydligt av artiklarna att man ofta kommer så långt med beröm och uppmuntran att man inte behöver ta till de lite hårdare gränssättningsmetoderna."
Pernilla Rönnlid
Horribla metoder!
"Vi är några förskollärare som med bestörtning läser om de nya föräldrautbildningarna. Man kanske skall börja fråga sig varför föräldrar är borta och jobbar så mycket. Att under sina år i förskolan och förskoleklassen ha en 'arbetstid' på 40-50 timmar i veckan är tufft för ett litet barn.
Vi tycker att det är förskräckligt att vissa experter rekommenderar att som sista utväg låsa in barnet! Att göra det, eller att ignorera barnet, kan visa sig förödande för barnets psykiska hälsa.
Att ge mycket beröm tycker vi låter bra, men Nödbroms och Time out framkallar bara ännu mer trots hos barnen. Och att tvinga fram ett förlåt tycker vi är förkastligt.
Det är hög tid att vi förskollärare tar bladet från munnen och protesterar mot dessa horribla uppfostringsmetoder, som verkar härstamma från 40-talet. Har vi inte kommit längre?"
Oroliga förskollärare i Blekinge
Låt inte barnen ropa i öknen
"Jag gråter nästan när jag läser DN:s artiklar om den svarta pedagogiken som tydligen åter är på ropet.
Jag är psykolog och psykoterapeut. En av de svåraste barndomserfarenheter som patienter beskriver handlar om att inte få sina känslor bekräftade. Rådet att nonchalera barnets aggressiva eller besvärliga känsloyttringar innebär att barnet ropar i öknen. Detta kan leda till uppfattningen att det inte är någon idé att söka hjälp, en misstro man som terapeut kan känna av. Starka krafter för att förstöra relationen till terapeuten mobiliseras - det är bättre att gå själv än att bli övergiven. Detta hör till de tecken vi går efter då vi ställer diagnosen 'personlighetsstörning'.
Att belöna gott uppförande har också sitt patologiska facit, speciellt då belöningen utgörs av umgänge med föräldern. När närhet villkoras skapas 'duktighetssyndromet', i dag en välkänd faktor bakom diagnosen 'utmattningsdepression'. En ständig strävan efter att bli accepterad och få bekräftelse tills man helt enkelt inte orkar längre.
Jag finner det märkligt att dessa 'föräldraskolor' får sådant genomslag samtidigt som forskningen kommit ganska långt då det gäller att förstå kopplingen mellan de tidiga relationernas betydelse för hjärnans utveckling och för benägenheten att drabbas av farlig stress i vuxenlivet."
Monika Bogren, Stockholm
Kurserna lär föräldrar bli sadister
"Om barnen trilskas och tjatar eller gråter och skriker ska föräldrarna konsekvent ignorera deras beteende, enligt föräldrakurserna. Komet ger följande råd: 'Om barnet stör eller tjatar fortsätter du bara att göra det du håller på med. Du låtsas som om du inte märker vad barnet håller på med. Undvik ögonkontakt.'
Hjälper inte detta ska man gå till ett annat rum, enligt Komet. Och har man svårt att stå ut med att ignorera sitt barn kan man försöka distrahera sig själv: 'Börja till exempel diska, sätt på musik eller läs tidningen...'Det här är ren mobbning! Man ska tänka på att de föräldrar som går de här kurserna ofta är osäkra, och inte sällan har de egna problem. Och så ska de till råga på allt lära sig att vara fientliga och sadistiska mot sina barn!"
Marcela Bravo Landström,
psykolog, psykoterapeut och mor
Vi skrämmer inte barn till lydnad
"Inom barn- och ungdomspsykiatrin (Bup) i Stockholm använder vi sen några år föräldrautbildningsprogram som bygger på kognitiv beteendeterapi, främst Komet och De otroliga åren.
Programmen är väl utvärderade, såväl utomlands som i Sverige. Vår erfarenhet är att de fungerar - inte bara för att förändra barns beteende utan framför allt för att bryta mönster och skapa goda cirklar i samspelet mellan barn och föräldrar.
Är då dessa program exempel på ett 'nyauktoritärt' förhållningssätt som kränker barn och skrämmer till lydnad? Nej, faktiskt inte. Alla metoder kan missbrukas och bli destruktiva i fel händer.
När vi använder dessa program inom Bup sker det under ledning av kompetenta och erfarna medarbetare. Innan föräldrarna erbjuds föräldragrupp har vi gjort en bedömning av barnet och familjen. Tillsammans med föräldrarna har vi kommit överens om att detta är en väg att skapa förändring. Erfarenheten visar att den ofta är framgångsrik."
Sten Lundqvist,
verksamhetschef BUP Stockholm