Bengt Starrin har undersökt vilka effekter den senaste globala finanskrisen (hösten 2008) haft på värmlänningarnas sociala och psykiska välbefinnande.
– Den som förlorar jobbet känner sig lätt ganska snart utesluten. På sikt drabbas han eller hon lätt av skamkänslor som kan övergå i hat, säger han i telefon från Karlstad.
Enligt Bengt Starrin visar undersökningen att de som fått det sämre och kommit bort från arbetsmarknaden har utvecklat känslor av kyla som bottnar i att de känner sig förödmjukade och utanför.
28 procent av de 2 000 tillfrågade värmlänningarna uppgav att de hade haft känslor av skamsenhet den senaste veckan. 29 procent hade känt sig kränkta/förödmjukade och 33 procent hade känt hat.
– Skillnaden är stor mellan dem som har arbete och de som är på väg ut och lever i en utsatthet, de har mycket mer av de här negativa känslorna, säger han.
Finanskrisen ökade klyftorna vilket förstärkte de negativa känslorna i de utsatta grupperna. Studier i USA pekar åt samma håll, enligt Starrin. Amerikanernas psykiska hälsa försämrades kraftigt efter finanskrisen i takt med att ekonomin försämrades, för att sedan förbättras igen när det vände.
Bengt Starrin pekar på två scenarier i en lågkonjunktur. Om arbetslösheten ökar generellt minskar bördan på den enskilde. Det mildrar känslan av förödmjukelse. Men det förutsätter att den drabbade inte känner sig ensam i sitt utanförskap.
– Det finns de som inte vet att det finns andra i samma situation och de mår sämre. Det har blivit allt vanligare i dagens mer individualiserade arbetsmarknad, menar han.
På 1980- och -90-talen hade facken en mer samlande funktion. De hade en tätare kontakt med de arbetslösa och hade lättare att driva frågan om sysselsättningen.
– Men i dag har fackföreningarna tonat ned sig eller resignerat i kampen för full sysselsättning till förmån för en större individualisering.
I dag ligger det närmare till hands att säga att det är individens eget fel om han eller hon blivit arbetslös, menar Bengt Starrin.
– Vi tänker inte i samhälleliga orsaker på samma sätt som tidigare. Den enskilda individen tycker att om han eller hon inte lyckas så är det personens eget fel.
Skam i sig är både bra och dåligt. Det kan vara nödvändigt för att vi ska skärpa oss som människor. Skam kan göra att du inser att du handlat fel och ber om förlåtelse och kanske ändrar ditt beteende till det bättre.
– Men att utsättas för upprepade kränkningar, mobbas, få höra att man inte duger, leder också till skam – som kan övergå i ett destruktivt hat och resultera i våldsamma handlingar.
Störst risk för att utveckla hat löper den som blivit långtidsarbetslös och hamnat i fattigdom, menar Bengt Starrin. Särskilt om det leder in i en situation där individen slutar tro på sig själv och sin förmåga.
De flesta som känner sig förödmjukade begår inga våldshandlingar. En faktor som motverkar aggressiva handlingar är sociala relationer. Kontakten med vänner och arbetskamrater gör att en individ håller tillbaka sådana impulser.
Men den som inte kommer in på arbetsmarknaden hamnar lätt i en ond spiral där han eller hon isoleras alltmer just på grund av utanförskapet och de känslor det väcker.
– Aversionen förstärks. I synnerhet i ett land som Sverige där vi under flera decennier haft full sysselsättning, säger Bengt Starrin.
– Det skiljer oss från många andra länder och är något vi bär inom oss. Att man ska ha ett jobb, att det är viktigt för vår identitet och självkänsla. I vårt land byggs identiteten mycket utifrån frågan ”vad gör du?” Vi känner ett värde när vi kan svara att vi arbetar även om vi klagar på vårt jobb.
Så vem ligger i riskzonen för att utveckla hat? Bengt Starrin menar att det finns två negativa huvudvägar som långtidsarbetslösa riskerar att slå in på: psykisk ohälsa som kan leda till depression, och hat som kan resultera i våld.
Kvinnor har en större tendens att utveckla psykisk ohälsa generellt. De har också en större tendens att rikta skammen inåt vilket oftare resulterar i självhat och ett mer undvikande beteende.
Den avgjort största risken att begå utåtriktade, destruktiva våldshandlingar löper män.
– Extrema former av aggressivitet och hat som resulterar i en smäll på käften eller liknande, är vanligare bland män.
Vad var det då som skapade situationen i förorterna till London där unga gick bärsärkagång i sina egna stadsdelar?
– Det finns många olika samverkande faktorer. Men en grundorsak är en bristande integration, att stora grupper av unga människor känner sig stå utanför arbetsmarknaden. De saknar utbildning och de befinner sig på en annan arena i samhället.
Kan de uppleva en annan gemenskap på den arena de befinner sig?
– Jo, inom gruppen finns det ett nätverk. Men det avgörande är att de saknar sociala relationer i det ”vanliga” eller mainstream-samhället.