”Berätta tidigt för barnen att de kommit till genom donation. Det blir inte lättare för att man skjuter upp det, tvärtom”, säger docent Claes Gottlieb som arbetat med spermadonationer i många år.
I 25 år har Sverige haft en lag som säger att den som kommit till genom spermadonation har rätt att i mogen ålder få veta vem donatorn är.
Nu har det första ”donatorbarnet” vänt sig till vården för att ta reda på sin donators identitet.
– Det skedde helt nyligen, säger Claes Gottlieb.
– Att inte fler har kommit beror säkert mest på att de flesta inte vet om att de blivit till efter en donation. Föräldrarna har inte berättat, säger Claes Gottlieb.
Sverige var först i världen med lagen om registrering av donatorer, som nu även gäller äggdonationer som blev tillåtna 2003. Flera länder har följt efter, som Norge, Holland, Storbritannien och Australien.
Lagen bygger på barns rätt att känna till sitt ursprung, vilket betonas i FN:s barnkonvention. Forskning, bland annat om adoptioner, visar också på att öppenhet om ursprunget är viktigt. Par som genomgår donatorinsemination i Sverige får rådet att tidigt berätta för barnen. Men föräldrarna har ingen laglig skyldighet att göra det.
I slutet av 1990-talet gjorde Claes Gottlieb en uppföljning av lagen för Socialstyrelsen. Av 450 tillfrågade par som fått barn genom spermadonation hade endast 11 procent berättat för barnen.
– Färre än hälften sa att de tänkte berätta. Det var nedslående, men värst var kanske att många av dem hade berättat för någon annan. Risken att det kommer fram på omvägar är stor, och det kan då leda till stora problem, säger Claes Gottlieb.
Paren som inte tänkte tala om något för sitt barn angav till exempel att de var rädda för att barnet skulle ta illa vid sig, att relationen till pappan skulle försämras, eller helt enkelt att ”det är vår ensak”.
– Men det är barnets sak också. Man har allt att vinna på att berätta, säger Claes Gottlieb. Det som de flesta barn och unga upplever som värst är att ha blivit lurade, inte hur de har blivit till. För små barn är det här ingen stor eller konstig grej att få höra. Och i dag, när barnet så småningom kan få veta vem donatorn är, borde det vara lättare att berätta.
När ny medicinteknik gjorde det lättare för par att få egna barn minskade behovet av spermadonatorer. På senare år har det ökat, bland annat sedan det blivit tillåtet för lesbiska par med donatorinsemination.
Före lagen var de flesta spermadonatorer mycket unga män, ofta studenter eller militärer. Numera har gruppen ändrat karaktär.
– I dag är de något äldre, ofta med erfarenhet av barnlöshet i omgivningen. Det är eftertänksamma individer som vet att en ung person kan komma och knacka på dörren 18 år senare, säger Claes Gottlieb.