Dessa exempel på elektronisk mobbning finns med i den senaste rapporten från BRIS (Barnens rätt i samhället). Visserligen har många av de flickor och pojkar som ringer eller skickar mejl till Bris beskrivit kamratskap, kärlek och glädje på internet. Men under de senaste åren har fler och fler berättat att de har blivit kränkta på nätet.
Somliga har blivit cyniskt utnyttjade av äldre personer som har fått dem att avslöja sina privata tankar eller skicka bilder av sig själva, med eller utan kläder, i vissa fall mot betalning. Så här skrev en flicka:
"Jag vill varna alla för att träffa någon från internet. Killen jag skulle träffa fick mig att Jag gjorde så många dumma saker. Jag började dricka, skar mig, var med om ett hemskt övergrepp, började missbruka värktabletter, jag höll på att dö. Jag säger inte att detta händer alla tjejer som träffar någon på internet, men det gjorde det med mig, snälla gör inte det."
Andra blir utpressade av en före detta partner:
"Hej, för sex månader sedan gjorde jag en film på mig själv. Jag var avklädd, och jag skickade den till min kille. Nu är vi inte tillsammans längre, men han hotar mig hela tiden med att han ska lägga ut filmen på nätet om vi inte har sex Säg inte att jag ska prata med mamma, för det vågar jag inte."
Trakasserier på nätet börjar ofta med en bild, förklarar Åsa Hansson på Netscan, ett litet företag i Malmö som sprider kunskap om vad som faktiskt sker på de cirka 130 ungdomssajter som finns på internet.
Smygtagna bilder som sprids från mobiltelefon till mobiltelefon eller läggs ut på nätet kan leda till grov mobbning inför stor publik. De bilder som killar och tjejer tar av sig själva och lägger ut på sajter som lunarstorm.se, playahead.com eller kamrat.nu kan också leda till obehagligheter.
- Om man inte uppfyller alla dagens skönhetsideal riskerar man att få taskiga kommentarer, förklarar Åsa Hansson, och elakheterna sprids blixtsnabbt till hur många som helst. Om man däremot anses snygg blir man i stället utsatt för sexuella anspelningar, särskilt om man är tjej.
Det handlar mycket om utseendet. Till sajter som snyggast.se, snygglo.se och vackrast.se skickar både tjejer och killar mer eller mindre utmanande bilder av sig själva, och tusentals besökare röstar om vem som är läckrast.
- Tjejerna spelar med, säger Åsa Hansson. Det har blivit normalt att lägga ut bilder av sig själv med porrig Slitz-estetik: push-up-behå under ett tunt linne, mycket hud, plutande mun. Somliga är helt nakna. Och sådana bilder kan cirkulera hur länge som helst, även på rena porrsajter.
Åsa Hansson granskar också mobbningen på nätet. Hon har dokumenterat följande exempel.
Flicka, 17 år:
"Jag loggade in på Lunarstorm en helt vanlig dag, öppnade gästboken och såg att någon hade skrivit och kallat mig 'skabbfitta å cp-barn'. Jag blev arg, men gjorde ingenting åt det. Dagarna gick, och för varje dag fick jag höra en massa skit från både killar och tjejer, saker som 'din jävla hora' och 'fetto'. Det gick ett tag, men till slut orkade jag inte mer. Jag tog hjälp av andra som hjälpte mig att anmäla, jag vågade inte göra det själv Den här sortens mobbning har satt sina spår."
Kvinna, 22 år:
"då började hon skriva på lajv på Lunarstorm att andra skulle akta sig för mig: 'hon är vidrig, hon är äcklig, en liten hora, hon tvättar sig aldrig, luktar skunk' med mera. Hon skrev också i sin dagbok allt hon tyckte om mig och uppgav mitt användarnamn så att andra kunde skicka taskiga meddelanden till mig."
Ungdomar ser internet som sin egen arena där de gör som de vill, enligt Åsa Hansson. Väldigt få vuxna vet vad som sker, och risken att man som mobbare tvingas stå för vad man gör är väldigt liten.
- Vill man trakassera någon gör man det effektivt på nätet, och väldigt många kan väldigt snabbt delta i elakheterna. Man blir lätt fräckare och kaxigare än vad man annars brukar vara, för på nätet kan man ju vara anonym. Och hela tiden har man en stor publik, säger Åsa Hansson.
Den fega anonymiteten och den stora publiken är två av fyra faktorer som troligen gör den elektroniska mobbningen ännu farligare för offret än vanlig mobbning, enligt psykologen Marilyn Campbell vid Queensland University of Technology i Australien.
"Den tredje faktorn", skriver hon i ett mejl till DN, "är det skrivna ordets mycket större tyngd och varaktighet jämfört med det sagda ordets. Och den fjärde är det faktum att den som inte vill avstå från det sociala livet på nätet och därmed bli mer eller mindre isolerad - han eller hon saknar fristad. Var som helst och när som helst kan kränkningarna komma, i skolan eller hemma, mitt i natten eller under skollovet."
Tidigare forskning har visat att verbala och psykologiska elakheter kan skada den mobbade mer på lång sikt än vad fysiska trakasserier gör, och den mobbning som sker via internet är en särskilt sofistikerad variant med djupgående och långvarig effekt, enligt Marilyn Campbell.
Hon är en av de få forskare i världen som har undersökt omfattningen av onlinetrakasserierna mellan barn och tonåringar inom den ständigt uppkopplade generationen. För drygt ett år sedan frågade hon ut 120 skolelever i åldern 12-13 år i Queensland, Australien, och drog följande slutsatser:
14 procent av eleverna beskrev sig själva som offer för elektronisk mobbning, medan 11 procent erkände att de hade trakasserat andra på nätet eller via mobiltelefonen.
Var fjärde elev i undersökningen sade sig ha en kompis som hade blivit elektroniskt mobbad, och varannan elev sade att onlinemobbningen ökar i omfattning från år till år.
De onlinetrakasserade tonåringarna känner sig förödmjukade, enligt studien; de skäms så mycket att de inte vågar berätta för de vuxna om sin situation. Och om de anar att föräldrarna kanske kan ta mobilen ifrån dem eller förbjuda dem att använda datorn - då håller de verkligen tyst om sin smärta.
"Alla vuxna måste bli mer medvetna om vad tonåringarna gör på internet och hur de använder sina mobiler", skriver Marilyn Campbell. "Det gäller att skapa en trygg atmosfär där de vågar berätta vad de blir utsatta för, en inkännande kultur där föräldrar och lärare respekterar ungdomarnas liv på nätet och frågar dem hur de vill bli hjälpta."
Qing Li, forskare i pedagogik vid universitetet i Calgary, ställde i fjol frågor om nätmobbning till 177 elever i sjunde klass i en storstad i Kanada. Hon fick fram följande resultat:
Var fjärde elev hade blivit mobbad över internet eller via mobilen och var sjunde elev hade själv mobbat andra på samma sätt.
Av de elektroniskt mobbade eleverna hade 23 procent blivit trakasserade minst tio gånger över nätet. Knappt 32 procent visste att de hade blivit nätmobbade av andra elever i samma skola. Drygt 40 procent hade blivit attackerade av anonyma mobbare; de hade ingen aning om vem som hade trakasserat dem på internet.
De flesta av nätmobbarna hade själva blivit mobbade på nätet.
Majoriteten av mobboffren hade tigit om saken inför föräldrar och lärare.
Internet är en förstärkare av vanliga vardagskonflikter, det har socionomen Ing-Mari Larsson sett många exempel på:
- Den ena skriver något dumt, den andra blir arg och svarar direkt. Sagda ord försvinner i luften, men skrivna stannar kvar och kan vidarebefordras till hur många som helst. Den som har blivit kränkt kan läsa orden om och om igen, och sådant gör ont i hjärteroten. Ett hot på skärmen kan vara minst lika smärtsamt som ett slag i magen.
Ing-Mari Larsson arbetar vid Stödcenter för unga brottsoffer i Eskilstuna, ett samarbete mellan polisen och socialtjänsten. Hon har haft många stödsamtal med Andrea, 18 år, som har haft en allvarlig konflikt med sin bästa kompis Emma. De började tjafsa på internet, bråket växte snabbt och ledde till ett våldsamt slagsmål i skolan.
De polisanmälde varandra för misshandel och olaga hot, men åklagaren tyckte att det var svårt att bevisa att den ena hade varit värre än den andra.
Det blev ingen rättegång, men den tioåriga vänskapen mellan Andrea och Emma gick sönder.
Andrea tror inte att konflikten hade vuxit så snabbt och blivit så allvarligt om inte internet hade funnits.
- Att en så liten grej kunde bli så stor, det är ju helt sjukt! utbrister hon. Det är så himla lätt att bli kaxig och skriva alldeles för taskiga saker när man sitter där vid datorn, för man ser ju inte varandra. Man kan inte kolla om den andra ser vänlig eller ovänlig ut, det blir så himla lätt missförstånd. Och det man skriver blir mycket allvarligare än det man säger. Båda blir sårade och tar illa upp, ryktet om bråket sprider sig jättesnabbt och en massa andra kollar och lägger sig i - allt förstärks, och så är det kört.