Maja och Emma blev vänner i slutet av tonåren. Mycket nära vänner.
– Vi var lite som ett par, som det ofta var med väninnorna på den tiden, berättar Maja. Vi hade andra nära kompisar också, men Emma och jag var extra tajta. Båda hade känslan av att ”det är bara du som förstår mig på riktigt”.
Ibland brukade Maja och Emma prata om hur hemskt det skulle bli den dag då de inte skulle behöva varandra lika intensivt längre. Mest på skoj, men samtidigt visste de att det skulle bli så, säger Maja.
Under de första vuxenåren var de två ibland långt ifrån varandra geografiskt. Någon jobbade utomlands ett tag, någon gick en utbildning på annan ort. Men de höll alltid kontakten, och när båda var hemma i Stockholm delade de lägenhet i perioder.
Maja hade flera pojkvänner under den tiden, medan Emma var singel.
– Men det betydde egentligen ingenting, säger Maja. Väninnorna var viktigast, så var det.
När Maja var 26 år träffade hon Magnus. De båda flyttade ihop, och efter bara något år fick de sitt första barn. Emma var mycket engagerad, berättar Maja. Ofta umgicks de alla tre, Maja, Magnus och Emma. Emma var alltid med och fixade när Maja och Magnus hade middagar eller fester.
– Magnus var ofta lite kritisk mot mina väninnor, men Emma gillade han, berättar Maja.
Samtidigt började Majas och Magnus relation försämras, det blev en distans mellan dem. Maja anförtrodde sig åt Emma, och berättade allt – som att hon inte kände sexuellt för Magnus längre, och att hon ibland kände sig intresserad av någon annan man.
Under tiden som följde fanns egentligen flera tecken på att det skulle kunna vara något mellan Magnus och Emma, säger Maja. Tecken som hon inte såg, för att hon inte letade efter dem, för att den tanken kändes helt orimlig. Bland annat sov Magnus över hemma hos Emma vid ett tillfälle, där anledningen verkade lite långsökt för Maja.
Men tecknen låg nog där i bakhuvudet och väntade, tror Maja. För en dag råkade Magnus försäga sig lite grann, något som han lätt hade kunnat prata bort om inte Maja plötsligt insett hela sammanhanget. Magnus erkände när Maja frågade. Under ett års tid hade han och Emma haft ett sexuellt förhållande.
– Jag blev chockad, förstås. Hur hade Emma kunnat göra så? Och det kändes pinsamt att inte ha fattat tidigare. Men egentligen blev jag inte arg på Emma, även om jag kände mig sviken av henne, säger Maja. Mina andra väninnor tyckte att det var jättekonstigt, och fel, de förstod mig inte alls.
Det fanns flera skäl till Majas uteblivna ilska, menar hon. Hon var egentligen inte svartsjuk, förhållandet till Magnus var ju inte bra.
– Och Emma var förkrossad, hon berättade allting ärligt för mig, också om allt som Magnus berättat för henne om andra grejer han gjort. Själv hade jag ju anförtrott mig så mycket till Emma, och ingenting av det hade hon någonsin yppat för Magnus. Hon var liksom på min sida, tilliten mellan oss fanns kvar, även om det kan låta konstigt, säger Maja.
– Det som hänt mellan dem hotade egentligen inte mig. Och Emma var viktigare för mig än vad Magnus var. Vår vänskap fortsatte, jag intog nog lite grann rollen som en mamma, ”du har betett dig illa, men jag älskar dig ändå”.
Magnus och Maja skildes så småningom. Majas och Emmas vänskap bröts också, men på grund av en helt annan konflikt där Emma for ut hårt mot Maja.
Maja har förstås grubblat över varför Emma gjorde det hon gjorde. Hon har bland annat kommit fram till att Emma haft ett visst underläge i väninnerelationen, att det kan ha varit ett sätt att hävda sig.
– Att vår vänskap sedan tog slut i en annan konflikt kan ha att göra med att Emma hade skuldkänslor som hon ville bli av med, hon ville se mig som ”dålig”. Jag saknade henne länge, men det gick inte att backa, inte att komma tillbaka till vår relation, säger Maja.