Förvirring, skam och förtjusning

Det här är något som hände för nästan 40 år sedan. Jag har inte kunnat tala med någon om det, vare sig med en man eller med en kvinna. Jag var 26 år gammal och hade liftat till Paris, en stad som jag hade besökt tidigare och blivit förtjust i. En av de första dagarna träffade jag Y, en jämnårig kvinna, på trappan framför Sacré Coeur. Vi kom att tala med varandra och kom bra överens. Hon frågade var jag bodde. På hotell svarade jag. Du kan bo hos mig i stället, sa hon. Sagt och gjort.

När jag hade flyttat in, trodde jag att det var fritt fram. Jag uppfattade det som en självklarhet att Y ville ha sex med mig. Den första kvällen gjorde jag ett närmande som hon avvisade. Hon sa uttryckligen att hon inte ville ha sex. Jag envisades ändå och trodde att det här var en sorts preludier. Hon stod på sig.

Jag tvingade mig på henne, närmast med milt våld. Möjligen kan jag ursäkta mig med att jag var i god tro. Först senare har jag förstått och accepterat att ett nej alltid är ett nej.

För mig ska sex vara en källa till ömsesidig njutning. I annat fall kan man lika gärna dra en Tarzan. Även om Y hade gett upp sitt initiala motstånd, märkte jag att hon inte var med mig. Därför vinnlade jag mig om att hon skulle få det bra, på de olika sätt som man kan tänka sig, allt efter den respons jag fick, och omsider kom hon våldsamt.

Detta förändrade allt. Hon berättade att detta var hennes livs andra orgasm. Hon betraktade sig som frigid. Det här blev inledningen till ett två månader långt passionerat förhållande.

Under hela tiden försäkrade Y att hennes nej den första kvällen var allvarligt menat.

Det finns inga lärdomar att dra av detta annat än att ingenting är enkelt när det gäller sex. Jag känner förvirring, skam och förtjusning när jag tänker tillbaka. Hade mitt övervåld någon del i hennes njutning? Hur skulle jag kunna prata med någon om detta? Till en man skulle det ge helt fel budskap, närmast att det är okej med sexuella övergrepp. Och jag tror att en kvinna skulle känna sig provocerad.

Håkan

Jag hade sex med henne när hon sov

Jag hade ett förhållande där vi hade problem med intimitet. Jag har alltid varit mycket för närhet och har en stor sexlust, men tjejen var motsatsen på dessa punkter. Hennes behov var mycket mindre och det ledde till frustration hos oss båda och vi kunde bråka mycket om det.

De gånger vi sov ihop så hände det tyvärr flera gånger att jag vaknade av en armbåge i magen eller en spark på smalbenet, för att jag hade sex med henne då hon sov.

När vi pratade om det så kom hon ihåg gånger som jag inte har något minne av alls eftersom jag själv sov eller som mest halvsov de gånger det hade hänt. Det jag mindes var som en jävligt realistisk dröm, jag kunde aldrig tänka mig att det verkligen hände.

Tjejen tog väldigt illa vid sig och jag själv blev förfärad över vad jag gjort och skäms än i dag för det. Tjejen valde aldrig att göra anmälan. Kanske såg hon att jag mådde dåligt själv över det, eller förstod att jag aldrig hade för avsikt att göra illa henne, det vet jag inte.

Vårt förhållande tog i alla fall slut efter nio månader när hon inte orkade längre. Jag var för envis med att få det att funka ändå. Vi skildes på ett bra sätt och är vänner i dag, men efter det har jag aldrig sovit bredvid någon igen. Jag vågar inte och jag är rädd för vad jag ska ta med mig in i nästa förhållande. Det känns bra att få möjlighet att diskutera sådant här och hur man kan få kommunikationen med varandra att bli bättre.

B

Säger nej till att ”ligga runt”

Jag hör till dem som tror att det är omöjligt att frikoppla sex från känslor. Trots att jag tagit en del högskolepoäng och borde veta ett och annat om att koppla egna åsikter till tillgänglig forskning, vill jag utan vidare källhänvisningar hävda att många övergrepp och missförstånd om sex hade kunnat undvikas om vi började tala mer ansvarsfullt om sex.

Jag är straight edge och med det menas att jag (förutom att inte ta droger eller dricka alkohol) säger nej till promiskuitet. Att ligga runt. Mina åsikter om sex, sexuella gråzoner och attityder till sex kommer inte från någon frikyrklig idétradition, utan är baserade på egna erfarenheter.

Jag började ha sex redan vid fjorton års ålder (okej, kanske inte jättetidigt) och då väldigt mycket. Tillfälliga ragg, övernattningar hos främlingar, bakfyllor med tillhörande minnesluckor var allt jag visste under ett par år. Sakta avtog det, och jag började förstå vad jag gjorde mot min kropp.

Jag tror också att det är många som känner som jag, det vill säga att det är svårt att lämna ett ”one night stand” utan att en del av en stannar kvar hos det tillfälliga ragget. Till exempel vet jag att det är vanligt med ”låt gå”-attityden till sex efter det att man blivit sårad eller lämnad. Att ligga runt blir ett sätt att försvara sig. Överleva, till och med. Och det är just de som inte riktigt är med på noterna, de som inbillar sig att de kan utestänga känslorna när de har sex, som jag vill vara förebild för när jag säger nej till att ligga runt.

Vi måste förstå att vi inte i första hand är individer, utan sociala varelser. Vi skapar kultur och (sexual-)normer tillsammans. Vad jag gör av ”egen fri vilja” är något som syns och hörs och registreras på annat håll.

Och om vi så hårt trycker på att det är okej att ligga runt, hur ska då mindre trendriktiga sexualnormer få plats? Som avhållsamhet. När senast hörde vi någon prata om vikten av att få finnas och existera som tonåring utan att göra sexdebut så tidigt som möjligt?

Johan Frick

Jag hade inte vett att tolka signalerna

Vi är båda två akademiker, framgångsrika och bor i en medelstor svensk kommun. Utifrån sett är vi i mångas ögon det perfekta paret. När jag och min hustru träffades lekte livet, vi hade sex ofta, om­växlande och då och då mer avancerat.

I stort sett alltid kom initiativen och förslagen från mig, och min hustru sade ja till mina idéer.

Vid något tillfälle var det hon som föreslog mer avancerat sex, så jag trodde att allt var som det skulle. Hon fick också en eller flera orgasmer varje gång vi hade sex.

Efter ett par år minskade hennes intresse för såväl sex som avancerat sex, men jag hade inte vett eller vilja nog att tolka signalerna och att förstå henne, i stället tyckte jag att hon blev lite tråkig. Min okänslighet ledde till att vårt förhållande försämrades.

Lyckligtvis valde min hustru att gå i terapi, och berättade sedan för mig att hon aldrig hade velat ha avancerat sex med mig. Hon hade gjort det dels för att hon var kär, dels för att hon lät sina behov stå tillbaka för mina, hon lät inte sig själv ta tillräcklig plats. Jag hade alltså under dessa första förälskade år, utan att veta om det, vid flera tillfällen haft sex med henne mot hennes vilja.

Vid en diskussion nyligen sade hon att i hennes ögon har jag vid dessa tillfällen utsatt henne för sexuella övergrepp.

Detta är mycket smärtsamt för oss båda.

Jag hoppas att mitt inlägg kan få andra par att verkligen tala med varandra i tid och att undvika att hamna i denna tragiska situation.

Efterklok