"Doctor Vetzell var här middagen; par caprise gaf jag honom en Guldring om 1 och 3/4 Ducats vigt, hvaruti min Salige mans och mitt tillnamns chiffrer voro betecknade med denna dévise: Sincère Réprocité. Egenteliga orsaken till denna present var, att Doctorn berättade, det hans gamla ring gått af i 3 bitar och att han nu ej hade någon ring. Alltid nya begär."
Så antecknade Märta Helena Reenstierna, gift von Schnell, i sin dagbok den 24 februari 1824.
Årstafrun, som hon brukar kallas, skrev sin berömda dagbok mellan 1793 och 1839. Den ger en unik inblick i tidens vardagsliv på Årsta gård i södra Stockholm, där familjen bodde med trädgårdsmästare, tre drängar och tre pigor, och så småningom också en husjungfru/sällskapsdam, Mamsell. Familjen hade det jämförelsevis gott ställt, men saknade förmögenhet och var beroende av sitt lantbruk och sin tobaksodling.
Märta Helena Reenstierna nämner och beskriver ofta gåvor i dagboken, både sådana hon får och sådana hon ger. Det märks att där fortfarande rådde en form av gåvoekonomi, där tjänster kunde betalas med en present, men där det också var viktigt att ge en present till den som kunde tänkas komma att hjälpa en i framtiden. Den 14 december 1793 berättar Årstafrun till exempel:
"Lördag skänkte jag till Ladugårds Stina för det hon ansar Fölungarne en på Ljusblått Sidensarge med Guld och röda Pailletter broderad bindmössa, som kostade mig 27 Dr Kopparmynt."
Förnäma bekanta inne i staden fick ofta skulpterat, nykärnat smör av Årstafrun som utbildat sig i smörskulptur. Den 8 februari 1796 gjorde hon två stycken. "Måndag. Skref till Hinric Vilhelm Iserhjelm och fru Veduard samt förfärdigade en Smörgumse till Fet-tisdagen åt Iserhjelm, ty smörgås är alltid bättre än stryk. Dito skref jag till Factor Bille och förfärdigade efven åt honom en Smörgumse, hvilka begge gumsar om tisdagsmorgonen dem tillsändes med fullkomlig ull och dubbla par horn."
Vänner emellan gavs ofta gåvor och gengåvor, och Årstafrun håller reda på turerna. I juli 1818 kom till exempel fru Lundberg med dottern Carolina på besök hos Årstafrun. De samtalade och skvallrade hela dagen. "Många behagsjuka idéer voro af dem kända om Charlotte Reenstjerna, efven dess tycke för gifta karlar, aij! aij! fy! Fru Lundberg gav mig en liten kula, Svarfvad af Apel - varuti nystan kan läggas, då man stickar, och ändan löpa genom ett litet hål - Hon har förut fått af mig 12 marker gamla Spritbönor till plantering."
På julafton tog man det ganska lugnt med presenter på Årsta. År 1796 firade man så här:
"Af min Söta Gubbe fick jag en skön Brillantsring hvilken han nu sade sig ej mera vilja bruka; och vår son fick löfte om en Spansk rör med Guldknapp. Mamsell fick 2 Riksdaler, dem hon visst intet meriterade och pigorna hvar sin 1/2. Anders Kihlberg och notmor voro begge ganska väl beskänkte. Det oagtadt hjelpte gumman till att laga mat och steka en Kalkon. Från Factor Bille fingo vi Julklapp af 1/2 Ankare rödt Bränvin."