Tangon var bultande erotik redan när den föddes.
De unga männen som bodde i Buenos Aires fattigkvarter i början av 1900-talet tränade upp sin danskonst genom att föra och följa varandra, och de unga kvinnorna satte sig in i turerna tillsammans med sina väninnor.
Vänskap och all slags sexuell lust kom till uttryck inom tangon. Men målet för de flesta var det laddade, heterosexuella mötet; tangon var i första hand ett sinnligt spel mellan man och kvinna, bröst mot bröst, kön mot kön. Och så har den tolkats och utövats sedan dess av de allra flesta.
Mot denna konvention bryter danspedagogen Charlotte Rivero när hon håller kurs i queertango på RFSL:s kafé (Riksförbundet för sexuellt likaberättigande) på Sveavägen i Stockholm.
– Här spelar det ingen roll om man är homo eller hetero, säger hon. Alla dansar med alla, och alla får lära sig att både föra och följa.
Eleverna övar under djup koncentration på salidan, stegsekvensen som löper över åtta taktslag och som många skickliga dansare använder som grund för den sensuellt improviserade umgängeskonst som kallas tango.
– Bra, ni kommer ihåg mycket från förra gången! utbrister Charlotte Rivero. Behåll den runda känslan … Låt överkroppen följa med, dissociera, pivotera ... Titta på varandra, det är intensivt det här!
Atmosfären under glastaket där paren dansar fylls av böljande tongångar komponerade av de argentinska tangomästarna Lucio Demare och Carlos Di Sarli, och Johanna Ahnström älskar deras musik.
Hon dansar just nu med Mia Löfgren, och båda andas allvar och närvaro. När musiken tystnar får de en ny uppgift. Med handflatorna mjukt tryckta mot varandras nyckelben ska de öva upp sin känslighet genom att gång på gång byta roller; först ska den ena föra medan den andra följer, och några sekunder senare gör de tvärtom. Läraren Charlotte Rivero tar tag i hjälpintruktören Ehsan Shariati och visar:
– Nu har jag initiativet ... Jag föreslår två steg bakåt, och Ehsan följer mig ... Nu tar Ehsan över ... Det gäller att hela tiden hålla kontakten och både ta och lämna över initiativet ... Jag forcerar inte när jag för, jag erbjuder min partner en möjlighet, ungefär som när man öppnar en dörr åt någon.
Det är lyhördheten och öppenheten som är kärnan i queertangon. Borta är de fasta könsrollerna och kravet att ett danspar ska bestå av en man och en kvinna, glömd är den över- eller underordning som traditionen föreskriver; de dansande är människor som i intuitiv ömsesidighet får chansen att uppleva varandras fysiska tolkning av stunden och musiken.
Eleverna är påtagligt upplivade efter lektionen.
– Jag dansar både vanlig tango och queertango, berättar Johanna Ahnström. Båda varianterna berikar mig. Men jag vill inte vara inlåst i den könsstereotypa traditionen, och det blir tråkigt i längden att bara dansa med män – jag vill bjuda upp vem jag vill!
– Hela samhället är ju heteronormativt som hugget i sten, säger Mia Löfgren, och den traditionella tangon är likadan. När jag och min tjej gick vår första kurs var det väldigt tydligt: vi passade inte in. Här är det helt annorlunda.
– När jag dansar queertango glömmer jag bort om jag dansar med en man eller kvinna. Könet blir oviktigt, säger Johanna Ahnström.
– Ja, och så borde det ju vara i hela samhället, fortsätter Mia Löfgren. Vi borde i första hand vara människor och inte män eller kvinnor – inte ständigt klämmas in i den ena eller den andra mallen.
Det var Charlotte Rivero som drog i gång queertangon i Sverige för fyra år sedan. Hon hade dansat och älskat traditionell argentinsk tango i flera år, men hon var utled på att ständigt styras av en man.
– Jag började variera mig i följarrollen, berättar hon, särskilt i bakåtsteget där det finns ett läge som ger följaren chansen att vara med och utforma dansen. Jag började skruva tangon så att den blev friare och mindre begränsande.
Hon mötte motstånd. ”Det är jag som är man, jag för! Du är kvinna, du ska lyda!” fick hon höra av manliga kavaljerer – och sådana hugg gjorde henne bara ännu säkrare på att tangon behövde reformeras.
– För mig är dansen ett förtroligt och empatiskt möte mellan två fria individer. Och om den ena ska lyda den andra – då finns ingen frihet, då blir dansen tråkig.
De befästa könsrollerna inom tangon är förlegade, anser Charlotte Rivero.
– Visst, tangon kan vara ett sensuellt rollspel mellan en kvinna och en man – men lika gärna mellan två kvinnor eller två män, eller mellan människor som inte alls vill definiera sig som män eller kvinnor, säger hon.
Vissa av hennes kritiker har sagt att hon förstör det vackra i tangon. Någon har till och med påstått att kvinnor som går hennes kurser förlorar oskulden i den meningen att de aldrig mer kan följa en man i dansen.
– Det stämmer inte, säger hon lugnt. På mina kurser får man ju lära sig att vara lyhörd, och om man blir van vid att föra blir man också bättre på att följa – och tvärtom. Det handlar om medveten närvaro, ett tillstånd där ömsesidig empati uppstår, där båda lyssnar med kroppen och öppnar sig för vad den andra är och vill. Är inte det vackert?
Göran Lundh använder tungan när han koncentrerar sig för att hålla balansen i giron tillsammans med danspartnern Mattis Castegren. De går fortsättningskursen i queertango för Charlotte Rivero, och nu övar de på att byta roller med varandra så ofta de bara kan.
– Det är härligt för mig att få dansa med en man, för det har man ju så sällan chansen att göra på vanliga dansställen, säger Göran Lundh när han pustar ut efter lektionen.
– Och det är jättekul att få lära sig att följa, säger Mattis Castegren. Det gör man också väldigt sällan som man.
– När man ständigt växlar roller blir dansen mer gemensam och mer angelägen, fortsätter Göran Lundh. Och queertangon hjälper mig att gå ännu längre i att ifrågasätta den trista, traditionella mansrollen, den som även jag faller in i då och då trots att jag är gay och ganska alternativ av mig. Jag får mig en tankeställare gång på gång.
– Jag blir inspirerad och känner mig fri, säger Mattis Castegren.
Mer information: www.tangoportalen.com/tangoverkstan