Skolan måste bli bättre på att upptäcka de flickor som riskerar att gå in i väggen, menar terapeuten Britt Bragée.Johanna och Paulina ville vara duktiga och få höga betyg. Men i gymnasiet sa deras kroppar ifrån.
Jag heter Johanna Björklund och är 19 år. När jag kom in på ett gymnasieprogram där jag skulle få läsa marinbiologi var det en dröm för mig. Jag har alltid varit intresserad av havet och hur allt hänger ihop där under vattenytan.
Jag bor en och en halv timmes resväg från skolan och fick gå upp tidigt för att hinna i tid till första lektionen. Jag har alltid haft höga krav på mig att prestera, men samtidigt varit dålig på att planera.
Min tanke var att försöka läsa marinbiologi på universitetet, men då krävs bra betyg. Jag hade kämpat för att komma in på gymnasiet. När jag väl börjat där kände jag mig stressad nästan direkt.
Det var så många duktiga elever från andra grundskolor och konkurrensen var tuff i klassen. Tidigare hade jag haft ganska lätt för mig, men nu behövde man plugga ett par timmar varje dag.
Jag ville vara duktig, jag ville göra mina läxor och inlämningsuppgifter ... men jag slog liksom knut på mig. Det blev ingenting av det jag planerade att göra.
Jag hade haft svårt att sova en tid och haft ont. En morgon i tvåan kräktes jag blod. Jag hade fått magsår och fick vara hemma i två veckor. Det var skönt att få ligga kvar i sängen och bara slappa.
Jag var nära att hoppa av skolan, tänkte att jag aldrig skulle kunna klara studierna om det skulle vara så här. Men jag fortsatte även om jag skolkade ganska mycket. När vi slutade trean fick jag godkänt i flera ämnen, men IG i några.
Jag har bott med min mamma. Varken hon eller pappa har haft några krav på att jag ska lyckas i skolan. Mamma vet att jag vill bli marinbiolog och hon hjälpte mig med läxor och inför proven.
I grundskolan hade jag som sagt ganska lätt för mig. Det fanns duktiga killar i klassen, men de pluggade på att annat sätt än tjejerna. Killar verkar ta dagen mer som den kommer och räknar med att få en ny chans. Många tjejer blir panikslagna om de inte får toppbetyg i alla ämnen.
I dag går jag på komvux för att läsa upp mina betyg och så arbetar jag halvtid på en förskola. När jag tänker tillbaka så är det märkligt att jag inte satsade mer i gymnasiet, men jag orkade bara inte. Prestationskraven var för stora.”
Berättat för Thomas Lerner
och Emma Lofors