I så gott som alla skolklasser finns en rangordning som eleverna är är mycket medvetetna om. Hierarkierna finns med redan från början i skolan. Men på högstadiet kan de bli än tydligare, och kanske hårdare, säger Björn Eriksson, professor emeritus i sociologi vid Örebros universitet.
- En orsak kan vara att sexualiteten och romantiken börjar komma in och skapar ett extra tryck. Rangen blir viktigare, den som är högst rankad är också erotiskt intressant. Samtidigt kan lärarnas position förändras, delvis av samma skäl. I lägre klasser har lärarna mer av en föräldraposition, på högstadiet blir de lite av "äldre töntar", de hamnar lågt i den erotiska rankningen. Deras status och inflytande minskar.
Men på högstadiet kan det också ibland bli lättare för vissa elever som är lågt rankade i gruppen att hitta motstrategier, säger Björn Eriksson. Som att driva sin egen stil och vägra att erkänna rangordningen, och därmed sin låga status - som individ eller som grupp.
Björn Eriksson menar att det vanliga idealet med en sammanhållen klass genom hela grundskolan har stora avigsidor. För barn som är lågt rankade, utanför, utfrusna eller mobbade kan den låsta gruppen bli ett fängelse, och det kan också få följder för dem i framtiden. Hierarkierna i skolan kan påverka oss under hela livet, tror han. Att förändra grupperna oftare, att bryta upp klasser, kan motverka hierarkiernas destruktiva konsekvenser.
- När korten blandas om får många en chans att hamna i en bättre situation. Alla öppningar är bra. Men hur det blir beror förstås på många faktorer. Att komma till en grupp där det redan finns en klick med en etablerad hierarki kan vara svårt, till exempel.
Skolklassen är en speciell grupp där två helt olika system möts, påpekar Björn Eriksson. Dels det formella, administrativa, som satt ramarna, som placerat eleverna i klassen, och som också genom skolplikten "tvingar" dem att finnas där. Dels det informella, sociala systemet som uppstår inom gruppen med hierarkier och statusindelning. I andra miljöer än skolan är det ofta lättare för den som inte trivs eller stöts ut i en grupp att lämna den och kanske söka sig till en annan.
Som lärare är det nästan omöjligt att inte vara medveten om den rangordning som finns i en klass, säger Björn Eriksson.
- Man ser vilka som inte blir emotsagda, vilka som är populära och vilka som inte är det. På rasterna syns det särskilt tydligt. Men det är svårt att veta hur man ska kunna påverka rangordningen.
När följderna blir riktigt destruktiva måste man förändra organisationen, menar Björn Eriksson. Ibland kan det vara nödvändigt att bryta upp en klass. Att öka elevernas inflytande kan också vara ett sätt att minska negativa konsekvenser av hierarkier.
- Det är en grundregel att ju mer ansvar och inflytande man har, desto större lojalitet med systemet. Om eleverna är med om att utforma värderingarna är det större chans att de följer dem.
Men det är inte så lätt att komma åt problem med utstötning och mobbning. Alla åtgärder måste göras "på riktigt", med starkt engagemang från skolan och kanske med någon typ av kontrollsystem där man följer upp vad som händer, säger Björn Eriksson.
Björn Eriksson har ofta förundrats över hur det kan ta så lång tid att lära in det som kurserna på högstadiet innehåller, berättar han.
- Men egentligen är det nog inte så konstigt. Allt det här sociala med gruppen tar säkert enormt mycket energi från många elever.