Chefsåklagare Christer Ekelund är illa omtyckt av poliser som ogillar att rättsväsendet lägger sig i hur de utför sitt arbete. Under 2004 har tre poliser anmält honom för tjänstefel. Överåklagaren har i sin tur överlämnat alla dessa tre ärenden till riksåklagaren för beslut om förundersökning och eventuellt åtal.
På en av Polisförbundets hemsidor på internet (www.blaljus.nu) skriver signaturen "Kommissarie Batong" att de processer Christer Ekelund drar i gång "börjar likna sådana som fanns i Sverige under andra halvan av 1600-talet", och signaturen "Polis i Stockholm MP" svarar så här:
"Jag håller med Batong! Vi är ett antal poliser som utsatts för åklagare Ekelunds häxjaktsfasoner & Som polis är det en oerhörd kränkning att helt plötsligt, utan grund, befinna sig i en kriminells kläder."
- Kommissarie Batong och hans likasinnade vill att jag ska utgå från att polismannens version alltid är riktig. Men för mig är det självklart att driva polismål på samma sätt som vilket brottmål som helst, säger Christer Ekelund.
Han framhåller att poliser har ett svårt arbete och att de allra flesta sköter det väldigt bra.
- Men vissa håller inte måttet. De har en föraktfull attityd mot det så kallade buset och är väldigt snabba att ta till våld. De bortser ofta från vad lagen säger för att få kontroll över situationen, som det heter. Ändamålen helgar medlen i det praktiska polisarbetet. Men så får det inte gå till. Det är otroligt viktigt att polisen håller sig inom lagens ramar. Det handlar om medborgarnas rättssäkerhet.
Under år 2004 lämnade stockholmarna in 1 108 anmälningar om kränkningar, övergrepp och dåligt bemötande som de anser att poliser har gjort sig skyldiga till. Var tredje anmälan ledde till att Christer Ekelund eller hans kollega Kay
Engfeldt drog i gång en förundersökning.
Fyrtio anställda inom polisen delgavs misstanke om lagbrott, och elva polismän åtalades för gärningar i tjänsten. Av dessa elva poliser har tre blivit friade av tingsrätten. De övriga åtta målen har ännu inte tagits upp i domstol.
Under 2003 åtalades tjugo poliser i Stockholm för påstådda lagbrott i tjänsten. Elva friades, nio fälldes.
I hela Sverige anmäls årligen cirka 4 200 polisanställda, och det normala är att en eller möjligen två av hundra anmälda poliser får en fällande dom.
- Som åklagare i polismål arbetar man i uppförsbacke från början till slut, säger Christer Ekelund. Det är min bestämda uppfattning att domstolarna har högre beviskrav när det gäller poliser. Bevis som skulle räcka för att fälla en vanlig medborgare räcker ofta inte för att fälla en polisman.
Så snart en polis ser eller får veta att ett lagbrott har begåtts är han eller hon enligt polislagen skyldig att "lämna rapport om det till sin förman så snart det kan ske". Ändå är det extremt ovanligt att poliser självmant anmäler kolleger för övervåld eller kränkningar.
Christer Ekelund ser den beryktade kårandan inom polisen som ett allvarligt rättssäkerhetsproblem:
- Om fem poliser har varit på plats när en vanlig medborgare har gjort sig skyldigt till misshandel, då har poliserna gjort sina iakttagelser på ett professionellt sätt, de vittnar inför domstolen och den skyldige blir dömd. Men om fem poliser har varit med när en kollega har misshandlat en gripen person - då är det mer eller mindre omöjligt att få någon av dem att vittna. Ingen har sett, ingen har hört. Och jag har inte märkt någon förbättring på senare år när det gäller polisers civilkurage att stå upp för sanningen i polismål.
Det är vanligt att många poliser trängs på åhörarläktaren när en kollega står inför rätta.
- Detta kan lätt uppfattas som en maktdemonstration från poliskårens sida. Stämningen kan vara mycket obehaglig för målsäganden och för vittnena, berättar Christer Ekelund.
När ord står mot ord, då väljer rätten oftast att tro på polismannen, det är Christer Ekelunds erfarenhet:
- Vågskålen väger redan från början över till polisens fördel. Domstolarna är ju vana vid att lita på polisers ord. Så man kan säga att en polisman oftast är mer eller mindre höjd över alla misstankar.
Det förekommer till och med att domstolen uttryckligen förklarar att den åtalade polismannen bör betraktas som oskyldig bara för att han är polis. Christer Ekelund plockar fram två exempel.
Det ena gäller en 36-årig polis som blev åtalad för att ha sparkat en intern i ansiktet i samband med ett upplopp på Norrtäljeanstalten i januari 2002. Fången hade handbojor och hölls fast av två vårdare när han tog emot sparken.
Två vittnen hävdade vid rättegången att sparken hade träffat fångens ansikte, men två andra vittnen var osäkra. Norrtälje tingsrätt antog att vittnenas minnesbilder hade påverkats av tumultet och drog slutsatsen att det inte var bevisat att sparken hade träffat ansiktet. Och i domen skrev rätten så här:
"Att en erfaren polisman som X, med goda vitsord från sin arbetsgivare, i en situation där han haft två kollegor bakom sig och flera vårdare i närheten med berått mod och utan anledning skulle ha sparkat en omhändertagen intern i ansiktet framstår för övrigt redan i sig som osannolikt."
Polismannen friades av både tingsrätten och hovrätten.
- Jag är övertygad om att en vanlig medborgare hade fällts med den bevisningen, säger Christer Ekelund.
Det andra exemplet handlar om en säkerhetspolis som blev åtalad för osant intygande. Enligt åtalet hade han skrivit ett falskt förhörsprotokoll. Stockholms tingsrätt friade honom från anklagelsen och skrev så här i domen:
"Det bär heller inte sannolikhetens prägel att Y, som är en erfaren polisman och väl förtrogen med rutinerna vid förhör, skulle ha åsidosatt regelverket."
I tjugo år var Christer Ekelund åklagare i vanliga brottmål. Sedan tre år arbetar han med polismål.
Han har nyligen överklagat det så kallade Kistafallet till hovrätten. Tingsrätten friade två poliser som var åtalade för misshandel, olaga frihetsberövande och olaga tvång.
Rättegången gällde en händelse i december 2003 i Kistagallerian. En ung man som väntade på sin flickväns mamma blev fotograferad av de två poliserna, och han frågade dem varför. De bröt ner honom på golvet, satte på honom handbojor och sprutade honom i ögonen med pepparsprej. Mannen hävdar också att de slog hans huvud mot golvet.
- Jag tycker att tingsrätten gjorde en felaktig värdering av bevis- och rättsfrågorna. Mer vill jag inte säga, eftersom målet snart ska upp i hovrätten, säger Christer Ekelund.
Han har två förslag som enligt hans mening skulle öka möjligheterna för rättsväsendet att komma åt de polismän som gör sig skyldiga till övergrepp.
- Det är bra att poliser numera har nummer på sina kravallhjälmar, men det räcker inte. Varje polis borde alltid ha en speciell siffer- eller bokstavskombination som lyser på uniformen. På så vis blir det lättare att identifiera dem som till exempel använder övervåld.
Christer Ekelund tycker också att det borde vara självklart att en rättsläkare kopplas in så snart någon påstår sig ha blivit misshandlad av en polis.
- En rättsläkare är specialist på att bedöma hur skador har uppkommit. Han kan hjälpa till att få fram sanningen, och det borde ju också ligga i polisens intresse.