Chock, stress och rädsla – men också förväntan och glädje. Mellan de ytterligheterna pendlade Jacob Wandrell när han 20 år fyllda fick reda på att han skulle få barn med en jämnårig kvinna – trots att de inte hade något fast förhållande.
När dottern Thea, hon är ett år och nio månader i dag, var född upplevde han ångest mitt i lyckan över att ha blivit pappa.
– Här kom det plötsligt en människa och inkräktade på min frihet. Jag hade drömt om att resa och leva livet, nu stod jag där som förälder till ett litet nyfött barn. Och det kändes tungt måste jag erkänna, säger Jacob.
Efter gymnasiet hade han tillfälliga arbeten, styrketränade ganska mycket och tyckte om att festa. En dag ringde en kvinnlig bekant som han hade haft en tillfällig relation med. Hon hade något viktigt att berätta.
– Så sa hon att hon var gravid. Min första tanke var att det här måste vi lösa, men hon ville föda barnet. Det tog ett par minuter innan jag fattade vad det skulle innebära. Jag var inte förbannad, snarare förvånad och förvirrad.
Jacob liknar de första två veckorna efter att han fått reda på att han skulle bli pappa vid en berg och-dalbana. Han och den blivande mamman hade inga tankar på att inleda något förhållande.
– När jag förstod att hon ville föda vårt barn upplevde jag en känslomässig och tankemässig kovändning. Då blev det självklart att jag måste ta mitt ansvar som pappa.
Jacob är ändå fortfarande omtumlad över det han ”råkat” ut för. Men han känner att det inte går att älta att resan jorden runt inte blir av just nu och att han under många år kommer att få försörja ett barn.
Den andra augusti 2008 föddes Thea sex veckor för tidigt på sjukhuset i Kalmar. Jacob var på väg till jobbet i Stockholm när han fick beskedet att värkarna satt i gång. Han satte sig på tåget och när han klev av fick han reda på att han blivit pappa. Tio timmar senare såg han sin dotter första gången.
– Hon var liten, genomskinlig och ganska skör. Det var inga änglakörer med pompa och ståt – och jag kände mig lika ynklig när jag såg på henne. Jag var jäkligt skraj för hur jag skulle kunna klara att vara pappa.
Många barn som är resultatet av högst tillfälliga förbindelser har genom åren haft kontakt med sina fäder genom underhållsavier och eventuellt något vykort till jul. Men Jacob övervägde aldrig att svika sitt pappaansvar.
– Det är skillnad mellan att inte vilja ha barn och att inte vilja ta hand om det barn man fått. En del fattade inte det och trodde att eftersom jag inte ville bli pappa skulle jag helt enkelt lämna Thea ensam med sin mamma.
– Att göra så hade blivit en stor livslögn. Tänk att veta att ens barn springer omkring någonstans och att inte få krama det. Och tänk om min mamma skulle vara farmor, men inte veta vem hennes barnbarn är. Det var uteslutet för mig.
Jacob tror att Theas mamma, trots hans goda föresatser, nog varit ganska förbannad på honom. Han hade lovat sig själv att finnas där halvtid, men tvingades erkänna sina begränsningar och att han nog inte var inte var redo för papparollen.
– Hela första året var ganska krångligt. Jag älskar min dotter och längtar varje dag efter henne. Sedan finns det andra ”jaget” – han som vill jobba mycket, träna, träffa kompisar, resa och vara en helt obunden 22-åring. Jag kämpar med att få ihop mina två världar och det är först nu som Thea, hennes mamma och jag hittat en bra nivå i vår relation. Jag beundrar verkligen ensamstående mammor som orkar med allt slit.
Jacob och Theas mamma betalar förskoleavgiften varannan månad och så betalar han underhållet som de kommit överens om. Nu när Thea blivit större och går på förskola bor hon hos honom varannan fredag till måndag, och i sommar ska hon vara med honom två veckor.
Hur reagerade dina föräldrar och kompisar när du blev pappa?
– Många blev lika pirriga och uppspelta som jag. Att någon får ett barn är alltid en stor händelse i livet. Flera kompisar erbjöd sig direkt att vara barnvakt. Några tjejer som fått barn efter tillfälliga relationer använde mig som ”konsult” för att höra hur pappor i samma situation som jag tänker och känner. Mina föräldrar och syskon har också varit ett enormt stöd, utan dem hade jag inte klarat av det här.
Vad är det häftigaste med att ha blivit pappa?
– När Thea sover hos mig och klockan fem på morgonen kryper över till mig från sin säng. Då känner jag mig som en riktig pappa.