Tvillingarna Siri-Anne och Paolo Wiberg Masucci föddes fem veckor för tidigt. Deras pappa Michele Masucci var hemma och matade dem med flaska redan från första dagen eftersom de var så små att de inte kunde ammas.
När barnen blivit stora nog att ta bröstet, valde föräldrarna att varva amningen med flaska så båda kunde ta lika stort ansvar för matandet.
– Det har gjort att båda har fått en väldigt nära kontakt. Jag känner mig självklar i rollen som den som kan ge dem ömhet och tröst, säger Michele.
I dag är tvillingarna 17 månader. Båda föräldrarna började jobba halvtid efter nio månader, Sofia som statsvetare med eget företag och Michele som konstnär.
– Jag tror att jag känner samma sak som många mammor, att jag inte hinner med karriären eller att vara ute med kompisarna. Det klassiska är ju annars att mannen går in i jobbet eftersom han inte kan amma.
Forskningen visar att kvinnorna tar det stora planeringsansvaret. Papporna gör det enklare för sig och slänger oftare ihop makaroner och korv eller köper pizza.
Till skillnad från den klassiske mannen har Michele full koll på vilka mediciner barnen behöver om de blir sjuka, var deras kläder finns i garderoben, hur länge vällingen ska värmas i mikron.
Om något av barnen blir ledset, springer det lika mycket till båda.
– Hade jag suttit och jobbat i sovrummet under min pappaledighet hade det inte blivit så. Men jag har inte flytt undan livet hemma utan varit helt närvarande, säger Michele.
– Min grundläggande inställning är att vara så mycket som möjligt på barnens egen ögonhöjd, att känna in och respektera deras känslor.
När vi besöker dem i lägenheten på Södermalm i Stockholm, ska tvillingarna äta lunch. Paolo avslutar maten med en yoghurt som han obekymrat slevar runt med i ansiktet. Att det mesta hamnar utanför bekymrar varken Michele eller Sofia.
De är noga med att dela upp sysslorna mellan sig.
– Vi pratade mycket om det i början. Båda tyckte den andra tog för lite ansvar. Jag var nog rädd att det annars bara skulle flyta och att jag skulle få ta det mesta ansvaret för hemmet, säger Sofia.
Det är inga vattentäta skott, men det finns ofta en ”huvudansvarig”.
– Det har blivit så att jag tar golven och Sofia tvätten. Jag gillar att plocka upp brödsmulor från vagnen, jag ser den grejen, säger Michele
– Jag är bättre på att se Micheles kläder som han slänger på golvet, säger Sofia och skrattar.
De har också pratat ihop sig om hur barnen ska uppfostras, vilka tider de ska sova och äta. När de ska gå ut är det Michele som tar på tvillingarna mycket kläder och Sofia som plockar av dem.
Han är rädd att de ska bli förkylda. Hon tror att de ska bli för varma. När de leker är Michele litet mer hårdhänt.
– Jag kanske lyfter upp dem tio centimeter högre i luften eftersom jag är en decimeter längre. Jag kittlar dem litet hårdare eftersom jag är starkare, säger han.
Så talar vi om en debatt som nyligen fördes i Expressen. Siffror från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap visar att barn mellan 0 och 1 år allt oftare vårdas för skallskador. Familjerådgivaren Eva Sternberg hävdade att olyckorna beror på att papporna är hemma med barnen i större utsträckning och att de inte är lika omvårdande.
Hon fick skarp kritik från andra forskare och debattörer som menade att kopplingen var ogrundad.
Även Michele och Sofia tycker att det är ”komplett skitsnack”.
– Vi är människor och inte apor. Vi kan förändras och är inte fast i någon genetik, säger Sofia, som tror att det är farligare med pappor som inte är hemma med barnen eftersom de då har ännu sämre koll.
Men Omgivningen ställer andra förväntningar på Michele Masucci för att han är man. Det gör att han ideligen måste påminna sig om varför han valt att vara hemma.
Kolleger och uppdragsgivare säger att han självklart ska vara hemma. Men när han sedan inte kan ställa ut eller vara på ett möte, tycker de plötsligt att han prioriterar bort jobbet.
– Kraven utifrån skapar en inre stress och jag måste göra upp med den ensidiga rollen som man. Jag vill först skapa nära relationer till familj och vänner och sedan en karriär. Många känner nog att de måste fixa allt på en gång: karriär, pengar, bostadsrätt, familj.
– Även om jag är hemma så har jag presterat. Emotionellt och mognadsmässigt har jag vunnit på att vara hemma. Det känns skönt att jag har förverkligat mig genom att vara med mina barn och inte genom att vara på jobbet. Då hade jag varit så mycket mer ensam.
Så vem är det som har påverkat dig att bli en så förhållandevis modern pappa?
– Jag har i alla fall inte fått det från min familj, säger Michele och skrattar. Båda mina föräldrar har stöttat mig i mitt engagemang, men också varit förundrade och oroliga för att jag är hemma så mycket. De är födda i Italien. Men de har levt länge i Sverige och känner till idéerna.
Samtidigt får han mycket beröm, något Sofia kan fnissa åt.
– Jag får ofta höra att jag haft sådan tur som träffat en så bra man. Det är kul att höra. Samtidigt blir man ju litet irriterad på att han får så mycket bekräftelse för något som borde vara självklart.