Andreas Ruud och hans flickvän blev ett par på gymnasiet. Förhållandet höll i sig och efter fem år blev de oplanerat gravid.
– Vi var ju ganska unga, och framför allt jag var lite tveksam till en början. Men vi bestämde oss för att fullfölja graviditeten. I dag är det det bästa beslut jag har tagit i mitt liv, säger Andreas.
Och så föddes lilla Ruben. Det unga paret hade precis skaffat sig en lägenhet, en etta på 45 kvadratmeter i Vellinge i Skåne. Andreas pluggade och hans sambo var arbetslös. Omständigheterna tärde på relationen, men föräldraskapet fick också Andreas att mogna.
– Att bli pappa öppnade en helt ny värld för mig. Det var så mycket nya praktiska saker som man inte visste hur man skulle hantera, allt från bebisvård till Försäkringskassan, men jag upplever att jag växte in i rollen som förälder ganska snabbt. Vi hade dessutom ett otroligt fint stöd från familj, släkt och vänner.
När vi träffar Andreas, 25 år, och sonen Ruben är hösten ännu långt borta. De ser ut att trivas där de leker med grävskopan i den lilla parken.
Andreas berättar att efter ett par års kämpande blev det svårt att upprätthålla relationen med Rubens mamma och hon lämnade Andreas. Att Ruben skulle bo halva tiden hos mamma och halva hos pappa var en självklarhet och något annat var aldrig uppe till diskussion.
Fast separationen tog ganska hårt på Andreas till en början. Lägenheten såldes och med Ruben flyttade han till där hans föräldrar bor i Vellinge. De få vänner som hade barn ”hängde” på Rubens mamma efter separationen och Andreas kände att han blev ganska ensam i sin roll som småbarnspappa.
– Även om gamla kompisgänget fanns där och ställde upp blir det en annan sak när man har barn. Men så började jag hänga på sajten Familjeliv. Jag skrev och berättade om min situation och fick en massa svar. Det var så skönt att få skriva av sig och att snacka med andra som varit med om liknande saker.
I dag har det gått ett år sedan separationen. Hur känns det när Ruben är med sin mamma?
– Väldigt varierande, det går upp och ner i perioder. Det är alltid jobbigt när man pratar med honom i telefonen och han säger att han älskar en och saknar en.
Andreas säger att när Ruben kommer hem efter en vecka känns det som om han varit borta i två år.
– Det händer mycket i hans liv och det blir extra tydligt när man inte ses på några dagar. Han kommer hem och kan göra nya saker och säga nya ord.
När Ruben är hos sin mamma passar Andreas på att göra sådant som man inte kan göra när man har barn.
– Jag försöker umgås och träffa mina vänner och sen går jag ut då och då och försöker träffa någon ny att dela livet med.
Samarbetet mellan Andreas och Rubens mamma går lite upp och ner, just nu fungerar det bra, framför allt för att de blivit bättre på att kommunicera med varandra.
– I början försökte vi sköta överlämningarna av Ruben på måndagar. En lämnade på dagis på morgonen medan den andra hämtade på eftermiddagen. Vi märkte dock att det inte funkade eftersom Ruben blev orolig och förvirrad. Nu träffas vi och sköter överlämningarna på söndagar i stället. Mycket bättre för Ruben, säger Andreas.
Han och Rubens mamma har satt upp några gemensamma förhållningsregler kring Rubens tillvaro.
– Vi har tider som vi försöker följa så att han har samma rutiner hos båda. Han äter sina måltider vid samma tidpunkt på dagen, vi lägger honom vid samma tid och försöker ha ungefär likadana rutiner vid nattningen. Man läser en bok och lite sånt.
Annars har de ganska olika syn på vissa saker vad gäller barnuppfostran. Men Ruben verkar ha förstått att det fungerar lite olika när han är hos mamma och hos pappa – han accepterar det.
– Som exempelvis lördagsgodis, som han vet att han får de lördagar han bor hos mig men inte annars.
Det som känns komplicerat är födelsedagar och högtider. För Rubens mamma är högtider väldigt viktigt, hon måste träffa Ruben på hans födelsedag och hon måste ha honom på sin födelsedag och så. Jag tycker att jag kan fira hans födelsedag när det är min ”vecka”.
Rubens mamma lever i dag i en ny relation. Andreas menar att det har varit bra för Ruben.
Hur vill du att din och Rubens tillvaro ska se ut i framtiden?
– Först och främst vill jag hitta ett fast jobb så att vi kan flytta och bo själva och ta hand om varandra. Med tiden hoppas jag att det dyker upp en bra tjej som vi kan få dela vårt liv med. Men allra mest vill jag att Ruben ska få en underbar uppväxt och minnen han inte glömmer.
Vilka erfarenheter är viktigast?
– Att det krävs mer av mig när jag är själv med honom. Jag har fått mycket mer ansvar och och jag har lärt känna mig själv mycket bättre. Jag lever ett bra liv nu och njuter av att jag får vara med min son en hel vecka. Det är inte alla som kan och får vara med sina barn så mycket.