Hon och hennes familj bor i en trävilla i Enskede i södra Stockholm. Två av barnen, den yngsta 17 år, bor fortfarande hemma, två har flugit ut.
Gudrun, administratör på ett medieföretag, och hennes man Johan städar sitt hem själva. Men Gudrun plockar undan och städar nog lite mer än Johan, säger hon.
– Bland annat för att det är jag som inte vill att vi ska ha städhjälp. Johan kan tänka sig det, men för mig känns det inte bra, av orsaker som jag inte helt kan bena ut.
Lite är det nog så att Gudrun känner att ”ingen annan ska ta hand om min skit”, tror hon.
– Jag har inga problem med att släppa in andra i mitt hem, att de ska se våra grejer, se hur vi har det. Men för mig känns det som om det är mitt eget ansvar att hålla rent omkring mig.
Samtidigt har Gudrun absolut inga synpunkter på att andra använder sig av städhjälp, understryker hon.
– Jag har egentligen inte särskilt många politiska, eller ideologiska, åsikter kring det här, och känner mig inte så berörd av debatten. Det är inte fel att det finns städjobb, och jag ser inte ner vare sig på dem som städar hemma hos andra eller på dem som tar hjälp, säger Gudrun.
– Det handlar mer om mina egna känslor. Kanske är jag lite gammaldags. Ibland känner jag mig nästan knäpp, jag vet att väldigt många som bor här omkring har hjälp med städningen.
Gudrun har tidigare provat att anlita städhjälp, på ”privat” väg, ett par gånger.
– Första gången var det två unga tjejer från Sydamerika. De var jättegulliga. Den ena hade ett litet barn i sitt hemland. Någonting kändes inte bra, jag funderade bland annat mycket på mitt eget ansvar, tänk om något skulle hända dem när de var här. En annan gång var det en äldre dam. Det kändes som att ”här kommer någon annans morsa och styr och ställer”. Jag kom fram till att städa, det vill jag göra själv.
En mer praktisk aspekt på att ha städhjälp är att det ändå är ”förstädningen” som är jobbigast, tycker Gudrun.
– Man måste i alla fall plocka undan, sortera. Att göra rent, skura och torka av golv och andra ytor, är inte särskilt besvärligt när det väl är undanplockat.
Gudrun lärde sig att hålla ordning tidigt. Hennes mamma var ensam med Gudrun och hennes syskon, och det var självklart att hjälpa till.
– Jag har positiva minnen av städning. Det var mysigt när morsan höll på, och det blev fint. Höst och vår var det storrengöring, då kom mormor resande och stannade en vecka. Nu hjälper min mamma mig ibland, det är en helt annan sak än att anlita någon främmande.
Gudrun är med i Facebookgruppen ”Vi som städar själva”.
– Jag är inte så aktiv på Facebook och inte med i så många grupper. Men den här gruppen kändes bara helt rätt, jag kände mig träffad, säger hon.
För även om Gudrun inte har något emot att människor tar hjälp med städningen hemma, vill hon gärna slå ett slag för att man faktiskt också kan göra det själv.
– Det behöver inte vara så märkvärdigt, man måste inte använda en massa kemikalier och fåniga moppar. Man kommer långt med såpa, borste och trasa, och får motion på köpet, säger Gudrun.
– Nu i vinter tog vi ut mattorna och gjorde rent dem med snö på gammaldags vis. Det var en härlig känsla, det var kul att se att man enkelt kunde få dem så fräscha. Jag tror att det skulle behövas lite mer av gamla beprövade städtips.
Om allt färre städar själva finns det en risk för att konsten att hålla rent och göra fint glöms bort, tror Gudrun.
– Snart kan vi kanske inte städa längre. Det är som med handarbete, även det har blivit mindre vanligt. Det här handlar lite om kulturarv också, i alla fall för mig.
Sarah Brageé, 35, hennes man Niklas och snart fyraårige Anton bor i en nybyggd lägenhet i Kärrtorp, inte så långt från Gudrun och hennes familj.
Sarah och hennes man har haft hjälp från en städfirma i knappt två år. Och det har de aldrig ångrat, säger Sarah.
– Nu kan vi göra roligare saker än att städa när vi är lediga. Jag åker hellre pulka eller skridskor med Anton än skurar golven.
Sarah är anställd konsult i bygg- och fastighetsbranschen, Niklas driver ett eget företag som arbetar med personalrekrytering.
Det var i samband med att föräldraledigheten tagit slut och familjen skulle få ihop vardagen som de bestämde sig för att anlita en städfirma, berättar Sarah.
– Vi valde en firma med ett bra koncept, ett bra miljötänkande och bra personalpolitik, säger Sarah.
Städhjälpen kommer två gånger i månaden och städar då i tre och en halv timme. Det handlar framför allt om grovstädning av golv, kök och badrum. Familjen betalar 1 700 kronor brutto per månad.
– Det är väl värt pengarna, vi vinner så mycket i tid, säger Sarah. Vi plockar inte undan så mycket innan städhjälpen kommer, det behövs inte eftersom vi inte har så mycket grejer. Det är mest i Antons rum som vi tar undan lite grann.
Att anlita svart städhjälp var aldrig något alternativ, även om de har en del bekanta som gör det.
– Det känns mycket bättre och säkrare att välja vitt, och veta att de som jobbar har en större trygghet.
Genom att ha hjälp med städningen slipper Sarah och hennes man också konflikter om vem som ska göra vad, säger Sarah.
– Det blir så lätt en återkommande diskussion. Jag jobbar 85 procent, och vill inte att min extra lediga tid ska gå åt till städning. Den vill jag ägna åt Anton, särskilt som jag reser en del i jobbet och är hemifrån ibland, säger Sarah.
Det så kallade rut-avdraget, skattesubventionen för hushållsnära tjänster, spelade kanske en viss roll när Sarahs familj bestämde sig för att anlita städhjälp, säger hon.
– Men vi skulle säkert fortsätta även om avdraget försvann, vi har så stor glädje av hjälpen. Det är möjligt att det ligger något i kritiken om att avdraget slår orättvist. Samtidigt ger det fler arbetstillfällen och mer vit arbetskraft.
För Sarah är det inget problem att någon annan städar hemma hos familjen.
– Det är ju som ett vanligt jobb, det är inte konstigare än man tar hjälp med att flytta, eller annat som man behöver hjälp med, säger Sarah.
Synen på städhjälp i hemmet kan nog delvis vara en generationsfråga, tror hon.
– Jag har inte berättat för min åttiosjuåriga mormor att vi tar hjälp. Fast hon skulle nog inte bli så upprörd. Hon var själv bondmora i Värmland och jobbade jämt. Hon var ute och slog hö, och gick hem för att amma var fjärde timme. Mormors egen mamma var där och tog hand om barn och hem när mormor arbetade ute, så var det ju förr. Nu är det en annan tid.