Varje skoldag börjar med en tyst lässtund som är tjugo minuter lång, och eleverna får själva välja vad de ska läsa. Skolan är full av skönlitteratur; barnen badar i böcker.
Nikki slår upp sidan 32 i "Luddes första cup" av Viveca Lärn. Roda läser om när Jesus blev korsfäst i "Första boken om kristendomen" av Annika Holm och Kenneth Ritzén. Bokmärket har hon själv gjort av pressade blommor.
Läslugnet sänker sig.
Under taket svävar mobiler och planeter som barnen gjorde i tvåan. På väggarna hänger alla deras teckningar, och bredvid dörren mot skolgården finns en stor klocka med pilar och text som visar hur man säger: "Kvart över", "Tjugo över", "Fem i halv".
Ingegärd Wallman är klasslärare för 3a, och nu smyger hon runt bland eleverna för att få höra var och en viskläsa ur sin bok en stund. Det är bland annat så hon följer barnens läsutveckling.
- Du är jätteduktig, Sibel! Har du övat mycket? viskar hon.
Sibel nickar och tittar ner i boken, för hon blir lite generad av berömmet. Sedan kollar hon om hennes kompis Hewi hörde vad Ingegärd sade.
Alla lärare här i Oxhagsskolan i Akalla i nordvästra Stockholm arbetar med särskild tonvikt på barnens språkutveckling. Omkring 85 procent av eleverna har utländsk bakgrund. Skolan erbjuder modersmålsundervisning på 21 olika språk
Fadima är så djupt försjunken i "Här luktar häst" av Berit Härd att hon knappt kan lägga boken ifrån sig när lässtunden är slut. Till sist tittar hon i alla fall upp på vita tavlan. Under den upprullade världskartan har Ingegärd skrivit vad eleverna ska göra under den kommande lektionen, och Fadima förstår att hon ska skriva och rita en teckning om andra kapitlet i läseboken "Pojken och tigern" av Lars Westman som hon har haft som läsläxa.
"Det handlade om en pojke och en katt som hette Tigern", skriver hon. "De sköle åka på semester. De skulle till Smygehuk i Skåne."
Hon hejdar sig och tänker efter. Vad var det egentligen hon läste i går kväll?
"Sen skulle gå till en strand. Pojken frågade sin pappa får tigern följa med hans pappa sa nej. Sen fick inte tigern följa med. Pojken vevade ner lite så att det inte blir för varmt i bilen."
Barnen småpratar lite om vad de ska göra, men stämningen är trygg och stillsam; här känns debatten om problemen och våldet i skolan avlägsen.
Fadima ritar och målar stranden och havet och solen, och när hon är nöjd öppnar hon bänken och plockar fram ett häfte som heter "Lilla läxan". På sidan sex läser hon om Max som träffar 55-åriga Nura från Turkiet. Uppgiften är att skriva tre frågor till Nura, och Fadima börjar skriva.
- Hörni, nu sticker vi emellan med lite röris, säger Ingegärd.
- Jaaa! sorlar barnen.
Ingegärd sätter på ett band med motionsmusik. En pigg röst säger vad man ska göra, men alla barnen kan redan rörelserna. De åker skridskor på golvet, klappar sig i ansiktet och på låren, sträcker armarna mot taket, springer på stället.
- Bonuslåtar! ropar Ingegärd.
- Jaaa! svarar barnen och stampar i golvet, crawlar i luften, hoppar, viftar, flyger, skrattar.
Efteråt fortsätter de med arbetet utan att Ingegärd behöver säga till. Fadime tar fram matteboken medan Alex och Sibel jobbar vidare med berättelsen om pojken och tigern.
Ioana och Stefan i klass 5B flyttade från Rumänien till Sverige i somras. De förstår förvånande mycket svenska, men klassläraren Nina Hellström måste ändå förklara matten på engelska ibland.
Eleverna i 5b kan vara lite högljudda, men de tystnar och börjar jobba så fort Nina berättar vad de ska göra. Nu får de i uppgift att identifiera länderna i Europa med hjälp av en kartbok.
Amanda ligger utspilld på bänklocket och säger att hon inte orkar. Då går Nina fram och skruvar upp hennes drivfjäder genom att vrida på en stor låtsasnyckel i pannan.
- Bra, nu orkar jag! säger Amanda och fnissar.
- Nina, Nina, Nina! Vad är det för land som heter något med Lux? frågar Francisca.
De som blir färdiga med geografin plockar fram sina matteböcker. Nina kollar att de har löst sina hemuppgifter och klistrar in färgglada små djur.
- Belöning! Belöning! säger hon och syftar på den forskning som visar att uppmuntran och premier för gott utfört arbete är en effektiv undervisningsmetod.
På väggen hänger skolans trivselregler: "Vi behandlar alla så som vi själva vill bli behandlade. Vi uppträder så att alla mår bra, så att saker och ting inte förstörs, så att alla kan koncentrera sig på sina studier och så att det är lugn och ro i matsalen. På vår skola är vi ärliga och berömmande, och vi hälsar på varandra."
Efter matematiken blir Ioana och Stefan hämtade av specialläraren Carin Morholm. Hon undervisar dem i svenska som andraspråk och förbereder dem för den fortsatta skolgången i Sverige.
I Carins rum väntar två elever till: Mariam från Irak och Sakariye från Somalia. Alla fyra får säga på svenska vad de heter och varifrån de kommer, vilka språk de kan och hur länge de har varit i Sverige. Sedan läser de högt.
- Här är Nas Nasrin. Nasrin bor nä nära Ali, läser Stefan.
- Erik och Eva ser en ek ekorre. Ekorren sitter i en gran och ska skalar kottar", fortsätter Ioana.
Sakariye hade gått i koranskola när han kom hit i våras. Han placerades i fjärde klass trots att han var nybörjare i flera ämnen. Hälften av skoltiden är han här hos Carin, och på bara några månader har han läst in två årskurser i matematik.
Man får lära sig så mycket i Oxhagsskolan, säger Hewi i 3a på rasten.
- Visst, ibland blir man kanske lite uttråkad när det är matte och så. Men om man inte kan plus och minus, hur ska man då kunna jobba i kassan på Lidl? Och om man inte lär sig om kroppen, hur ska man kunna bli läkare? Nej, om man inte lyckas i skolan blir man typ städare med dålig lön.
Hewi tycker att alla de vuxna i skolan är snälla.
- Jag känner att de tycker om mig. De blir inte så jättearga om jag gör något dumt eller säger något taskigt. De får mig att förstå att jag måste skärpa mig och säga förlåt.
Röris är extra kul, säger hon.
- Sitter man bara stilla orkar man ju ingenting, och man vill ju inte känna sig som potatismos!
Men allra bäst är Tv-Ox, förklarar hon.
- Jag längtar tills jag går i femman, för då får jag hjälpa till med att filma och stå i studion och berätta om allt som händer i skolan.
- Ja, Tv-Ox får de inte ta bort, säger Sibel. Man ska inte svika barnen.
Varannan fredag sedan sju år sätter sig alla i hela Oxhagsskolan till rätta framför teven. Det är de äldsta eleverna, de som går i femman, som skriver manus och gör reportage, jobbar som programledare och sköter kameran och tekniken.
- Tv-Ox håller skolan samman, säger skolpsykologen Eva Hedlund under lunchrasten. Barnen får framträda och blir tagna på allvar. Det handlar om belöning och positiv förstärkning.
Alla elever i femman är med i teveredaktionen någon gång under året. Kennet Sund, bildläraren som arbetar med Tv-Ox, berättar att de skärper sig som aldrig förr.
- När det är direktsändning måste alla koncentrera sig och göra rätt, annars syns det direkt. Och de flesta vill jobba mycket mer än vad jag har tid till.
Även de tysta barnen träder fram i Tv-Ox, berättar han.
- Efteråt får de applåder, och då sträcker de på sig. Det är så häftigt att se, jag gråter ibland.
Rektorn Monica Guilotte säger att alla vuxna i skolan måste ha höga förväntningar på varje elev, oavsett bakgrund. Detta är särskilt viktigt i ett område som Akalla, där många föräldrar är outbildade eller arbetslösa och kanske dessutom just har flyttat till Sverige.
- Ingen är hopplös, alla kan utvecklas och lära sig! Visst kan man bli missmodig ibland över elever som bråkar. Somliga hittar man liksom inte nyckeln till. Men barn som känner de vuxnas tilltro växer. Och om det visar sig att någon har särskilda svårigheter gäller det att vara flexibel och hitta metoder inom skolans ram för att komma åt problemet.
Omkring vart tionde barn i skolan har det svårt hemma på grund av sådant som alkohol eller droger, konflikter mellan föräldrarna, våld eller övergrepp inom familjen. Fem till tio gånger per år skriver Monica Guilotte en anmälan till socaltjänsten därför att hon tror att ett barn far illa i hemmet.
- När elever slåss eller uppför sig illa tar vi genast kontakt med föräldrarna. Vi reagerar snabbt, och vi släpper inte taget. Så på senare år har problemen med aggressiva elever minskat, säger hon.
Det är tydliga regler och lärarledda lektioner som är grunden i pedagogiken i Oxhagsskolan.
- Visst har vi inslag av elevstyrt arbete och egen forskning. Men barn som är lite vilsna eller har dåliga förkunskaper klarar inte av det där. De behöver ledning och fasta strukturer.
Oxhagsskolan har starkt fokus på elevernas kunskaper, enligt Monica Guilotte.
- De ska fostras i hemmet och utbildas här. Om undervisningen inte fungerar är det skolans fel - vi kan inte skylla på föräldrarna eller på den sociala miljön.
Skolverkets inspektörer som besökte Oxhagsskolan i fjol var imponerade: "Det råder en lugn och respektfull stämning på skolan", skrev de. Och: "Skolan erbjuder en variation i arbetssätt och en flexibel organisation av elevgrupper."
De nationella ämnesproven i våras bekräftade att skolan är framgångsrik. Hela 92 procent av eleverna klarade målen i matematik, 96 procent blev godkända i svenska och 98 procent i engelska.
På eftermiddagen är det halvklass och laboration i 5b. Klassläraren Nina Hellström berättar om luftens egenskaper och börjar med att låta barnen undersöka om ett plant papper faller lika snabbt mot golvet som ett ihopknycklat.
Några av eleverna viker flygplan i stället, men milda tillrättavisningar får dem in på rätt spår.
- Jag fattar vad du menar, Nina! säger Efdal. Luften stoppar det stora papperet!
I nästa steg plockar Nina fram ballonger, sugrör, snöre och tejp.
- Nu ska vi se om luften kan ge fart, säger hon och berättar hur man bygger en ballongraket.
Eleverna trär snörena genom sugrören och spänner upp linbanor mellan väggarna ute i mediateket. Sedan blåser de upp ballongerna och tejpar fast dem på sugrören, och när de släpper i väg sina raketer måste rektorn som går förbi ducka.