Svårt argumentera för allt som är ”lagom”
Lagom är bäst kan man anta och det kan ju vara på sin plats med avvikande uppfattningar när trender når stormstyrka. Det är också en välgärning att ge dem som inte vill eller kan delta i hälsotrenden en röst och varna för att välviljan lätt kan övergå i ett exkluderande elittänkande.

I grund och botten är antagligen utvecklingen ytterligare ett steg på en redan inslagen väg där vi vill ta allt större eget ansvar och dessutom kräver att andra också gör det.

Kanske är hälsotrenden också ett mått av miljömedvetenhet som även inkluderar vår egen kropp, vilken är lättare att förbättra än naturens miljöproblem. Speciellt efter­som vi blir bombarderade med tragiska miljöeffekter i digitala medier nära nog dagligen. Intresse för hälsa, träning, mat och välbefinnande är ju större än någonsin.

Er artikel sticker ut och får mig att tänka på England, där vår familj bodde under många år. Där är artikelns utgångspunkt uttryck för en självklarhet. Engelsmännen har en förkärlek för att fokusera på arbete och ekonomi medan hälsa och miljö är i det närmaste totalt icke-existerande i den allmänna debatten.

Kan man uppmuntra människor att ta hand om sin hälsa utan att riskera ett elittänkande? När alla trender och åsikter finns tillgängliga digitalt dygnet runt är det antagligen väldigt svårt att argumentera för allt som är ”lagom”.
Johan Unnerus

Läraren mätte faktiskt våra skallar!
Läste artikeln om ”de vackra och de sunda”. Kan rapportera att jag med de andra eleverna i en klass i Kopparbergs samrealskola (Västmanland) år (kanske) 1959–60 fick min huvudform mätt på längden och tvären av en glad lärare. Alla elever blev naturligtvis uppmätta! Men att det faktiskt förekom? Och att resultaten skrevs upp på svarta tavlan ... Jag kommer fortfarande ihåg hur ledsen jag blev över att ”bara” vara mellanskallig, germaner kulle ju vara långskalliga...
Stefan Thelander

Goda vanor påverkar faktiskt folkhälsan
Det finns ju trots allt en hel del forskning som visar på träningens effekt på hälsan, även på arbetsplatsen. Tar man även in kosten i detta så har ju en aktiv, hälsosam livsstil med goda kostvanor en enorm påverkan på folkhälsan, där de flesta kroniska sjukdomar kan förhindras på sikt (även detta finns det forskning på).
Roland

När har cheferna egentligen tid att träna?
Om vi säger att träning på elitnivå kräver 10–15 timmars träning i veckan och cheferna jobbar minst 60 timmar i veckan (det säger de i alla fall att de brukar göra) och man samtidigt har familj med små barn – då undrar jag när på dygnet man lägger sin träning. Eller är det så att de 60-timmarsjobbande cheferna egentligen inte gör mer än 30 timmar i veckan på jobbet? Frågan hur elitträning går ihop med det ”hårda” jobbet som chef/vd och ansvaret för familjen hade jag tyckt varit intressant att få belyst.
Michael

Därför bryr sig arbetsgivare om personalens livsstil
Vid den anställdes sjukfrånvaro och efter ett par karensdagar är det arbetsgivaren som under efterkommande två veckor tar det ekonomiska ansvaret och utbetalar sjukpenningen. Kan det vara en bidragande orsak till att arbetsgivaren i ökande grad bryr sig om personalens levnadsvanor? Kopplingen mellan motion och förbättrad hälsa är ju dokumenterad. Det är funderingar med anledning av ”Vem ska bestämma över din kropp?”  där jag till min stora förvåning inte hittar ett spår av resonemanget enligt ovan.
Michal Prusakiewicz

Att jag inte joggade ansågs vara höjden av slapphet
Den har pågått länge, denna hälso­hets. Jag förlorade en anställning på grund av en hälsofanatisk chef. Chefen la sig i allt, till och med vad man åt till lunch. Menade på fullaste allvar att jag bara fick äta råkost utan dressingen till lunch. Att jag inte motionerade på gym, joggade och så vidare ansågs vara höjden av slapphet. Vilket alla fick höra. Jag har på grund av sjukdom övervikt. Tyvärr så tror folk att det är fritt fram att påpeka övervikten. Många anser att övervikt enbart beror på en allmänt slapp attityd, att vi överviktiga simmar i fett och sockerlag. Men jag äter aldrig skräpmat, dricker inte alkohol, äter inte snacks, socker, läsk. Fet mat måste jag undvika då jag får ont i magen. På grund av ledproblem är det bara lugna promenader som funkar för mig, Jag har förlorat flera sökta jobb för att jag inte passar in i hälsomallen.
Arbetslös i Fas 3, halvt sjukskriven

Nyttighetsnissarna har gått för långt
Läste er artikel om hälsohetsen och blev glad. Äntligen någon som har lite förnuft i vårt ortorektiska samhälle och vågar säga det jag tänkt på i så många år. Jag äter gärna frukt och grönt men inte för att någon expert sagt att man ska det utan för att jag tycker att det är gott. Dessutom köper jag ekologiskt så mycket jag kan eftersom det är bra för både klimatet och hälsan. Tror inte vi äter mer godis än i andra familjer. Min dotter går på dans en gång i veckan och jag går med henne dit. På det viset får jag röra på mig. Dessutom får jag motion gratis genom att gunga henne i parken eller åka med henne i rutschkanan. Tycker att nyttighetsnissarna har gått för långt.
Elisabeth Elg

Hundratusentals hamnade plötsligt i riskzonen
Jag tillhör kanske själv just den kategorin som tränar mycket för klassikerlopp med mera. Det började med en läkarundersökning när jag var cirka 37 år som sa att jag fanns i riskzonen för att få åldersdiabetes. Enligt läkaren och Socialstyrelsen (jag har kollat) så är första åtgärden bättre kost och ökad motion – och gärna motion som bränner mycket energi, det vill säga långa pass. Jag fick också en blodsockermätare som jag regelbundet testar min blodsockernivå med. Således började jag äta grönsaker och träna för Vätternrunda, Vasalopp med mera.

Något år senare mötte jag en grupp teknologer som arbetade med ett examensprojekt som handlade om marknadsbearbetning och kundinteraktion för ett företag som tillverkar och säljer blodsocker­mätare. Jag blev naturligtvis nyfiken eftersom jag var berörd.

De berättade då för mig att anledningen till att blodsockermätarna fått ett uppsving var att Socialstyrelsen något år innan ändrat nivåerna för vid vilken nivå av blodsocker som man ligger i riskzonen för diabetes. I ett slag så omklassades 300 000–400 000 svenskar från att vara ”friska” till att vara ”i riskzonen för diabetes”! Alla dessa har fått rekommendationen att träna mer och särskilt träning som bränner kolhydrater!

Det vill säga Socialstyrelsen skapade i ett slag en träningsmarknad bestående av 300 000–400 000 svenskar mitt i livet. Människor som har råd och möjlighet att ta tag i sin träning.
Fredrik Lagergren

Så kan arbetsgivare satsa på sina medarbetare
Jag följer med intresse er artikelserie om ”Den nya hälsohetsen”. Jag tänker på olika rapporter som nu kommer om ohälsa på arbetsplatser. Många mår riktigt dåligt på sitt jobb. Det fokuseras samtidigt mycket på chefer. Och ”chefscoachning”. Det är väldigt viktigt att det både finns en bra ledning på en arbetsplats, och att det råder en tillåtande arbetsmiljö för alla anställda.

Är det då inte dags att börja satsa på ”medarbetarcoachning”? Att låta motiverade och intresserade medarbetare få en egen coachning? Och kanske få träffa en livscoach under 5–12 samtal under en längre tid för att under dessa träffar få uppleva att någon lyssnar på deras historia. Någon som kan ge medarbetarna hjälp att hitta sin glädje. Att hjälpa till att upptäcka allas inre styrkor och vilja genom att titta på den livssituation som råder. Både på jobbet och privat. Och ta fram var och ens personliga inriktning.

När medarbetarna känner sig starka, harmoniska och motiverade, då kan de också välja själva. Både om, när och hur de vill motionera.

Och hur de vill använda sin privata tid. Då hinner medarbetarna även få perspektiv. Både på sig själva och på sin omgivning. Det kommer arbetsplatser och arbetsgivare att tjäna på. Dessutom kommer medarbetarna (och cheferna) att få ett mer kreativt arbetsklimat.

På lång sikt kommer hela samhället att tjäna på detta. Hur kommer det sig att inte fler arbetsgivare satsar på sina medarbetare?
Tommy Karlholm

Elitmotionerande föräldrar pressar sina barn för hårt
Tack för en intressant artikelserie. Jag håller helt med i analysen. Jag har alltid tränat och är väl en sådan där livsstils­människa. Gick från ungdoms/junioridrott på rätt hög nivå till att träna och vara aktiv så mycket det går och utifrån hur livet sett ut med barn och jobb.

Jag har under åren ställt upp i lopp ibland för att ha lite mål. Nu är jag tränare sedan sex år tillbaka för ett gäng härliga friidrottsungdomar. Jag var det även som 20- åring. Nu märker jag en enorm skillnad på föräldrarna. Det kommer mängder med föräldrar som skall jämföra sina resultat med mig och diskutera sina barns träning. De är väldigt pålästa på den senaste trenden men inte på forskningen och utvecklingen som jag själv följt i 20 år. Dock kan jag fortfarande leva på min träningserfarenhet och står mig riktigt bra mot dessa elitmotionärer. Detta kan man ju ta men vi ser tyvärr en baksida – elitmotionerande föräldrar som tar med sina barn ut på milslånga löpningar och som stolt berättar hur mycket deras barn sprungit med mera. Man applicerar också vuxenträningsmetoder på sina barn vilket inte alls är lämpligt för en växande kropp. Man tror att man besitter en kunskap genom att läsa Runners world. Tyvärr är kunskapen väldigt begränsad och detta tror jag dessvärre kommer att leda till en mängd skador hos unga uthållighetsidrottare framöver, som hetsats av sina elitmotionärsföräldrar. Pratade med en gammal skidkompis som tränar ett gäng unga längdskidåkare och han upplevde precis samma sak.

Jag hoppas er serie får vissa att vakna och uppmuntra att man kan hitta ett sätt att få in fysisk aktivitet som livsstil på ett lustfyllt sätt. Vi har alla olika önskningar på aktivitet som får oss att må bra och det finns något för alla och på olika nivåer. Det är ingen värdering i hur bra man är som människa!
M

Mitt företag avskaffade all friskvård
Intressant artikel, önskar det vore så på jobbet. Faktum är att Ericsson går i rakt motsatt riktning. Inget finns kvar av all friskvård som byggdes upp på 1990-talet. Då hade varje anläggning en egen sporthall där anställda och familjemedlemmar kunde träna, simma och spela olika spel på bollplan.

Omkring 2009 såldes allt bort och nu finns ingen verksamhet kvar över huvud taget. Det finns heller ingen friskvård eller företagshälsovård med någon verksamhet som andra företag har, till exempel olika tester för dem som närmar sig 50 eller andra åldrar. Allt är helt nedlagt. Vill man sporta får man göra det i egen regi. Hälsovård blir vårdcentralen ... Samma sak med ergonomi på jobbet, det är helt nedlagt.

Så kan det gå.
Anonym

Fascistestetiken fanns redan på 80-talet

Är mycket förvånad över att denna diskussion kommer först nu. Jag tänker på den fascistestetik som en lättmargarintillverkare hade i sin reklam i slutet av 80-talet. Jag vet att jag som tjugofemåring tog mycket illa vid mig ...
Agneta, Lund

Viktigare att komma i tid till möten, tycker cheferna
Hälsa och träning fick relativt låg rankning när cheferna själva ombads värdera olika egenskaper kopplade till privatlivet. Detta enligt en undersökning som Sveriges chefsorganisation Ledarna i höst låtit utföra bland 1 200 chefer i Sverige om deras attityder till olika egenskaper hos chefskolleger.

”Äta hälsosamt” tyckte hälften av de tillfrågade var en egenskap som gav positivt intryck. ”Är vältränad” tyckte 48 procent var positivt. ”Yogar eller mediterar” tyckte bara 16 procent var en positiv egenskap.

I stället var det egenskaper som att komma i tid till möten och återkoppla snabbt på mejl, som en stor andel chefer tyckte var viktiga. Liksom att man till exempel fortsätter att vidareutbilda sig, får mycket gjort på en dag och prioriterar tid med sin familj.

Däremot får man som chef inga popularitetspoäng av kollegerna om man jobbar övertid eller äter ofta på finkrogar.
Fredrik Gustafsson, Ledarna