läsarreaktioner
Vad gör alla sjuksköterskor? Sitter man i väntrummet händer det aldrig att någon sjuksköterska tittar in och frågar hur patienterna mår. Min uppfattning är att någon kommunikation inte finns. I stället ägnar sig sjuksköterskor och läkare åt att bygga murar mot oss patienter, så att vi inte ska störa dem.
Värst av allt är att nya personer inte alltid presenterar sig, något som hände mig nyligen. Inte förrän jag låg naken på britsen kom jag på att fråga vitrocken om hon hade något namn! Hon mumlade något med bortvänt ansikte. När jag då frågade vad hon hade för yrke (bra att veta!) svarade hon motvilligt ’biomedicinsk analytiker’. Som om det var något att skämmas för! Läkaren som kom in presenterade sig med förnamn, men talade inte om att han var läkare, och tvättade inte händerna. (...)
Det här hade jag aldrig trott. Om vården. Jag trodde de var proffs på omvårdnad, inte bara på cellgifter och läkemedel.
Ingrid Kindahl, som genomgår en tuff cellgiftsbehandling mot bröstcancer
Jag upplevde liknande saker som ms-sjuka Mia Godin när jag uppsökte vården på grund av ont i kroppen. Efter flera år sa min massör att det såg ut som om jag hade benskörhet. Som en 38-årig man trodde jag inte att det kunde stämma, men jag beordrade min läkare att kolla upp kalciumhalten i blodet, vilket visade att mitt skelett höll på att falla isär på grund av hyperparatyreoidism. Tack vare mitt jobb flyttade jag till Belgien i februari, fick bra bemötande, alla prover tagna på nytt och en operation inom en månad. I Belgien hade de tagit ett kalciumprov redan vid första läkarbesöket, sa de. Nu äter jag kalcium, tränar upp min kropp och balans på nytt och följer upp min återhämtning samtidigt som jag dubbelkollar allt som sjukvården här säger och gör med mig.
Y
Det är tråkigt att behöva säga det men vissa manliga läkare såg mig direkt som en gnällig kvinna. Jag har varit med om nästan exakt samma sak som Mia. Har nu diagnosen ms. Just detta vickandet på stolen tycker jag de borde jobba bort. Tror inte de förstår hur nonchalant det uppfattas av patienten. Jag fick efter flera månaders kämpande remiss till magnetkamera och när svaret på den kom var det slutvickat!
Nina
Ms är en svår diagnos att ställa. Det är lätt att i efterhand se att tidiga symtom var en del av sjukdomen. Det är mycket svårt att vid första besöket skilja ut de patienter som visar sig ha MS från alla dem med likadana symtom som inte har det. Det ursäktar på intet vis den läkare som uppträdde hånfullt. Det är naturligtvis helt oacceptabelt. Dessutom blir jag lite trött på alla variationer på temat ”på vårdcentralen var det ingen som förstod vad jag hade men på sjukhuset fick jag genast fantastisk vård”. Jag kan berätta om situationer där det varit precis tvärtom. Jag minns till exempel en patient som jag remitterade till neurolog redan vid hennes första besök hos mig, men där neurologen vid upprepade besök inte tog hennes symtom på allvar och först efter långvarigt och upprepat tjatande av mig fick hon till slut en adekvat utredning, som visade att hon hade en inflammation i hjärnan.
Karin, distriktsläkare i Uppsala
Som läkare ska man bota, lindra och trösta. Den sistadelen får inte glömmas bort, den gäller för all personal, inte enbart läkare. Kan man inte göra annat för den sjuka och dess anhöriga så kan man i alla fall lyssna, trösta och ge så bra stöd som vanligt. Als-sjuka, liksom andra svårt sjuka patienter, är inte objekt som man träffar en gång i kvartalet för att följa upp hur sjukdomen utvecklas. Vi är människor, som liksom alla andra, förtjänar att att ses och behandlas som människa in i det sista.
Stina Williamsson, leg psykolog, leg psykoterapeut med als
Det är faktiskt så att man ofta får bättre diagnos/hypotes om orsaker till symtom från diverse nätsidor så som Wikipedia, Google och Scholar än via primärvården. I alla fall om man är bildad nog att kunna läsa svåra texter och kan vara källkritisk.
M
Det räcker inte att läkaren är medicinskt kunnig och gör rätt ur en medicinsk synpunkt. Det handlar om bemötande. Om bemötandet är klandervärt är vården inte korrekt genomförd.
NN
Mia sökte vård för sina symtom tre gånger och fick remiss till rätt ställe två av de gångerna. Tycker man att det är en skandal är man, ärligt talat, ganska så bortskämd. Oprofessionellt bemötande är däremot inte okej.
H
Män som drabbats av cancer ber inte om hjälp, de tiger och lider hellre. Cancerbesked leder alltid till både fysiska och psykologiska komplikationer och vården måste innefatta samtal om detta. En ytterligare komplikation är att många urologer, varav de flesta också är män, har samma svårigheter som patienterna att tala om svåra problem. Det behövs personal som redan från början blir patientens ombud och tillgängliga stöd i vårdprocessen.
Calle Waller, Vice ordförande Prostatacancerförbundet
Till alla dem som inte har förstått det: Bra vård får man inte, den skaffar man sig. Detta har jag lärt mig med åren och det räddade mig i slutändan från cancer.
Anonym