Klockan är fem över tio en dag i början av juni. Lektionen i svenska ska just börja. Läraren Willi Lang antecknar vilka elever som är frånvarande. Någon är ledig, en är sjuk och en tredje borta utan att någon vet varför.
Precis när Willi ska börja berätta om den antike krigaren Eneas knackar det på dörren och den ”försvunne” eleven kikar in. Han går snabbt till sin bänk.
– Och varför kommer du för sent?
– Min sovmorgon blev längre än jag tänkt mig.
– Längre än vad du tänkt dig!
– Ja, det blev bara så.
– Och vad säger vi om den förklaringen? undrar Willi och vänder sig mot klassen. Vi skulle väl också vilja ha en ”längre sovmorgon”, men vi sitter här och väntar spänt på dagens lektion. Eller hur?
Den försenade eleven tittar ned i bänken.
– Ska vi acceptera hans förklaring eller röstar vi för att det ska bli en elevvårdskonferens? frågar Willi leende.
Efter en kort paus vänder han sig till eleven som kom för sent och säger:
– Jag uppskattar ärlighet. En gång skyllde en pojke på att det var så kraftig motvind och att det var därför han inte kom i tid. En annan gång berättade någon att hunden ätit upp hans cykelnyckel …
Willi Lang arbetar på Åkrahällskolan, en gymnasieskola i småländska Nybro. Han fyller 67 år i slutet av augusti och har aldrig tyckt att arbetet varit roligare – och viktigare – än i dag.
Tidigare i år utsågs han till Kalmar läns bästa lärare. Han blev glad, men säger att det är svårt att jämföra pedagoger. Att han är populär märks dock tydligt vid en rundfrågning bland eleverna på Åkrahällskolan:
”Han är så allmänbildad”, ”Han blandar skoj med allvar”, ”Han är helt enkelt bara så bra”, ”Han gillar oss”, ”Han är inte lika nollställd som en del andra lärare”, ”Han kräver att vi ska lära oss något”, ”Willi tar oss på allvar” … så fortsätter det. Och det gör lektionen också.
Willi berättar om den grekiske sagohjälten Eneas, som efter att Aten besegrat Troja flyr ut på haven och kommer till Kartago. Där förälskar han sig i drottningen Dido. Senare seglar Eneas till nuvarande Italien och blir stamfader till Romulus, staden Roms grundare.
Willi Lang plockar fram en cd och snart fylls klassrummet av toner ur operan ”Les Troyens”. Kompositören Hector Berlioz skildrade i mitten av 1800-talet den sorg både Eneas och drottning Dido känner när han ska lämna henne.
När musiken klingat ut diskuterar eleverna i grupper om Eneas gjorde rätt som lämnade drottning Dido trots att han älskade henne. Vilka kan ha varit hans motiv? Eleverna får också fundera över om de skulle kunna överge någon de älskar för ett högre mål.
Willi Lang växte upp i Uppvidinge som ligger några mil norr om Nybro. Föräldrarna flydde när alla med tyskt ursprung tvingades lämna Böhmen i nuvarande Tjeckien efter andra världskriget.
Han gick sju år i folkskola, arbetade sedan på glasbruk innan han efter kompletterande studier började på gymnasiet.
När han och några klasskamrater besökte en folkhögskola i Blekinge kom en man gående i korridoren med en cigarr i ena mungipan för att välkomna dem. Det var skolans rektor. Han menade att alla människor har unika förmågor och att lärarens viktigaste uppgift är att hjälpa eleverna att utveckla dessa.
Den cigarrökande rektorn gjorde ett stort intryck på Willi Lang som senare utbildade sig till folkhögskolelärare. Senare har han arbetat på folkhögskola, på gymnasiet och vid ett universitet i Tyskland.
Som lärare måste man pröva nya saker och utmana sig själv, menar Willi Lang. Byt arbetsplats, fortbilda er ständigt och åk utomlands, är hans maning till alla kolleger.
– Särskilt som ung gäller det att utnyttja den extra kraft och energi som finns under de åren. Jag har upplevt alldeles för många lärare som börjat på en skola och gått kvar där år från år. De blir bara tröttare och tröttare.
Eleverna märker direkt när en lärare inte är på topp, fortsätter Willi Lang. Alla måste våga lämna ankdammen ibland, säger han. Både bokstavligt och bildligt.
– Annars blir det en ond spiral där lärarens undervisning blir alltmer oinspirerad och eleverna alltmer ointresserade.
Han byter ämne och berättar om en elev som för ett år sedan kom in i klassrummet:
”Är du taggad inför dagens lektion?” frågade han vänd mot Willi.
”Jag har inte hört ordet förut och vet inte vad det betyder”, svarade Willi.
”Du är gammal …” hann eleven börja.
”Gammalmodig. Ja, just det. Jag är gammalmodig och faktiskt lite stolt över det.”
När Willi kom hem slog han upp i en ordbok att taggad betyder: ”Försedd med taggar, till exempel ros.” Han ler åt minnet.
– Annars försöker jag hänga med i det nya, men jag använder inte alla nya ord och begrepp. Jag ska ju inte vara en kompis till eleverna och tala precis som dem, klä mig som dem och göra precis som dem. Jag är ju deras lärare!
Willi Lang tycker att ungdomar är omedelbara och lätta att få kontakt med. Han säger att han hela tiden utvecklas när han möter unga människor.
– Vuxna kan vara mer stela, fastlåsta i gamla beteenden och gamla tankemönster.
Han säger att han är en konservativ lärare, men att han också är liberal och radikal. Eleverna får inte röka cigarr i klassrummet, men de får snusa och ha ett tuggummi i munnen. Men ytterkläderna måste av och kepsar på huvudet är inte accepterade.
– Jag har stort tålamod när det gäller elevernas inlärning, den går olika snabbt. Men jag godtar inte en nonchalant stil och ett nonchalant beteende – då går jag i taket. Jag vill ha ordning och reda.
Bredvid den gröna tavlan längst fram i klassrummet hänger en bild av Selma Lagerlöf, en av Willis stora idoler.
– För tjugo år sedan kallades hon föraktfullt för sagotanten av många. Men mellan pärmarna i hennes böcker finns djupa insikter om det mänskliga psyket. Nyfikenhet på vad som rör sig inom andra människor, gott som ont, är en av mina drivkrafter.
Willi Lang har inte haft en enda sjukdag under sina år som lärare. Han har gått med lättare förkylningar till skolan och förlagt ett par planerade operationer under sommaren.
– Vi får inga vikarier numera när vi är borta och jag tycker synd om eleverna som missar viktiga lektioner. Och när jag är förkyld brukar jag hålla mig på anständigt avstånd.
Annars rör sig Willi Lang ofta i klassrummet. Han går fram till eleverna när han ställer frågor, när han undrar om instruktionerna till det enskilda arbetet är lätta att förstå eller går fram och kontrollerar att diskussionerna i grupperna flyter som de ska. Han verkar vara närvarande och lyssnande.
Willi menar att eleverna måste känna att lärarna bryr sig, att skolan tycker att alla är lika viktiga. Därför försöker han omedelbart att ta reda på orsaken när någon är frånvarande.
– Annars kan det ta månader innan elevvårdsgruppen kopplas in och något händer. Problemen måste lösas innan de växer eleven och skolan över huvudet.
Willi berättar om en häftig diskussion i klassrummet. Han minns inte exakt vad den handlade om, men kommer ihåg att han och flera elever menade att en annan elev hade helt fel i sin uppfattning.
– När jag efter lektionen gick till mitt lärarrum insåg jag plötsligt att eleven hade haft rätt och vi andra fel. När jag strax därefter såg honom i skolans kafé gick jag fram och bad om ursäkt.
– Eleven blev lång i ansiktet. Han undrade om en lärare verkligen kan be om ursäkt. ”Jo, men jag hade ju fel”, svarade jag. Om jag som lärare ska ha fortsatt förtroende bland eleverna måste jag vara sann, annars fungerar det inte.
Willi Lang verkar älska läraryrket. Han intar klassrummet på samma sätt som när en lyckad skådespelare äger scenen.
– Men jag spelar ingen roll utan är mig själv. Den jag står för.
Skolledningen och eleverna på Åkrahällskolan bad Willi att stanna även det läsår som börjar nästa vecka.
– Jag lovade att göra det. Sedan får det vara nog. Jag är ju nästan 68 år då.