Annas man hade alkoholproblem som med åren förvärrades. Det blev så illa att Anna själv funderade på separation ett par år innan hennes man tog initiativet till skilsmässa. Men hon ville egentligen inte skiljas.
– Vi var tillsammans i över 30 år. Vi har tre barn ihop och har alltid tyckt mycket om varandra och känt trygghet och tillit till varandra. När min mans alkoholproblem förvärrades visste jag inte hur jag skulle hantera det. Till slut blev det inte mitt val, han lämnade mig, säger Anna.
Hela Annas liv förändrades efter skilsmässan. Allt hon hade, hade hon under årens lopp byggt upp omkring och tillsammans med sin make: gemenskapen, vänskapskretsen, bostaden, barnen. Till en början blev Anna väldigt ensam. Hennes väninnor, som hon brukade träffa några gånger per år, fanns framför allt bland deras gemensamma parbekanta. Där blev hon bortvald.
– Från början förstod jag inte att folk skulle känna att de behövde välja mellan mig och min exmake. Jag ringde som vanligt till mina bekanta. Men våra bästa vänner ringde och sa att de tyckte att det var jobbigt att behöva välja, så de ville inte träffa mig mer. Jag tror inte att de träffar min exmake heller.
I stället sökte sig Anna till en frånskild kvinna som hon hade umgåtts lite med på egen hand under åren som gift. Hon kom att bli Annas bästa vän.
– Det är inte så lätt att skapa nya vänskapsband som nyskild 50-åring. Det tar tid att bygga nya kontakter och ett nytt sätt att leva. Jag visste inte alls hur jag skulle göra till en början.
Ett kort tag efter skilsmässan kom funderingarna på det där med en eventuell ny kärlek.
– Hur kommer det att bli, kommer jag aldrig mer att få känna den där tryggheten och tilliten med någon?, tänkte jag. Jag kände mig frisk och inte så gammal, jag dansar och sköter mitt yttre. Jag kände att jag skulle kunna ha något att ge. Jag hoppades, men visste inte riktigt hur det skulle gå till. I den här åldern går man ju inte ut på puben på samma sätt som när man är yngre, jag kände mig inte bekväm med det.
Efter ett och ett halvt år träffade Anna en ny man, via nätet, men det tog slut efter några månader. Nu anstränger hon sig inte för att träffa någon ny. Om det händer så händer det.
– Jag tror att det är enklare att träffa någon ny efter en skilsmässa när man är 30. Det känns nog naturligare då, att ganska snart hitta en ny partner och börja om. Jag har inte samma tid på mig som en 30-åring att hitta ett nytt förhållande som bygger på tillit och trygghet.
Processen har varit lång, men i dag har Anna byggt upp ett nytt liv som hon trivs med. Hon har flyttat till en ny stad, skaffat nya vänner. Men det tog lång tid innan gamla vanor var borta.
– Det tog till exempel jättelång tid innan jag vande mig vid att inte behöva skynda mig hem efter jobbet, och göra middag och sysslor åt andra. Först efter ett par år kunde jag känna att jag kunde på stan själv i ett par timmar i stället för att åka direkt hem.
I dag kan hon till och med se något positivt med skilsmässan.
– Det känns bra att jag inte behöver ha någon vid min sida. Jag har hittat andra vägar att känna trygghet, kanske i mig själv. Jag känner mig fri.
Jasmina Bogdanovic är 53 år, har en 18-årig son och är skild sedan två år tillbaka. Det var Jasmina själv som tog steget ut ur sitt äktenskap, som även det varade i 25 år.
– Jag kände ingen mental tillfredsställelse i äktenskapet. Vi hade utvecklats åt olika håll och jag kände ett tomrum inom mig. Jag var tvungen att bryta upp, jag ville inte bli gammal och bitter. Efter så lång tid tillsammans kände jag gemenskap med honom, men det var inte kärlek.
Skilsmässan var okomplicerad och odramatisk. Vägen dit var däremot svår.
– Processen under alla år före beslutet var jobbig. Enligt min uppfostran ska man inte skilja sig, familjen ska hålla samman. Men jag bestämde mig ganska tidigt för att skilja mig så fort min son var tillräckligt gammal. Jag ville inte att han skulle växa upp med skilda föräldrar. Och det var ju inte så att han behövde stå ut med bråk eller så.
Jasmina och sonen bodde kvar i huset, maken flyttade ut. Jasmina hade redan ett välutvecklat eget socialt nätverk och kände sig egentligen mest ensam före skilsmässan.
– Att vara två men ändå känna sig ensam är en tung ensamhet.
Livet börjar efter 50, säger Jasmina, som känner sig mer fri än någonsin att leva det liv hon själv vill och vara den hon är. Hon säger att det är skönt att slippa kompromissa med någon.
– Jag umgås med människor jag tycker om och gör vad jag vill. Livet har mycket kvar att ge – och jag också! Jag anser mig vara tillräckligt ung för att börja om från början och söka min egen lycka, ensam eller med en ny man.
Ett år efter skilsmässan gav sig Jasmina ut på nätet för att försöka hitta kärleken. Hon har nu träffat en man som är ”jättetrevlig”, men vart det leder vet hon inte än.
– Jag skulle gärna vilja träffa en man som jag kan ha en relation med, som absolut inte behöver leda till samboskap eller så, men en man som kan ge mig tillfredsställelse på alla plan, säger hon.
Fotnot: Anna heter i verkligheten någonting annat.