När de lyssnade till Guds tio bud tyckte de att något var fel. De visste inte riktigt vad, men de kände det. Det var ju inget större fel på föreskrifterna. Stjäla och slå ihjäl, självklart ska det vara förbjudet. Hur ska annars människor kunna leva tillsammans.
Nej, det var något annat. De satt där under ökenhimlen och hedrade sina föräldrar och hade ingen större begärelse till sin nästas hus eller hustru. Nej, de hade inga invändningar mot något av de enskilda buden. Det måste haft med helheten att göra. Något saknades. De diskuterade medan lägerelden falnade till röd glöd i ökennatten. Vred och vände på Herrens bud, på hans påbud och förbud. Du skall, du skall icke.
Är det så att människan finner på de regler som bäst passar henne och lägger lagarna i gudens mun? Låter dem bli gudomliga för att förläna dem auktoritet, bli orubbliga. Hon trodde det. Men gruppens äldste var frommare än så och de flesta mumlade med honom. Hans inställning fick henne att undra varför, eller snarare på vilket sätt buden gagnade gruppäldsten. Hon såg det så. De gynnade den hierarki där han satt högst. Nej, hon tyckte inte att han var ond. Han missbrukade aldrig den makt han hade och som ingen ens kommit på att ifrågasätta. Men de var inte jämlikar. Gud krävde lydnad, inte broderskap. Kvinnor och barn var undantagna till och med det sken av jämbördighet som de levde med. Och var det inte där felet låg? Var det de som skulle lyssna på Gud eller Gud på dem? Lagarna behövde kompletteras.
På morgonen, när solen steg rakt upp ur dynerna i öster och folk ännu inte stigit ut ur sina tält, ställde hon sig mitt i en sandhög och ropade patetiskt upp mot den gud hon inte trodde på:
- Du är inte demokrat!
Ingen tordönsröst svarade från skyn:
- Vad hade du väntat dig?
Men han sände sin enfödde son med ett paraply. Långsamt singlade Jesusbarnet ner med ett bud i bakfickan, en samlingsregel, ett paraplybud som sammanfattade och kompletterade de gamla buden. Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Med andra ord: Du skall älska din nästa som dig själv.
Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv. Hon gillade det. Plötsligt var det lättare att svälja hela stentavlorna. Krävde inte detta att alla var jämbördiga.
Inte konstigt att kristendomen slagit an hos de fattiga och blivit underklassens religion. Det fanns en farligt revolutionär möjlighet i kristendomen, en kraft som måste tyglas för att inte samhället skulle stjälpas över ända. Oh, Jesus! Men Jesus var coolare än så. Kolla på nätet, sa han. Hon visste att han omgav sig med fiskare, men nu menade han något annat. Visst, du hittar Bibeln på www.bibeln.se, surfa dit, sa han fortsättande sina vattenliknelser. Hon kopplade upp sig; de hade en satellittelefon i äldstens tält och en hyfsad bärbar dator. Hon sökte på "älska din nästa". Sajten gav ett snabbt besked, som slog omkull henne i häpnad.
Kärleksbudet fanns redan i Tredje Moseboken. Du skall inte ta hämnd och inte hysa vrede mot någon i ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Regeln är insmugen bland ålägganden om att man inte får äta sina äpplen och päron förrän femte skördeåret och att man inte ska tatuera sig. Kärleksbudet låg glömt bland föreskrifter som: Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten.
Och: Ni skall inte handla orätt när ni dömer om längdmått, vikt och rymdmått. Riktig våg, riktiga vikter, riktigt efamått och riktigt hinmått skall ni ha. Eller: Du skall inte hålla inne arbetarens lön över natten. Fatta! Bud som ingen längre tar så allvarligt om efamått och hinmått och fan och hans mormor, tänkte hon.
Eller kärleken till invandrare, va? Allt liksom förlagt, nersjunket i ökensanden.
Så det var lika bra att komma och påminna. Det är inget nytt i det jag säger, menade Jesus. Kom i kväll, när jag håller Bergspredikan, ska du få höra vad jag menar, människa. Visst, hon gick dit, hamnade på ståplats i folkmängden. Och Jesus talade: Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett. Den som upphäver ett enda av buden, om så det allra minsta, och undervisar människorna så, han skall räknas som den minste i himmelriket. Men den som handlar och undervisar efter dem skall räknas som stor i himmelriket.
Jo, det var som han sagt, inga nyheter, han var inte den som kom och stiftade en ny religion, hon visste inte ens om han skärpte lagens bud, när han sa att redan tanken på brott var brottsligt: Ni har hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte dräpa; den som dräper undgår inte sin dom. Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld. Ni har hört att det blev sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap.
Tankfull gick hon därifrån. På något sätt hade han punkterat hennes politiska avsikter. Kärleksbudet kom att handla om något annat än den efterlängtade jämlikheten, där alla är bröder och systrar.
Fanns det kanske mer att hämta i ärendet i Bibeln? Hon återvände till den digitala nätskriften. Sökmotorn hittade genast Paulus brev till Romarna: Buden Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär och alla andra bud sammanfattas ju i ordet: Du skall älska din nästa som dig själv. Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet. Till de kristna i Galatien skrev han: Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv. All you need is love. Allt man behöver är kärlek. Så långt Paulus.
Men så visade sökmotorn Jakobsbrevet, som utvecklade kärleksbudet i socialt avseende. Kanske var det detta hon sökte, det Jesus egen bror Jakob hade att säga om rika och fattiga:
Mina bröder, gör inte skillnad på människor. Hör på, mina kära bröder: har inte Gud utvalt dem som är fattiga i världens ögon och skänkt dem trons skatter och arvsrätt till det rike han har lovat dem som älskar honom? Ändå visar ni förakt för den fattige. Är det inte de rika som förtrycker er och släpar er till domstolarna? Är det inte de som smädar det härliga namn som har uttalats över er? Om ni uppfyller lagens kungsbud, det som enligt skriften lyder: Du skall älska din nästa som dig själv, då gör ni rätt. Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen stämplar er som överträdare.
Visst, det var bra. Men räckte det som grund för demokratin? Hon hasade vidare i ökensanden, tvivlande.