Minkar släpps ut ur sina burar, slaktbilar sätts i brand, politiker får sina hus nedklottrade med slagord listan på vänsterradikala aktioner under senare år kan göras lång.
När jag möter en av dem som deltagit i flera aktioner har det redan börjat skymma i parken. Johan tar på sig mössan och täcker nedre delen av ansiktet med en tunn halsduk. Han vill inte bli igenkänd.
Nyligen sökte några nazister upp systern till en av hans vänner när hon var på väg hem från skolan. De hotade att våldta henne. Nu är också Johan rädd. Han vill inte att hans familj ska drabbas för att han har deltagit i mer eller mindre våldsamma aktioner.
Han kommer från en liten ort i södra Sverige. På skolan visade några elever öppet att de var nazister. Men rektorn och lärarna vågade inte göra något, de menade att det inte var så farligt och att det skulle gå över med tiden.
- Till slut började vi käfta emot nassarna, men det kändes meningslöst. Då släppte vi ut luften ur däcken på deras mopeder, målade hakkors på deras föräldrars hus vi tog striden, säger Johan.
Senare var Johan, då sexton år, en av dem som protesterade mot EU-mötet i Göteborg juli 2001. Demonstrationerna ledde till de mest omfattande kravallerna i Sverige på årtionden; sammanlagt skadades över femtio poliser och nästan dubbelt så många demonstranter.
Ett åttiotal av dem som deltagit i kravallerna blev åtalade, och flertalet dömdes för våldsamt upplopp. Av sammanlagt 182 anmälningar mot polisens agerande ledde fem till åtal, men ingen polisman blev fälld.
- Fredliga demonstranter blev slagna och bortförda av polisen. Vänner till mig fick ligga flera timmar på en våt skolgård medan poliserna stod intill och hånskrattade. Jag blev så förbannad och vid ett par tillfällen kastade jag gatsten mot poliser.
Efter händelserna i Göteborg blev Johan mer militant. Han har deltagit i flera aktioner, men vill inte avslöja exakt vad han gjort.
När är det tillåtet att begå brott i sina politiska åsikters namn?
- När samhället sviker, som i kampen mot nazisterna.
Men medför inte våldsamma aktioner att allmänheten i stället vänder sig mot er?
- Det tror jag inte. Vi riktar snarare ljuset mot problemen i samhället. Som hur djur föds upp eller som att flyktingar riskerar att dödas när de kommer hem efter att ha kastats ut ur Sverige. Debatten att maten vi äter ska vara producerad på ett etiskt sätt hade aldrig kommit i gång utan oss. Vi står upp för de svagas rätt.
Det låter lite Che Guevara-romantik över det hela?
- I Sverige växer klyftorna mellan rika och fattiga, mellan sjuk och frisk, mellan dem som har jobb och dem som inte har jobb. Det är inget rättvist samhälle vi har skapat.
- Multinationella företag tjänar miljarder på att suga ut miljön och människor i fattiga delar av världen. Jag ser det som en skyldighet att protestera mot kapitalet och kämpa för en bättre värld.
Men vilken rätt har du att använda odemokratiska metoder, som att demonstrera utan tillstånd och att begå brott, för att driva igenom dina åsikter?
- Det som ses som odemokratiskt i dag kanske inte är det i morgon. De som kämpade för att arbetarna skulle få bilda fackföreningar, för kvinnlig rösträtt med mera bröt mot den tidens lagar. Det vi gör i dag kanske ses med andra ögon i framtiden.
Varför arbetar du inte i ett traditionellt politiskt parti?
- De är ju makten och en del av makten. Det är meningslöst att vara med i något man vill bekämpa.
Hur mycket våld är du beredd att ta till?
- Våld ska inte användas för sin egen skull. Vi demonstrerar och försöker väcka folk med fredliga metoder. Men om det behövs, som när vi försöker stoppa nazistiska aktioner, kan våld vara ett nödvändigt inslag.
Men om oskyldiga drabbas?
- I så fall är det beklagligt. I Göteborg drabbades fredliga demonstranter av samhällets våldsutövning. Men fick de en rättvis behandling i rätten?