Julie Chatterjee är civilingenjör och chef för tjänsteorganisationen på bensinbolaget OKQ8. Hon har inga problem med att förena sitt rationellt analytiska jobb med sin hinduiska gudstro. Hon ser heller inget hinder i att vara gift med en kristen ortodox man från Rumänien.
De två träffades för åtta år sedan när de studerade på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm. I dag har de en tvåårig dotter som heter Isabelle Uma och som de uppfostrar enligt båda traditionerna. Isabelle Uma förstår både rumänska och bengali, och precis som sin mamma Julie har hon fått hinduismen med modersmjölken. Men eftersom hon har en kristen ortodox pappa får hon lika mycket av hans religion.
– Jag tycker inte att någon sida står i opposition till den andra. Vi bestämde tidigt i vår relation att vi ville värna bådas traditioner. Det är för att vi vill berika Isabelle Uma med båda kulturerna och det blir också mycket roligare då. Vår dotter är till exempel döpt både på hinduiskt vis och på det kristna, säger Julie.
– Jag har analyserat och tänkt och sedan tagit till mig de delarna som jag tror på. Det är litet som att ta russinen ur kakan, säger Julie.
Hinduismen är en komplex och svår religion och Julie förstår inte alla delar. Men hon svarar ofta spontant på mina frågor. Ibland funderar hon en stund, men det känns aldrig som om hennes svar är ristade i sten. ”Vi frågar pappa”, kan hon säga och ropar på sin far Nirmalananda som befinner sig i rummet intill.
Julie, hennes man och dotter bor hos Julies föräldrar i väntan på att flytta in i ett nybyggt hus i Sollentuna. Julies far väntar på att vi ska bli klara med intervjun och fotograferingen så att han kan genomföra sin morgonceremoni framför altaret som han har inne i arbetsrummet.
Det påminner litet om ett stort dockskåp, fast med statyetter och bilder på olika gudar. Här tänder Nirmalananda rökelse, mediterar, reciterar på sanskrit och uttalar ohm, hinduernas heliga tecken eller ljud. Den här morgonen har han lagt två apelsiner på ett litet fat för att ge till den högsta gudomen, som enligt hinduismen ska vara närvarande i kosmos och i människans själ.
– Min pappa håller en gudstjänst här varje morgon och kväll. Det är inget som han någonsin har prackat på oss, men jag önskar att jag var med litet oftare, eller i alla fall mediterade oftare, säger Julie.
– Jag ber inom mig själv men behöver inget altare. När jag gör det så handlar det om att det ska gå bra för mina nära, mina föräldrar, min dotter och min man. Jag gör det litet sporadiskt och det triggas av småsaker. Till exempel om jag ser min dotter som sover. Då kan jag be för att det ska hända bra saker för henne.
Julie kan inte säga vem eller vad hon riktar bönen till.
– Det är en svår fråga. Men jag tror på en högre makt. För mig är det inte frågan om någon materialiserad figur eller plats. Jag vet inte om det är en hon eller en han. Men ändå hoppas jag att bli hörd.
Julie menar att hinduismen är andlig på samma gång som den är filosofisk och gripbar. ”Motsägelsefull” är ett ord hon använder, och ”handfast”, eftersom den som vill kan ha ett konkret altare och bilder på någon särskild gud som man väljer att tillbe. Julie tror på reinkarnationen, eller återfödelsen, som är ett centralt perspektiv inom hinduismen.
– Eller det är nog snarare så att jag lockas av det. Jag vill tro att det kan vara så, i stället för att man skulle komma till himlen eller helvetet. För mig finns det ett liv efter detta. Man har en själ som vandrar vidare, man föds igen.
Som människa eller som djur?
– Det har jag nog inte reflekterat över. Men man återkommer hit i en ny kropp, tänker jag.
Ett annat grundbegrepp inom hinduismen är karma. Det går ut på att ”dåliga” handlingar leder till dålig karma vilket ger ett sämre liv. Man kan även straffas genom att återfödas som en ”lägre” varelse.
– Jag tror att om man gör något dåligt så kommer det tillbaka till en, säger Julie.
Men hon tolkar inte karmabegreppet på samma sätt som många gör i Indien där kastsystemet lever kvar. Där menar en del att man inte ska beblanda sig med personer som är ”smutsiga”, som tillhör en låg kast, eftersom det kan ge dålig karma.
– Kastsystemet är verkligen inget vi är uppväxta med i min familj. Min tolkning bygger på den uppfostran som mina föräldrar har gett mig. För mig handlar det i stället om att det finns en rättvisa och hur man tolkar vad som är rättvisa. Sedan vet jag ju samtidigt att det inte alltid fungerar så. Karma är ett svårt begrepp.
När Julie åker till Indien känner hon sig svensk och när hon befinner sig i Sverige indisk. Hon betraktar båda samhällena litet utifrån och plockar det hon tycker är rätt och stämmer med hennes egen tro.
– För mig har religionen alltid varit individualistisk. Eftersom hinduismen är flera tusen år gammal tror jag att många har utvecklat sin egen tro för att det över huvud taget ska fungera.
Samtidigt tycker hon att det är kul med urgamla traditioner. När hon och hennes man gifte sig höll de först ett hinduiskt bröllop med alla färger och glada tillrop som det innebär. Dagen efter hade de en mera strikt vigsel i kyrkan för att sedan förena de båda släkterna i en hejdundrande bröllopsfest.
När de stod framför den hinduiska prästen tittade de varandra i ögonen under ett skynke enligt bengalisk ritual.
– Det är mycket skoj på ett hinduiskt bröllop. Det var rörigt och roligt och inte lika strikt som i kyrkan.
Sedan gick de sju varv runt en eld som ska föreställa guden Agni som bevittnar föreningen. Cristian gav henne fyra löften och hon gav honom tre. Julie har glömt vilka löften som gavs men gissar att det handlade om att de skulle ta väl hand om varandra.