Han svor för sig själv men körde vidare för att möta sin fru. På vägen tillbaka såg han att två män och en kvinna satt och pratade med varandra inne i den illa parkerade skåpbilen. Han stannade och vevade ner rutan. Här är hans egen muntliga berättelse om vad som sedan hände:
"Jag skrek åt dem att de genast skulle flytta bilen, för den var ju en trafikfara! Då klev en stor man ut ur skåpbilen. Han såg ut som en ovårdad skinnskalle.
Jag är polis, och du ska inte käfta! sade han i hånfull ton.
Det spelar ingen roll om du är polis, du måste flytta bilen! svarade jag.
Han ville att jag skulle visa mitt körkort, men jag vägrade. Jag var för arg. I stället körde jag vidare.
Men sedan stannade jag igen. Jag ville mäta avståndet mellan skåpbilen och korsningen. Och när jag gjorde det hoppade den stora mannen ut på gatan igen och kom fram till mig. Han var väldigt hotfull, och han viskade i mitt öra:
Din jävla svartskalle, det här ska du få ångra.
Han tryckte mig bakåt mot ett nätstaket, och plötsligt skrek han:
Du gör våldsamt motstånd mot polisen!
Då hoppade de två andra civilklädda poliserna ut ur bilen, och några sekunder senare dök två till upp. De var alltså fem poliser, och de vred ihop mig, kastade ner mig på gatan så att mitt ansikte slog mot asfalten, drog mina armar bakåt och knäade mig hårt i ryggen.
Nu är det så att jag lider av arbetsskador: diskbråck i korsryggen och utslitna kotor i nacken. Jag lever med ständiga smärtor och äter starka mediciner för att stå ut. Så när jag låg där på gatan blixtrade det i min hjärna av smärtan.
Polismännen höll fast mig och polistjejen stod på knä med hela sin tyngd på min onda rygg. Min bröstkorg trycktes ihop så att jag inte fick någon luft. Sedan satte de på mig handklovar, släpade i väg mig till en annan bil längre bort och kastade in mig som en säck.
När de körde mig till polisstationen sade de i radion att de hade en våldsman med sig. Som om jag skulle vara en våldsman! Jag har aldrig gjort någon illa!
De höll fast mig så att jag knappt kunde andas. Jag sade åt dem att jag skulle anmäla dem för misshandel och tjänstefel. Men de bara skrattade."
Poliserna uppfattade inte bråket på samma sätt som Lajos Régi. De fyra som var mest inblandade i bråket har erbjudits möjligheten att genom intervjuer få ge sina versioner av händelsen till DN:s läsare. Alla fyra har avböjt. Men deras syn på saken framgår av de skriftliga berättelser de lämnade till sina chefer samma kväll som bråket ägde rum.
Den polisinspektör som först klev ur skåpbilen skriver att Lajos Régi "började skrika hysteriskt" när han hade vevat ner sin bilruta och att han "inte var kontaktbar" när inspektören försökte prata med honom.
I nästa skede gjorde Régi enligt polisinspektören våldsamt motstånd mot tjänsteman, dels genom att dra i inspektörens jacka tills den gick sönder, dels genom att "rikta ett slag" mot honom som träffade hans högra tumme. "Tummen böjdes bakåt med rejäl smärta som följd", skriver han.
Polisinspektören hävdar också i sin rapport att Lajos Régi slog hans kollega, en kvinnlig polisassistent, i ansiktet. En av Régis händer "for ut" mot hennes ansikte och "träffade", skriver han.
Dessa båda polisers berättelser stämmer väl överens. Polisassistenten skriver att Régi "viftade hotfullt med armarna" och att det "inte gick att resonera med mannen på ett lugnt sätt". Hon hävdar också att både polisinspektören och hon själv fick ta emot var sitt slag av Lajos Régi. Han "riktade sin vänstra, knutna näve mot mig och träffade nedre delen av min käke på vänster sida", skriver hon.
Den tredje polisens berättelse stämmer bara delvis med de första. Han skriver att Lajos Régi var "väldigt våldsam", att han "riktade ett knytnävsslag mot den kvinnliga kollegan" och att detta slag "träffade på vänster sida av käken". Men något våld mot den manliga polisinspektören har han inte sett.
Den fjärde polisens version stämmer ännu sämre med de två första. Han skriver bara att Lajos Régi "var våldsam och stretade emot" samt att han "höll in armarna mot kroppen för att försvåra gripandet". Han nämner inte alls att Lajos Régi skulle ha slagit någon av de poliser som grep honom.
De två förstnämnda poliserna anmälde Lajos Régi för våld mot tjänsteman. Men han hävdar att deras anmälan är grundlös och gjordes av taktiska skäl:
"Poliserna ljög ihop en falsk historia för att klara sitt skinn. De visste ju att jag tänkte anmäla dem. Jag slog ingen, hur kunde jag göra det när de höll fast mina armar hela tiden? Tänk efter! Fem starka, friska poliser mot en ensam sjukpensionär!
Nej, jag försökte bara komma loss, för jag såg min frus skräckslagna ansikte. Hon försökte hjälpa mig, men hon blev fasthållen av en sjätte polis. Min fru har ett allvarligt hjärtfel, och jag var rädd att chocken skulle döda henne."
Veronika Régi håller med sin make:
"Jag såg allt som hände, och det är lögn att Lajos skulle ha varit hysterisk eller våldsam. Han har inte slagit någon. Det var omöjligt, för poliserna höll fast honom från alla håll, och de var fruktansvärt brutala. Han bara försvarade sig och försökte komma loss för att hjälpa mig. Han var orolig för mig."
En polis får enligt polislagen använda våld om "andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt". Men Lajos Régi anser att han blev utsatt för grovt övervåld. Han hävdar dessutom att han blev allvarligt kränkt av de poliser som grep honom och av de arrestvakter som mötte honom på polisstationen:
"De släpade in mig med bojor och våld, vräkte omkull mig på golvet, höll fast mina armar och slet genast av mig alla kläderna utom kalsongerna.
Jag kan klä av mig själv! sade jag. Men det struntade de i.
Varför skulle de ta av mig kläderna? Det fanns ingen orsak! Jag var inte berusad eller drogad, jag var inte misstänkt för knarkbrott och inte heller farlig för mig själv eller någon annan. De ville bara förnedra mig!
Jag bad chefen för arresten om hjälp, men han bara hånlog och sade:
Vi ska nog ta hand om dig.
Sedan kastade de in mig i en mörk cell. Plötsligt kom fyra poliser in i cellen, och en av dem, en kort man, beordrade mig att ta av mig kalsongerna.
Vad har ni med mina kalsonger att göra? frågade jag.
Om du inte tar av dem själv tvingar vi dig! svarade de. Så jag lydde, fast det var pinsamt. Då hittade de mitt droppskydd som jag har därför att jag lider av prostataförstoring. De undersökte droppskyddet, gjorde hånfulla miner och skrattade åt mig. De behandlade mig som ett djur och verkade ha väldigt roligt. Jag var helt naken och kände mig så förödmjukad att jag ville kräkas.
Sedan kastade de in kalsongerna och droppskyddet igen. De hamnade i smutsen på golvet. Jag tog upp dem, satte dem på mig och lade mig ner. Jag fick lägga mig på golvet, för jag hade väldigt ont i magen och kunde inte krypa ihop på den smala britsen utan att ramla ner.
Där låg jag i ungefär en timme. Först var det varmt, men sedan började jag frysa. Jag var dimmig. Jag hörde en röst långt borta: Hur mår du? En stund senare körde de mig till sjukhuset. Jag hade bara kalsongerna på mig. De svepte en filt om mig i ambulansen.
På sjukhuset fick jag träffa en kvinnlig läkare, men när hon hade kollat att mitt hjärta fungerade och att jag inte hade brutit några ben brydde hon sig inte om mig mer.
Poliserna som skulle ta mig tillbaka till arresten gav mig någon sorts fångkläder och sade åt mig att ta dem på mig. Jag vägrade.
Då får du gå i kalsongerna, sade de. Så jag satte på mig fångkläderna, men några skor fick jag inte. Jag fick gå barfota genom hela avdelningen och ut till polisbilen som stod cirka 50 meter bort på gatan.
Efter en timme till i samma cell blev jag förhörd. Sedan sade de att jag kunde gå hem. De skrattade och pekade på mina kläder som låg i en smutsig hög på det skitiga golvet i korridoren.
Efter den där kvällen har jag känt mig så smutsig och värdelös. Jag har slängt alla kläderna jag hade på mig: byxorna, kalsongerna, tröjan och den nya skinnjackan. Helst skulle jag ha velat bränna alltihop.
Jag blir aldrig mer den människa jag var. Något gick sönder inom mig när poliserna behandlade mig så omänskligt. Och det värsta var att de körde över mig så rutinmässigt. De gjorde som de alltid gör, det intrycket fick jag."
Distriktsläkare Gunilla Nilsson på vårdcentralen i Södra Sandby undersökte Lajos Régi dagen efter bråket och fyra dagar senare.
Hon beskriver i sitt rättsintyg en rad fysiska skador som enligt hennes bedömning "stämmer väl" med Lajos Régis berättelse, bland annat en kraftigt ömmande och senare gulgrön svullnad stor som en snusdosa under vänster öga, en hudavskrapning vid vänstra tinningen, ett blåmärke som täckte nedre vänstra ögonlocket, stelhet och smärtor i nacken, ryggen och axlarna, svårigheter att alls vrida huvudet åt vänster samt en ömmande svullnad vid vänster knäled.
Men den psykiska skadan var allra värst, enligt Gunilla Nilsson:
"Han är ordentligt smärtpåverkad, men uppvisar för övrigt bilden av en djupt kränkt och förnedrad man. Han ber om en spruta för att slippa leva och känna skammen. Han har svårt att uttrycka sig, pratar långsamt och undviker blickkontakt. Spänner i hela kroppen så att han darrar."
Hon avslutar sitt intyg så här:
"Han är snart 60 år gammal, sedan sex år tillbaka förtidspensionerad på grund av skador i nackrygg och ländrygg, har kroniska smärtor och en depressivitet till följd av dessa. Han kommer att behöva psykologisk, eventuellt psykiatrisk hjälp för att ta sig igenom sitt trauma."
Lajos Régi fick dessutom två av sina tänder skadade. Det framgår av ett intyg skrivet av tandläkare Anne Heggen i Lund.
Den kvinnliga polisassistenten fick följande skador, enligt intyg av distriktsläkare Ragnhild Cigén-Thesleff vid Dalby vårdcentral: ömhet med lätt svullnad på utsidan av vänster underkäke, en ömmande missfärgning på vänster underkäkes undersida och en ytlig, ömmande sårighet på insidan av vänster kind.
Skadorna "kan ha orsakats av ett knytnävsslag" men är av "lindrig karaktär", skriver läkaren.
Polisinspektören fick efter bråket värk i sin tumme. När han jobbar med datormus ökar smärtan, och arbete med batong innebär svårigheter. Han har genom Barbro Tyter, företagsläkare vid Previa i Lund, låtit undersöka tummen för eventuell klassning som arbetsskada. Inga skelettskador har dock konstaterats. En av journalhandlingarna visar att polisinspektören tidigare har skadat tummen i samband med skidåkning.
Den anmälan om misshandel, förolämpning och tjänstefel som Lajos Régi lämnade in ledde till att chefsåklagare Kristian Augustsson i Malmö startade en internutredning gällande just misshandel, förolämpning och tjänstefel. Men ingen av de inblandade poliserna har delgivits misstanke om brott. Allt tyder på att de går fria.
Lajos Régi har däremot blivit åtalad för våld mot tjänsteman. Vice chefsåklagare Pehr Ola Pehrsson bygger sitt åtal på läkarintygen och på de fyra polisernas vittnesmål.
Rättegången hålls den 11 april. Om Lajos Régi döms som skyldig kan han få fängelse i upp till fyra år. Om brottet bedöms som ringa blir straffet böter eller fängelse i högst sex månader.