Karin Törnqvist har slutat med sina nattvandringar. De som var resultatet av sömnlösheten, grubblandet och frustrationen över att ingen tycktes vilja lyssna.
Det kvittade hur många brister och felaktigheter hon påpekade för sina överordnade på Göteborg Energi. Svaret blev detsamma: ”Karin, det här löser sig. Nu går vi vidare.”
Sådana kommentarer gjorde henne bara ännu mer övertygad om att hon måste reagera. När inga samtal med cheferna hjälpte återstod bara en sak att göra. En fredag i april i år kontaktade hon SVT:s
Uppdrag granskning.
Den 29 september sändes programmet som avslöjade att Karin Törnqvist skulle skrämmas till tystnad av en högre chef. Sedan två veckor tillbaka är hon nu känd som en ”whistleblower”, någon som informerar om misstänkt olaglig verksamhet i ett företag. Svenska folket har fått veta hur slarvigt Sveriges största kommunala energibolag handskas med skattepengar, men Karin är inte nöjd.
– Det handlar om minst hundra miljoner och det är skattebetalarnas pengar. Det måste bli konsekvenser av det här, annars är ju allting till ingen nytta, säger hon.
Vi sitter i fiket på ett bibliotek i centrala Göteborg. Karin fyller 48 år just denna dag, men hon ser inte det som något hinder för att ge ännu en intervju. Mobiltelefonen ringer inte riktigt lika mycket nu som den gjorde dagarna efter Uppdrag granskning, där hon med en dold mikrofon fick en av Göteborg Energis höga chefer att avslöja hur hon efterforskade vem det var som ”tjallat” på företaget och pratat med Janne Josefsson och hans kollega Nils Hanson.
Karin berättar hur osäker hon kände sig den där dagen.
– Jag var skärrad. Per, min man, sade till mig: ”Nu tar du fram det norrländska i dig och så är du tyst. Låt henne prata.” Och det gjorde jag.
Karin kommer från Malmberget. Hon utbildade sig till civilingenjör i Luleå och har arbetat som projektledare och chef för flera små och stora företag. För fyra år sedan flyttade familjen till Göteborg.
När Göteborg Energi skulle införa ett helt nytt system för mätning av hur mycket el kunderna förbrukar och samtidigt byta de gamla mätarna kontaktades Karins och Pers konsultbolag. De fick bland annat i uppdrag att ta fram en kravspecifikation för upphandlingen.
Redan vid årsskiftet 2007–2008 märkte Karin att mycket inte stod rätt till. Hon påpekade att kravspecifikationen inte hade följts, att bolaget inte skulle få det man betalat för och att man dessutom låst fast sig i ett dyrt driftsavtal. Det fick inga konsekvenser.
För ett år sedan blev hon av med sitt uppdrag som testledare, även om hon fick fortsätta på Göteborg Energi. Ilskan och frustrationen växte. Maken var kvar på Göteborg Energi och försökte få företaget att ”göra rätt”.
Karin berättar att familjelivet påverkades. Inte sällan pågick diskussionen om vad som borde göras runt köksbordet. Hennes man och pojkar gjorde sitt bästa för att stötta henne.
– De märkte att mamma var trött och grinig, så när jag kom hem helt slut på fredagseftermiddagen hade de städat sina rum och lagat lasagne, säger hon och spricker upp i ett leende.
DN läser en text för Karin och undrar om hon känner igen sig:
”Det går inte att ana hur det ska sluta. Du är väldigt liten när allt börjar, oerfaren och rädd. Men du växer och kan bli brutalt respektlös när du vet att du har rätt. Man hoppas bara att det självklara öppnar ögonen på någon högre makt, som kommer till din hjälp. Du vill tro att det finns enkla lösningar, men det finns alltid en baksida, full av oanade konsekvenser.”
– Det är ju prick på, säger Karin om texten som Anders Ahlmark lagt ut på sin blogg. Här beskriver han – ”Fången på fyren” som hamnade i en situation lik Karins när han utmanade Sjöfartsverket – hur det känns att bråka med en jätte.
Tvivlen kommer. Kan det verkligen vara så här illa? Kan det vara på något annat sätt? Ska man försöka glömma och gå vidare. Vilka blir konsekvenserna? Kan man få andra jobb, eller blir man svartlistad?
Efter långa diskussioner kom Karin och Per fram till att priset att bli utan uppdrag var mindre än att gå kvar i funderingarna.
– Något litet konsultuppdrag borde jag väl alltid kunna få i framtiden, säger Karin.
Hon förklarar att hon har blandade känslor kring hur hennes chef blivit behandlad.
– Visst kan jag tycka att hon fått ta mycket skit i medierna, kanske oförtjänt mycket, men hon har ju kvar sin anställning, säger Karin.
Karin har fått mängder av samtal och sympatiyttringar. Grannarna har kommit med blommor och vänner från hela landet har ringt. Däremot har hon inte hört något från de ansvariga.
– Jag tycker att politikerna i Göteborg ska ta sitt ansvar och göra rätt. Inte vänta på att stormen ska bedarra och ta på sig den berömda kappan som man kan vända efter vinden. Man måste se till att det blir så högt i tak att anställda kan vara trygga på sina jobb, säger hon.