Kjell-Olof Feldt var under många år en av Sveriges mäktigaste män. Det påverkade hans syn på vänskapen.

Som socialdemokratisk handels­minister 1970–75 och finansminister 1982–90 ingick Kjell-Olof Feldt i maktens inre kretsar. I dag är han 80 år gammal och ägnar sig mest åt att skriva böcker. Åldern och hustrun Birgitta von Otter har fått honom att omvärdera betydelsen av vänskapsrelationer.

– Utifrån mina egna erfarenheter tror jag att mäns vänskap ofta baseras på gemensamma intressen snarare än personliga egenskaper. Många av de manliga vänner jag knutit an till genom åren har jag lärt känna genom mitt arbete, säger Kjell-Olof. Man kan säga att vänskapen i någon mening varit funktionell, att den hängt på att vi haft någonting ihop.

– Nu har jag många vänner som jag lärt känna tillsammans med eller genom min fru Birgitta som är en oerhört social person med ett stort umgänge. De funktionella relationerna dominerar inte längre. Det är vänner som jag börjat umgås med för att jag uppskattar deras sällskap och kan föra intressanta samtal med.

De senaste decennierna har Kjell-Olof lärt sig viktiga saker om vänskapen, berättar han.

– Jag insåg att man faktiskt måste arbeta på sina relationer, underhålla dem om du så vill. Man kan inte behålla vänner om man inte är beredd att anstränga sig.

I dag är vännerna en viktig del i det som ger livet kvalitet och innehåll. Men så resonerade Kjell-Olof inte när han var yngre. Några vänner från barndomen, personer han känt hela livet, har han inte kvar. De har försvunnit längs vägen och ersatts av andra relationer.

Närheten till makten och kändisskapet har också i viss mån påverkat Kjell-Olofs syn på vänskapen genom åren.

– Visst har det funnits männi­skor runt mig som förmodligen attraherats av makten och därför velat vara mina vänner, säger han. Dessutom anar jag att en och annan trott sig kunna använda mitt inflytande för egen vinning och därför närmat sig mig.

Hos Kjell-Olof har det skapat en sort bortstötningsmekanism i stället, säger han.

– Visst blir man vaksam när man märker att sådant inträffar. Under sådana omständigheter har ensamheten känts skön.

Känner du dig nöjd med hur du hanterat dina vänskapsrelationer genom åren?

– Ja, i dag gör jag det. Men när jag tänker tillbaka på en del vänner jag släppt är jag självkritisk. Det fanns en person som jag ansåg vara min vän, men när personen fick personliga problem fanns jag inte där som stöd. På grund av det här brast vår vänskap och där är jag inte nöjd med hur jag agerade.