För ungefär tio år sedan kände han en stark frustration när medierna och äldre kollegor bagatelliserade växthuseffekten och vägrade inse att klimathotet är ett verkligt hot. I dag är det få som förnekar den utmaning mänskligheten står inför.
Under det senaste året har tidningar, radio och teve varit fyllda med artiklar och reportage om hur klimatet kommer att förändras framöver. Översvämningar när havsytan stiger, häftiga stormar som förstör skog och byggnader, jordskred när marken blir mättad av för mycket regn skräckscenarierna är många.
En del känner rädslan som en klump i magen, drabbas nästan av panik. De är oroliga för sin och sina barns framtid, upplever vanmakt och vet inte hur de ska kunna påverka utvecklingen.
Andra talar om att det alltid funnits domedagsprofetior och att vädret skiftat många gånger under jordens historia - utan människans förskyllan. De tar inte till sig ny information. Som strutsen stoppar de huvudet i sanden, säger Pär Holmgren.
Vi träffar honom en marsdag i Uppsala, där han och familjen bor. Smältvattnet rinner på gatorna och ljumma vindar från sydväst smeker kinderna. Våren är här.
Den extrema inledningen på vintern i stora delar av landet, där det var snöfritt in i januari, innebar att klimatfrågan fick ett extra genomslag i debatten. Intresset ökade explosionsartat.
- För mig är det en paradox. Jag är glad över att fler inser att jag och andra hade rätt i våra varningar. Samtidigt oroas jag över vad som kan hända när klimatet ändras.
Pär Holmgren utbildade sig till meteorolog i början av 1980-talet. Redan då tyckte han att miljöfrågorna var viktiga, även om det i första hand var giftiga utsläpp från bilar, fabriker och oljepannor som lyftes fram i debatten.
Under studietiden såg han på växthuseffekten, klimathotet, mest som ett teoretiskt problem. Han fick lära sig att om utsläppen av koldioxid ökar si och så mycket stiger temperaturen si och så mycket.
- Då anade jag inte vilka konsekvenser klimatförändringen kan få. Siffrorna i sig är inte problemet eftersom fem grader i ökad medeltemperatur inte säger så mycket, men om miljoner människor dör eller tvingas överge sina hem, då
Känner han någon gång panik inför klimathotet?
- Nej, däremot kan jag uppleva en enorm otålighet över att politiker och företagsledare inte är tuffare. Det gör mig upprörd - och engagerad. Men det senaste åren har ögonen öppnats även på dem som tidigare blundade.
Pär Holmgren tror att bristen på kunskap gör att en del människor drabbas av panik eller känner ångest. Själv har han samlat på sig fakta och vet vad den förstärkta växthuseffekten kan ställa till med.
- För den som har kunskapen blir inte klimathotet något abstrakt hot eller ett monster som man inte vet hur man ska hantera. Ju mer jag vet, desto större möjlighet har jag att förändra mitt sätt att leva och att påverka andra. Ja, kunskap är nyckeln.
Bara ett par generationer tillbaka - när de flesta svenskarna fortfarande bodde på landet och arbetade i jordbruket - spelade vädret en stor roll för breda befolkningsgrupper. Klimatet påverkade direkt hur mycket mat det fanns på middagsbordet.
Själv växte Pär Holmgren upp i Uppsala i en stadsmiljö där vädret inte hade någon avgörande betydelse i familjens liv. Men hans farfar och farmor drev en handelsträdgård i Hedemora i Dalarna, och för dem kunde för mycket eller för lite regn vålla stora problem.
Efter utbildningen till meteorolog och som nybliven doktorand vid Uppsala universitet fick Pär Holmgren i slutet av 1990-talet erbjudande om att hoppa in som meteorolog på SVT:s nystartade regionalnyheter ABC. Varje fredag ersatte han de erfarna "vädergubbarna" Stig Ahlgren och John Pohlman.
- För mig har vädret aldrig enbart handlat om lågtryck eller högtryck. Klimatfrågorna är så oändligt mycket mer fascinerande.
När SVT inledde sina morgontevesändningar 1993 skulle vädret bli ett viktigt inslag, och Pär Holmgren började nu arbeta på heltid där. I samma veva blev han pappa för första gången.
- Jag tog klimatfrågorna på allvar redan tidigare. Men att bli förälder fick mig att på ett annat sätt inse vilket ansvar vi har för framtiden, för kommande generationer, för våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn. När jag höll ett nyfött litet barn i famnen insåg jag hur rikt och skört livet kan vara.
Vid ett par tillfällen har Pär Holmgren träffat professorn och indianhövdingen Oren Lyons från Onondagastammen i USA. Lyons representerar världens ursprungsbefolkningar i FN.
- Mina möten med honom har gjort ett bestående intryck. Oren Lyons berättar att när hans folk fattar viktiga beslut tänker de på hur sju generationerna framåt i tiden påverkas. Så långsiktiga borde vi också vara i klimatfrågan.
I debatten talas det om vad som i värsta fall kan hända om femtio år, i en för många tämligen avlägsen framtid.
- Om femtio år lever fortfarande sju av tio av alla vi som bor i Sverige i dag. Så forskarnas framtidsbilder handlar inte bara om kommande generationer. Om jag har tur lever jag om femtio år, mina barn gör det sannolikt liksom deras eventuella barn.
Klimathotet blir alltså något som berör honom personligen, inte bara abstrakta teorier och farhågor för att, till exempel, den höjda havsnivån i Indiska oceanen kommer att dränka stora delar av Bangladesh.
Gör han då något själv för att minska utsläppen av koldioxid? Ja, svarar han. Han kör en bil som drivs med etanol och tar tåget när han reser - om det är möjligt.
Tidigare i år skulle Pär Holmgren och en kollega från SVT delta i en konferens i Bryssel för tevemeteorologer. För att minimera utsläppen av koldioxid undersökte han möjligheten att åka tåg från Stockholm till den belgiska huvudstaden.
Men resan skulle ta tjugo timmar i vardera riktningen med sex till tio stopp - och biljetterna skulle ha kostat över sex tusen kronor. Pär och kollegan hade behövt använda två arbetsdagar för att ta sig till och från Bryssel. Tåget var därför inget realistiskt alternativ.
Annars försöker Pär Holmgren undvika att flyga - i alla fall inom Sveriges gränser. Men på sportlovet var han och familjen i Egypten för att bada i Röda havet. Fick han dåligt samvete?
Nej, lyder det korta svaret. Ofta försöker han kompensera de koldioxidutsläpp som han eller familjen orsakar när de tar flyget med att köpa utsläppsrätter.
Pär Holmgren har tre barn, de är 9, 10 och 14 år. Hur ser de på sin klimattokige pappa? Lyssnar de på hans varnande ord eller rycker de på axlarna.
- Jag är inte den som mässar vid matbordet. Men de märker nog vilket engagemang jag har. De har också förstått att det inte blir några bilskjutsar till plugget eller till kamrater som bor i närheten.
Den som knappar in ordet "klimathot" på sökmotorn Google får över 32.000 träffar. Och den som letar sig fram i bloggosfären hittar många som talar om klimatångest eller klimatpanik. Clara skriver så här i ett blogginlägg:
"Jag började kämpa för frågan när jag fick reda på att växthuseffekten var en realitet för sjutton år sedan! Året var 1989, jag var nio år när jag och min kompis Theresa började prata om att starta en förening eller göra någonting radikalt för att få de vuxna att förstå det vi som nioåringar var skräckslagna inför. Ingenting hände."
Nu tror i alla fall Pär Holmgren att något kommer att hända. Han är övertygad om att diskussionen om klimatförändringen leder till en bättre värld, till att dörrar öppnas på flera plan. Han har själv blivit mer varse om miljön, men också mer omsorgsfull om människor som står honom nära.
- Ingen kan isolera sig bakom stängda gränser. Därför har vi nu en unik möjlighet att skapa en bättre värld. Jag tror att dörrarna kommer att öppnas mellan nationer och religioner. Klimatet är en global angelägenhet. Den tanken driver mig - inte någon panikkänsla om att hela världen är på väg att gå åt helvete.