"Så res er, alla ni som svälter
stå inte kvar där de har ställt er.
Det finns en kraft som världen
välter
– solidaritet.”
Så skrev Joe Hill, den svenskättade fackföreningskämpen, diktaren och sångaren som avrättades, dömd för dråp, i USA i början av förra seklet. Joe Hills sånger har inspirerat många artister, till exempel Bob Dylan. Sångerna plockades upp av den svenska proggmusikrörelsen på 1960- och 1970-talen, och skivinspelningar på svenska har gjorts av bland andra Finn Zetterholm.
Tanken att ”tillsammans är vi starka och kan förändra” har varit en grund i fackföreningsrörelsen och solidaritet har varit ett honnörsord framför allt inom den politiska vänstern, där bland annat ekonomisk solidaritet med de mindre välbärgade och mer utsatta i samhället har varit ett krav. Kanske var ordet solidaritet mer gångbart på 1970-talet än i dag, men begreppet verkar ändå inte ha blivit omodernt. I dag används det inom alla politiska riktningar i Sverige, med lite olika tolkningar.
”Vänstern har alltför länge haft monopol på solidaritet utan att ha gjort sig förtjänta av det. Vi tänker inte bara sitta tysta och lyssna på när vänstern snackar om solidaritet som om de visste vad de pratar om. Solidaritet är inte att försöka banka in alla människor i samma mall och tro att alla blir lyckligare av det. Att få vara sig själv, ha samma förutsättningar att lyckas och samtidigt få utvecklas utifrån egna persoliga behov visar på en solidaritet långt mycket kraftfullare än vänsterns. (...) Alliansen måste våga definiera sina egna ord och fylla dem med innehåll” skrev exempelvis Magnus Andersson, ordförande i Centerns ungdomsförbund, på Aftonbladets debattsida på nätet för en tid sedan.
Men vad innebär då egentligen begreppet solidaritet?
En etymologisk sökning ger vid handen att ordet stammar från latinets ”solidus” med samma betydelse som det svenska ”solid” – tät, massiv, gedigen.
Enligt Nationalencyklopedin är solidaritet en ”känsla av samhörighet med och beredvillighet att stödja och hjälpa andra människor, särskilt sådana som tillhör den egna gruppen”. På webbsidan susning.nu anges att det handlar om ”delade och ömsesidiga förpliktelser gentemot varandra i en grupp om minst två personer”. Där påpekas också att solidariteten inte behöver vara riktad mot en viss grupp, utan kan vara universell och utgå från band och förpliktelser mellan alla människor på jorden – då ofta med utgångspunkt i en kristen människosyn.