Ida och Magnus Myrberg bjöd sina vänner i Uppsala på semlor i helgen för att markera inledningen på fastan som startar den här veckan, närmare bestämt på i dag på askonsdagen.
Semlorna bakas med vad som förr betraktades som rena lyxvaror: vitt mjöl, ägg, socker, mandelmassa, smör och grädde.
– Det är det man vältrar sig i under fastlagen. För att säga hej då till det innan fastan börjar, säger Magnus Myrberg, som läser teologi vid Uppsala universitet.
Att fler väljer att fasta menar de beror på det mångkulturella Sverige. Det har lett till att olika grupper upptäcker sina egna traditioner.
– Ramadan uppmärksammas ju i medierna varje år, men inte den kristna fastan. Jag tror att det är muslimerna som har hjälpt fler att upptäcka den här traditionen.
Ida Myrberg arbetar som lärare och berättar att eleverna på hennes skola pratar om fastan som om den var den självklaraste saken i världen. Det gjorde de inte för bara några år sedan.
Fettisdagen är inte, som många tror, startskottet för ett ohämmat mumsande på semlor fram till påsk.
– Tyvärr är det tvärtom den sista semlan man äter innan fastan inleds. Många har missförstått det där med fettisdagen, påminner Ida Myrberg och gör en uppgiven gest.
För Ida och Magnus Myrberg betyder fastan att de avstår från något i allt det överflöd som de omger sig med. De väljer att se fastan som en möjlighet snarare än ett avkall, eftersom de får tid och pengar över till annat.
I deras fall handlar det om att sluta äta rött kött och inte dricka alkohol. Det blir en påminnelse om att det finns människor som inte ens har vatten för dagen. På så sätt drar fastan in den stora världen i den lilla, menar de.
– Det får oss att lyfta blicken och se hur andra har det.
Som en bonus får de pengar över som de till exempel kan skänka till hjälpinsatser. Men fastan gör också att de får bättre hälsa och värnar om miljön.
– Kroppen är ett tempel för anden. Hela jag kommer att må bra av att äta litet annorlunda och få tid att sporta mer, säger Magnus Myrberg.
Dessutom hoppas han få tid att läsa de böcker han längtar efter genom att avstå från att logga in på internet i tid och otid.
– En gång om dagen ska det räcka att jag läser av min mejl, säger han.
Ida har bestämt sig för att när hon bänkat sig framför 21-nyheterna på kvällen, ska hon inte sitta kvar i soffan och fortsätta glo när nyheterna är slut.
I stället ska hon ringa samtal och kanske skriva ett brev till någon hon inte skrivit till på länge.
– Men det känns konstigt att sitta här och prata om fastan på det här sättet, säger de.
Traditionen påbjuder att man inte framhäver sig som frommare än någon annan genom att skryta om att man fastar.
I den katolska kyrkan ser man en väldigt tillströmning av människor som beslutat sig för att fasta. Många börjar fasta för att påverka sin hälsa i positiv riktning, till exempel genom att avstå från alkohol.
– Men sedan upptäcker de att det finns något mer, säger den katolske biskopen i Stockholm, Anders Arborelius.
Han får ofta höra att människor upplever att de lever i ett överflödssamhälle och att det inte känns meningsfullt att bara fortsätta att producera och konsumera.
– De behöver fastan för att bli påminda om bräckligheten i detta. Pengar, makt och sex är inte allt här i livet. Man blir inte särskilt mycket lyckligare av det, säger Anders Arborelius.
Själv väljer han att varje dag fråga sig vad han vill avstå från just i dag.
– För mig blir fastan mer levande om jag ger mig en ny uppgift dag för dag. Annars finns det också en risk att jag glömmer vad jag sagt.
Ofta handlar det om att han behöver få loss tid för att besöka någon som är sjuk eller ringa upp någon han inte talat med på länge.