Om man tänker på något som en människa gör och undrar om denna handling har kulturella orsaker eller ej - då kan man ställa sig följande fråga:
Finns det något sätt att legitimera denna handling utifrån allmänt vedertagna värderingar i den aktuella kulturen?
När det gäller hedersmorden på de kurdiska flickorna Pela Atroshi och Fadime Sahindal kan man tveklöst svara ja på den frågan, enligt kulturantropologen Mikael Kurkiala vid Uppsala universitet.
- Visst kan det finnas individuella och psykologiska orsaker till dessa mord, säger han, och man måste inse att den svenska integrationspolitiken spelade in. Men kulturen är ofta avgörande för hur vi människor handlar. Vi hämtar våra motiv och legitimerar vad vi gör utifrån det allmänna skafferi av värderingar som finns i vårt kulturarv.
I många traditionella kulturer i världen betraktades individen i första hand som en del av gruppen, klanen, familjen. När till exempel en man av wintufolket i Kalifornien skulle förklara att hans son hade ont i huvudet sade han så här:
- Jag har ont i min sons huvud.
Gruppen hade ett stort ansvar gentemot individen - och tvärtom. Den enskilda människans trygghet och försörjning låg helt i klanens händer, och i utbyte var han eller hon tvungen att lyda de regler som gällde för att klanen skulle hålla ihop och vara ekonomiskt framgångsrik.
En sådan regel, som i tusentals år har gällt inom de så kallade kyskhetskulturerna, innebär att varje flicka ska vänta på, gifta sig med och vara trogen den man som familjen har valt ut.
Kyskhetsmoralen har fortfarande en stark ställning i Mellanöstern, runt Medelhavet och i främre Asien. Sexuellt umgänge utom äktenskapet är strängt förbjudet. Lösa förbindelser anses hota familjens heder och motverka klanens intressen. Den flicka som inte kan tvingas att lyda måste trots smärtan amputeras från klankroppen.
Moderniteten har inneburit en helt annan syn på individen. En människa är inte längre en del av en släktkropp; hennes identitet är inte ett arv utan ett individuellt projekt. Hon är i första hand resultatet av sina egna val i livet, och hon har rätt att bestämma över sig själv.
Pela Atroshi och Fadime Sahindal tog sig denna rätt mot sina föräldrars vilja. Därför blev de dödade av sina släktingar.
- Gärningsmännen handlade enligt värderingar som är vanliga i den region av världen där de föddes. Där är det fortfarande så att många människor vid sina sinnens fulla bruk legitimerar hedersmord. Så visst finns det kulturella orsaker till att Pela Atroshi och Fadime Sahindal dog, säger Mikael Kurkiala.
Mikael Kurkiala föddes i Värmland för 42 år sedan. Han utvandrade som spädbarn till Finland tillsammans med sin svenska mamma och sin finska pappa, flyttade från stad till stad under uppväxten, återvände till Sverige som vuxen 1984 och började läsa kulturantropologi, läran om människan som kultur- och samhällsvarelse.
- Antropologin kändes naturlig för mig. Jag hade som barn ständigt hamnat i nya miljöer och tvingats att avläsa vilka koder som gällde, hur man gjorde, vem som bestämde.
Han hade god nytta av reflexerna från barndomen när han gjorde sitt fältarbete bland lakotaindianerna (siouxerna) på prärien i South Dakota i USA.
- Som forskare i antropologi måste man vara lyhörd och inhämta kunskaper inifrån den kultur man studerar. Det gäller att försöka lägga undan sina egna värderingar för att med alla sinnen erfara vad andra i denna kultur erfar.
Denna attityd kallas kulturrelativism, och den utgör för antropologer en fruktbar arbetsmetod.
- Det är min uppgift som forskare att försöka förstå handlingar som kvinnlig omskärelse, hedersmord eller kosmetisk kirurgi. Då måste jag lägga undan mina egna värderingar till dess att jag har funnit logiken. Fast som människa förbehåller jag mig självklart rätten att tycka vad jag vill och fördöma alla dessa handlingar. Kulturrelativism är inte detsamma som värderelativism.
Men hur är det då med de svenska män som misshandlar eller mördar sina kvinnor? Finns det något sätt att legitimeraderas handlingar utifrån allmänt vedertagna värderingar i svensk kultur?
- Nej, svarar Mikael Kurkiala. Det finns inga moralprinciper som är gemensamma för många människor i dagens Sverige och som kan åberopas som stöd för kvinnomord eller kvinnomisshandel. Visst tyckte många i början av 1900-talet att det var helt okej att en man slog sin kvinna om hon inte lydde honom. Men så är det inte längre. Därmed inte sagt att kvinnoförtrycket skulle vara utrotat i Sverige - långtifrån. Men kvinnokampen har haft stora framgångar.
Det finns alltså enligt Mikael Kurkiala en avgörande skillnad mellan hedersmord och andra kvinnomord i Sverige. De förra begås - till skillnad från de senare - med stöd av den kultur som dominerar i mördarens hemtrakter.
För att riktigt förstå vad Mikael Kurkiala menar kan man fundera över andra kontroversiella företeelser, incest eller pedofili till exempel. När det gäller sådana dåd blir svaret på frågan som finns i början av denna artikel självklart nej; de är allmänt fördömda och tabubelagda nästan överallt i världen.
Men om man i stället tänker på abort, skattesmitning eller kosmetisk kirurgi - då måste man enligt Mikael Kurkiala svara ja på samma fråga, i alla fall om analysen gäller den svenska kulturen.
Det betyder inte att alla svenskar godtar dessa handlingar. Men många gör det. Därför kan man säga att det finns kulturella orsaker till att svenskar gör abort, jobbar svart eller låter operera in silikon i kroppen.
Ganska många hejdar sig dock när saken ställs på sin spets - precis som de allra flesta föräldrar från Mellanöstern som chockeras av sina döttrars frigjordhet.
Kolonialismen, då? Vad i det västeuropeiska kulturarvet ingav européerna tron att de hade rätt att med våld och ekonomisk list ockupera och suga ut folk på andra kontinenter?
- Ett för världen mycket olyckligt högmod växte fram i Europa när kolonialismen föddes på 1400-talet, säger Mikael Kurkiala. Den vite mannen började anse att det var hans uppgift att omvända "vildarna" till den "rätta tron" och lära dem att utvecklas på "rätt sätt". Och hans högmod förstärktes; kulor och krut var effektivare än spjut och pilbågar, kapitalismen krävde ständig tillväxt och industrin behövde råvaror.
Resultat blev dagens ekonomiska världsordning.
- Vi i de rika länderna importerar resurser och exporterar problem. Vi har utvecklat en ideologi som tjänar våra syften och ger oss möjlighet att blunda för orättvisorna i världen. Vi är fortfarande fångar i vårt högmod. Det heter till exempel att om bara de fattiga länderna skärpte sig och utvecklades så som de rika har gjort - då skulle de uppnå samma välstånd. Men det är inte sant. Jordens resurser räcker inte till för det, säger Mikael Kurkiala.
De flygande al-Qaida-terroristerna attackerade World Trade Center i New York, och bombmännen på Bali sprängde en klubb för vita turister i luften. Oskyldiga människor dog samtidigt som två symboler för västerländsk överhöghet och arrogans smulades sönder.
Det är inte bara Tredje världen som lider i den globala kapitalismen; även kolonisatörernas barnbarn mår dåligt. I Sverige pekar många kurvor åt fel håll.
- Välfärdssamhället håller på att nedmonteras. Klassklyftorna ökar. Förnedrande och stereotypa bilder av manlighet och kvinnlighet strömmar emot oss varje gång vi slår på teven, och vi försöker att bota vår existentiella ångest och vår identitetskris genom att konsumera, säger Mikael Kurkiala.
Han ser tydliga likheter mellan hedersmord och anorexi: båda är kulturellt orsakade.
- I vår västerländska kultur har människors identitet flyttat ut på ytan, säger Mikael Kurkiala. Flickor bedömer sig själva allt mer efter hur de ser ut. Anorexi förekommer faktiskt inte överallt på jorden, men den är ganska vanlig hos oss. Detta är ett symtom på ett samhälle i djup kris. Svenska flickor påtvingas orimliga modeller för hur de ska vara för att duga - precis som Pela Atroshi och Fadime Sahindal.