För två veckor sedan dömde tingsrätten i Skövde en kvinna till tre och ett halvt års fängelse sedan hon knivhuggit sin man i bröstet med en brödkniv. Motivet var svartsjuka. Mannen hade inte hotat eller slagit kvinnan före överfallet.

Tommy Hoff, kriminalkommissarie i Skövde, arbetar bland annat med att studera våldsbrotten i Skaraborgs län. Han berättar att antalet kvinnor som misstänks för misshandel ökar, men att det inte går att se om det är kvinnor eller män som utsätts för brotten. Statistiken bygger nämligen på en modell från 1950-talet där kvinnors våld mot just män inte finns med. Brottsförebyggande rådet (Brå) uppskattade 1999 i rapporten "Kvinnors brottslighet" att drygt fyra procent av det "vuxna familjevåldet" beräknas bestå av kvinnors våld mot män.

- Jag är övertygad om att den siffran är högre eftersom mörkertalet är stort när det gäller kvinnor som misshandlar eller kränker sina män. Vissa brott är tabubelagda, det här är ett sådant. Det ingår inte i mansrollen att vara ett offer - och särskilt inte att bli slagen av en kvinna.

Tommy Hoff berättar att flera forskare som han träffat intresserat sig för ämnet, men att de inte gått vidare med ytterligare studier.

Studenterna Heidi Wasén och Camilla Palmberg valde dock att undersöka mansmisshandel. För två år sedan presenterade de examensarbetet "Slagen man" vid den sociologiska institutionen på Stockholms universitet. Den bygger på djupintervjuer med sju män som blivit fysiskt eller psykiskt misshandlade av sin kvinnliga partner.

Men det satt långt inne innan de två studenterna kunde slutföra sitt arbete. Kurskamraterna ifrågasatte ämnesvalet och det tog tid innan de lyckades hitta en handledare som ville stötta deras studier.

- Jag och Camilla var irriterade på den endimensionella synen på misshandel i hemmet som finns bland politiker, forskare och inom medierna. Vi hade också båda två manliga vänner som blivit slagna eller hotade av kvinnor som de levde tillsammans med. All undervisning på universitetet bygger på uppfattningen att det bara är kvinnor som kan misshandlas av sin partner, berättar Heidi Wasén.

Under senare år har kvinnomisshandeln uppmärksammats som ett av våra allvarligaste samhällsproblem. Enligt flera undersökningar i USA, Kanada och Storbritannien är det dock vanligt att kvinnor fysiskt eller psykiskt misshandlar män i hemmen.

Resultaten har mötts av hård kritik. Susanne Steimetz, i dag chef för Family Research Center vid Indianauniversitetet, har fått ta emot hot från feminister när hon föreläst om män som misshandlas av kvinnor. Detta trots att hon hjälpt till att starta härbärgen för utsatta kvinnor och forskat om kvinnomisshandel.

I en studie från slutet av 1970-talet publicerad av forskarna Linda Nisonoff och Irving Bitman uppgav 15,5 procent av männen och 11,3 procent av kvinnorna att de blivit slagna av sin partner.

Sociologen Murray Straus, professor och biträdande chef för Family Research Laboratory i New Hampshire, menar att även om kvinnor antas ha mindre möjligheter att åstadkomma fysiska skador är mansmisshandel ett socialt problem.

Redan 1986 konstaterade Straus att kvinnors våld mot män inte väcker något allmänt intresse. Undersökningar som går tvärs emot den gängse bilden uppmärksammas inte, enligt honom. Inga ansträngningar görs heller för att komma till rätta med problemet - helt enkelt därför att mansmisshandel inte definieras som ett problem. Det är helt enkelt inte "politiskt korrekt" att diskutera att kvinnor kan misshandla sin partner, enligt Straus.

Andra internationella studier visar att kvinnor i ett förhållande kan vara lika våldsbenägna som män. Enligt en brittisk granskning om våld i hemmet utförd av George Malcolm, knuten till Queen Mary and Westfield College i London, använde tre av fyra misshandlande kvinnor någon form av tillhygge - medan en av fyra män gjorde det. Detta skulle vara ett tecken på att kvinnorna kompenserar sin ofta mindre kroppsstyrka.

- Dessa internationella studier har inte fått några som helst konsekvenser för forskningen om misshandel i relationer eller för den svenska samhällsdebatten om våld i hemmen, menar Heidi Wasén.

I går intervjuades Daniel på Insidan om hur han blev slagen av sin kvinnliga sambo. Erfarenheterna delas av de sju män som Heidi Wasén och Camilla Palmberg intervjuade. Berättelserna har stora likheter med utsatta kvinnor.

- När vi inledde vårt arbete sågs vi som sensationssökare som ville skapa rubriker. När examensarbetet presenterades var reaktionerna blandade. En del tyckte att vi fått fram ett spännande material, andra var skeptiska till att så få slagna män blivit intervjuade.

- Vårt syfte var inte att visa hur vanligt det är med mansmisshandel i Sverige utan att beskriva de kränkta männens upplevelser. Vi hade gärna velat intervjua fler män men lyckades inte. Beror det på att det är få män som misshandlats eller på att det är få som vill - eller vågar - berätta om vad de utsatts för? undrar Heidi Wasén.

Männen som hon och Camilla Palmberg intervjuat uttrycker alla en djup smärta över vad de har gått igenom eller fortfarande är mitt inne i. De hyser också en stark misstro mot samhällets instanser för att hjälpa och stötta dem.

- Dessa män är en osynlig grupp i samhället som aldrig diskuteras i samband med misshandel i hemmen. Det förklarar kanske mediernas ointresse för att uppmärksamma frågan, men däremot är det förvånande att ämnet inte behandlas i forskningen, enligt Heidi Wasén.

En misshandel kan vara både psykisk och fysisk. Till den senare misshandeln räknar sociologen Murray Straus även det som traditionellt uppfattas som "lindrigt" våld, till exempel örfilar.

Psykisk misshandel kan vara lika förödande för den utsatte som fysiskt våld. Man kan skada sin partner på djupet - och även driva denne till självmord - utan att lyfta ett finger, konstaterar Straus.

Enligt honom är det mer socialt accepterat att kvinnor slår män än tvärtom. Om en man förolämpar en kvinna anses det vara moraliskt korrekt för miljontals kvinnor att ge honom en örfil.

Murray Straus menar att för att få slut på hustrumisshandel måste det "harmlösa" mönstret av örfilar, sparkar och kastande av saker mot manliga partner brytas.

Straus hävdar också att om kvinnor använder sig av våld - och det är mer accepterat - så kan det leda till att ett förkastligt våldsmönster inom hemmets fyra väggar upprätthålls.