Katja Malmborg ”wwoofar” och ”couchsurfar” för att få uppleva något genuint när hon reser i stället för bara ett hotellrum och andra turister. När hon i våras kom till en hästgård i Kanada för att wwoofa, (arbeta för mat och husrum) hade tränaren ramlat av hästen och skadat ryggen. Det gjorde att hon fick motionsrida fyra hästar om dagen.
– På kvällarna var jag helt slut och orkade inte göra någonting annat. Men det gjorde ingenting. Jag tyckte tvärtom att det var ett helt fantastiskt kul sätt att resa på, säger Katja Malmborg.
Vi besöker henne i Skarpnäck, i lägenheten som hon hyr av sin mamma. Hon har precis flyttat hit och har inte kunnat ta emot couchsurfare tidigare eftersom hon bott för trångt. Men nu ska hon göra det så snart hon kan.
Couchsurfning och wwoofing ingår i den växande trend som kallas kollaborativ konsumtion och betyder att vi delar med oss och lånar mer och mer.
Att Katja wwofar innebär att hon arbetar ideellt på ekologiska gårdar i utbyte mot mat och husrum. Det har hon varvat med att couchsurfa hos män-niskor som upplåter plats för övernattning, kanske i en soffa. Platserna har hon hittat via sajter på Internet.
Andra varianter är ”Airbnb” där man hyr ut sin bostad när man inte använder den, och ”Trusted housesitters” som går ut på att man lånar någons hem mot att man vaktar och sköter om till exempel växter eller djur.
Det var förra våren som Katja reste runt i Kanada och USA på det här viset. Hon åkte buss mellan anhalterna och stannade runt en månad på varje ställe. På gårdarna arbetade hon i genomsnitt trettio timmar i veckan sex dagar i veckan.
– Hästgården i Kanada passade mig extra bra eftersom jag är en hästtjej. Jag fick en inblick i hur det är att vara en kanadensisk cowboy.
Efter att hon arbetat på ytterligare en gård i Kanada tog hon bussen till ett ekologiskt småskaligt jordbruk i Kalifornien. Där fick hon plocka och rensa blåbär. Hon bodde och arbetade tillsammans med andra och nu har hon ett stort nätverk med vänner och kontakter i Europa och Nordamerika.
Det är ingen tillfällighet att den här bytestrenden kommer just nu, menar hon.
– Min generation vill ändra sitt sätt att konsumera, göra något annat än att bara köpa, för att det inte blir lika stora påfrestningar på planeten. Det är också ett bra sätt att komma in i ett land och lära känna folk.
Katja Malmborg tillhör en generation som inte tycker att det är lika spännande att åka upp i Eiffeltornet som resenärer tyckte tidigare, menar hon.
– I dag krävs det ingen ansträngning att resa jorden runt, mer än att det kostar pengar. Det gör att vi måste hitta nya sätt för att uppleva något på riktigt, komma ned på djupet.
Dock är hon ingen Facebook-vägrare. Snarare motsatsen, eftersom ingenting av det här hade varit möjligt utan internet och de sajter som har kopplat ihop henne med andra användare över hela världen.
Katja sökte i städer som hon ville besöka och efter personer som verkade ha liknande intressen som hon själv, mejlade några gånger fram och tillbaka innan hon bestämde sig.
– Till exempel couchsurfade jag hos en kille som var intresserad av svensk pop och indierock. Han hade en fantastisk skivsamling som jag kunde gå igenom.
När hon kom till en kille i Seattle hade han skaffat biljetter till en filmfestival samma kväll som hon anlände. Det blev en isbrytare och hon lärde känna flera av hans vänner.
– Han ville gärna dela med sig av sin hemstad och sina vänner. Andra lånar bara ut en sovplats. Det är också bra. Man gör litet som man vill.
Poängen är att alla har kunskaper om staden de bor i.
– För någon som kommer utifrån är jag ju en expert på Stockholm. Mina kunskaper kan verkligen förhöja någons upplevelse. Samtidigt får jag återuppleva saker som har blivit en osynlig del i min vardag.
Om couchsurfaren ofta är en ung och äventyrslysten ”backpacker”, är det en större variation i ålder bland wwoofarna, enligt Katja som arbetade med ett par i femtioårsåldern.
Deras barn hade precis flyttat hem-ifrån för att börja på college och föräldrarna kände sig plötsligt fria att kunna resa.