En av dem som börjat låna kläder i stället för att köpa nya är Andrea Reuter. Vi träffar henne när hon har kommit till Lånegarderoben i Midsommarkransen, Stockholm, för att lämna tillbaka en svart fransig charlestonklänning som hon precis har använt på en filmfestival i Berlin.
Det är dyrt och onödigt att köpa nytt varje gång det är fest, just för att man bara kan använda festkläder ett par gånger, menar hon.
– Jag är själv en sådan som kommer ihåg vad folk har på sig på en fest, därför vill jag gärna variera mig. Den här klänningen är så speciell att man inte kan använda den så många gånger, säger Andrea, som också har lånat en svart kavaj som hon har på sig och som hon inte tänker lämna tillbaka riktigt än.
– Jag fick så otroligt mycket komplimanger för den här kavajen, så den kommer jag verkligen att sakna. Ylletröjan ska jag också behålla ett tag till, eftersom ingen bryr sig om man använder samma tröja ett tag.
Hon tilltalas av mixen i Lånegarderoben, att det finns alltifrån kläder man kan ta på sig för att hålla ett föredrag, till galakläder och stickade tröjor.
– Jag vill verkligen supporta det här projektet. Det är horribelt att folk inte fattar att vi inte kan köpa slit och släng i all evighet och att vi måste göra något åt konsumtionen.
Klänningen hon lämnar tillbaka ska nu skickas på kemtvätt. Hade hon förstört eller smutsat ned den mer än vanligt, hade hon fått betala extra.
– Men det hade ändå blivit billigare än om jag hade ägt plagget själv, de har ju specialpris hos kemtvätten, säger Andrea, som tidigare var ointresserad av shopping.
– Det är först på senare år som jag har blivit mer intresserad av stil, och då blir ju kläder intressanta.
Det som gör Andrea lycklig är inte shoppandet i sig, utan att hon vet att det hon köper, eller lånar, är långsiktigt hållbart. Lånegarderoben fyller också någon sorts social funktion, litet som att vara med i en klubb med hållbar konsumtion som gemensam nämnare.
– Det finns en extra tillfredsställelse i att ”handla” här eftersom man bidrar till något som är bra för framtiden och planeten. Jag har också fått en dos av dopamin, eller vad det nu är, genom att visa mig i de här kläderna på festen i Berlin, säger Andrea.
Lånegarderoben startade som ett konstprojekt på festivalen ”Skankaloss” i Gagnef för fyra år sedan. Kulturföreningen Kreativet ville se om det gick att kombinera konst och konsumtion med hållbarhet och ekologi.
– Vi ville hitta nya sätt att förhålla oss till konsumtionen på, säger Emelie Dahlström, en av initiativtagarna.
Hon är statsvetare som specialiserat sig på ”konsumtion som form för politiskt deltagande”.
Vi träffar också Erika Granstrand som varit med och drivit Lånegarderoben sedan 2011.
– Jag har alltid intresserat mig för konsumtion i ett hållbarhetsperspektiv, säger Erika. Lånegarderoben handlar om att inte behöva shoppa nya kläder för att man ska gå på fest, kläder som man kanske bara använder en månad och som sedan bara tar plats i garderoben.
”Funktionsförsäljning”, kallar de det. Hur kan man få ett behov tillfredsställt – funktionen – utan att behöva köpa plagget? Hur kan man minska produktionen, och öka användningen, eller nyttan?
– Man vill ha hålet i väggen, men inte behöva äga verktygen för att göra det. På samma sätt delar vi på kläderna i den gemensamma garderoben, säger Erika.
Erika och Emelie har egentligen inga kunskaper om varför de omkring åttio låntagarna använder Lånegarderoben.
– Vi frågar inte varför någon använder den här tjänsten eftersom det finns så många olika anledningar. En del kanske gör det av rent egoistiska skäl, för att de vill ha tillgång till designkläder. Andra kanske vill testa att använda plagg som de annars inte skulle våga köpa. Det lägger vi oss inte i, säger Emelie, som menar att Lånegarderoben är mer än en övergående trend.
– Vi ser ju hur världens länder arbetar med begrepp som grön innovation och hållbar tillväxt. Bara sedan vi startade Lånegarderoben har det kommit flera motsvarande ställen i Göteborg, Malmö, Norrköping, Umeå, och även i Helsingfors och New York.
När de öppnade trodde de att det var festkläderna som skulle gå åt snabbast. Men det har visat sig att låntagarna är minst lika intresserade av vardagskläder och t-tröjor som de kan ha på jobbet.
– Det är genom den vardagliga konsumtionen man kan förändra något, det har en väldigt stor påverkan på miljön och på vår framtid, säger Emelie.
Men sett i det stora hela, gör ni verkligen någon skillnad?
– Absolut, att tänka på det viset innebär samma felaktiga resonemang som när någon säger att den inte tänker rösta. Man bidrar med det man kan. Om alla gör det så händer det saker, säger Erika, som inte har behövt köpa ett enda eget nytt plagg på ett helt år tack vare Lånegarderoben.