Första advent är årets stora sånghögtid och fler och fler har upptäckt att det händer något med kroppen och sinnet när man sjunger tillsammans. Det menar Lars Andersson, organist och ledare för Katarin­akörerna i Katarina kyrka som hyser barnkörer, en flick- och en gosskör, en gospelkör och fyra vuxenkörer.

– Det är en enorm tillströmning och alla tycker det är helt fantastiskt, säger Lars Andersson.

Man blir en del i en musikalisk gemenskap där individen blir en del i ett större sammanhang. Bara att få uttrycka sig inför en stor publik upplever många som en kick, menar han.

Den som vill vara med i någon av Katarinakörerna måste sjunga upp. Men det finns också körer för vem som helst. Artisten Marie Bergman är en av dem som jobbar medvetet för att hjälpa människor att bli av med sina låsningar och ”hitta rösten på ett annat sätt”, som hon uttrycker det. Vi stämmer möte i Katarina kyrka där hon med sin ”Glädjekör” ska visa oss toning, en metod som går ut på att man ljudar utan ord och på så vis öppnar spjällen och vågar ta ton när julens alla sångprestationer står för dörren.

I toningen använder man mjuka öppna vokaler. Ljudvibrationerna öppnar rösten och efteråt sjunger man klarare.

Marie Bergman kom i kontakt med toningen när hon för tio år sedan var gästprofessor vid Musikhögskolan i Århus och undervisade sångelever som hade tappat lusten. Toningen bidrog till att flera av dem hittade mer av sitt personliga uttryck och fick tillbaka inspirationen.

– Bry dig inte om hur det låter utan hur du upplever tonen i kroppen, säger hon när hon formar munnen till ett stort runt hål och ljudar ”aaaaa” samtidigt som hon förstärker det vibrerande ljud som sprider sig i kyrkvalven med en särskild, antik, tibetansk sångskål – ett gammalt instrument av flera metaller. När hon rör med en stav längs skålens kant kommer det övertoner.

– Toning gör man för att lära sig något mer om sig själv och sin egen röst. För att må bra och för att – om man så vill – förstå sången och sångens intention.

Och det är inte utan att man dras med. Ganska snart känner jag hur kroppen genomströmmas och hela kyrksalens väldiga valv börjar vib­rera.

– När man blir mer van kan man rikta vokalerna mot olika delar av kroppen. Man känner när man hittat en klang som verkar i en viss del av kroppen, säger Marie och ställer sig bakom min rygg för att demonstrera: ”ooooooooooo” ljudar hon. De lägre frekvenserna känns längre ned i kroppen och de högre närmar sig huvudet.

När Glädjekören värmer upp ställer de sig först i en ring mitt i kyrkan. De rotar fötterna, sviktar litet med knäna, gör plats för magen, tar sats från bäckenbotten och börjar med en låg ton. Det är en första uppvärmning när de söker med rösten, för att hitta förbindelserna mellan kroppen och rummet.

Så går de upp i en mellanfrekvens som känns längre upp i mellangärdet. Det är kroppen som är instrumentet här, vävnaderna, håligheterna, skelettet, musklerna, senorna. Allt leder ljudet och vibrationerna. När vi kommer till de höga tonerna börjar jag fnissa. ”Röstskam” är ett ord Marie Bergman använder för att beskriva fenomenet.

Tillit, tillåtelse och träning. Det är de tre t:na som utgör grunden i hennes pedagogik. Fem procent av befolkningen är tondöva. Alla andra som bara går omkring och tror att de inte kan sjunga, eller skäms när de gör det, behöver ”stödja tilliten”, menar hon.

– Alla har vi våra olika barriärer. Går vi över en viss gräns börjar vi producera nojor, pulsen går upp, vi rodnar, fnissar, kroppen försöker reglera det här så att vi ska sluta göra bort oss.

Jag känner att toningen får mig att stressa av och må bra. Det tredje t:t, träningen, handlar om att bygga upp musklerna som behövs för andning och stöd, och samtidigt lära sig att slappna av.

Marie är noga med att inte göra någon jämförelse med hinduernas och buddhisternas heliga stavelse om, eller aum, som ljudas fram och som yogier använt i alla tider vid meditation.

– Jag vill inte föra in några religiösa aspekter eftersom jag vill att alla ska känna sig bekväma. Jag tycker om att vara i en kyrklig miljö för att det är så vackert med valven och kyrkorummet. Det kan ge en andlig upplevelse. Men det är fritt för var och en att uppleva.

Nästa lördag (3/12) mellan halv elva och tolv på förmiddagen har Marie toning för alla i Katarina kyrka. Det brukar komma några hundra besökare som faller in i tonandet automatiskt.

– Det brukar sluta med att alla går runt och prövar sina röster. Hela kyrkan blir en enda stor klangkropp.