För ett barn som precis har knäckt läskoden får skyltarna på stan helt plötsligt en ny innebörd. Pratbubblorna i serierna får liv. Figurerna i böckerna börjar tala och en helt ny värld öppnar sig.
Steget är stort i barnets utveckling och har större betydelse än vad vi - som tar skriften för självklar - kanske föreställer oss, säger Ingvar Lundberg.
Han har under större delen av sin forskningskarriär specialiserat sig på just läsinlärning och lässvårigheter. Fram till 1995 var han professor i Umeå med inriktning mot utvecklingspsykologi, i dag är han knuten till Göteborgs universitet.
I och med att barnet lär sig läsa börjar det reflektera över hur orden låter och hur orden är uppbyggda, säger Ingvar Lundberg. En sådan medvetenhet om språket sprider sig till att omfatta andra sidor av barnets själsliga liv.
- Tankarna och språket hänger intimt ihop. Möjligheten att bli medveten om sitt eget tänkande och sina egna känslor ökar. Och en sådan insikt är en mental revolution för barnet.
Att knäcka den alfabetiska koden kan vara en komplicerad process. Vissa barn lär sig lätt, för andra tar det längre tid. Trots att skriften är ungefär fem tusen år gammal måste varje människa som vill kunna läsa, lära sig att tolka de ganska märkliga grafiska krumelurer som bokstäverna är.
- Det finns en onaturlighet i skriften som inte finns i det talade språket. Vi lär oss inte läsa bara för att vi går omkring i ett hav av bokstäver, säger Ingvar Lundberg. Det finns fortfarande runt 800 miljoner vuxna i världen som är analfabeter.
Till skillnad från talet, som man kan lära sig bara genom att vistas i en miljö där människor talar, måste barnet undervisas i hur alfabetet fungerar.
- Det finns de som menar att det går att lära sig läsa precis som man lär sig tala, men det finns väldigt lite stöd för det i forskningen. En del barn gör upptäckter på egen hand, men oftast är det äldre syskon eller föräldrar som gör barnet uppmärksamt på bokstäverna.
Framför allt måste barnet få insikt i hur det talade språkets ljud kan brytas ned till små byggstenar, fonem. Då blir det lättare att förstå att b:et i "bok" låter annorlunda än b:et i "bil" exempelvis, eftersom det artikuleras tillsammans med vokalen som kommer efter. Redan när man formar munnen till ett b i "bok", formas det av o: et som följer.
För de barn som tidigt fått upptäcka glädjen i språket med hjälp av rim och ramsor, och som fått lyssna till vuxna som läser böcker högt, blir det lättare, säger Lundberg.
Det är viktigt att föräldrarna tidigt pratar med det lilla barnet. Redan spädbarnet bygger upp en uppfattning om hur modersmålets byggstenar är beskaffade, säger han.
- Pratet med barnet gör att det själv börjar förstå ord och sedan själv kan börja använda ord. Att titta och peka i bilderböcker tillsammans med föräldern gör att barnet får en känsla av att det är på väg att erövra världen.
Genom att kontinuerligt fortsätta läsa högt för barnet ger man det ett större ordförråd. Barnet får lära sig att höra ord artikuleras och uttalas tydligt. Orden blir klarare.
- Det vet att det heter jordgubbar och inte "jogöbbar" till exempel. Det har stor betydelse för när barnet ska lära sig läsa.
Högläsning har en annan viktig betydelse också, säger Ingvar Lundberg. Den skrivna texten, som läses högt, innehåller en viss eftertänksamhet som det snabba talet inte har. Texten låter sig inspekteras och reflekteras över, den låter tankar vridas och vändas på. På så sätt öppnar den skrivna texten också vidare världar för barnet.
En del föräldrar har höga ambitioner för sina små barn. De sitter och tragglar bokstäver med barnet för att det ska lära sig läsa tidigt. Det kan innebära att man pressar barnet för hårt, menar Ingvar Lundberg.
- Barn visar ju instinktiva reaktioner mot sådana försök. Man behöver inte forcera fram någon läsinlärning i formell mening. Lekfullheten är viktig. De flesta barn känner glädje i språket och tycker att det är roligt att leka med ord och ljud. Det räcker.
Men alla barn tycker inte att det är roligt. Ett fåtal barn blir inte alls särskilt stimulerade av språkliga aktiviteter. Då kan man misstänka att de har dyslexi, en diagnos som Ingvar Lundberg forskat mycket i.
- Vissa barn som man sätter i knäet och ska läsa för glider ned efter trettio sekunder. Många av de barn som visar det ointresset kan få stora problem att lära sig läsa senare.
Ingvar Lundberg definierar dyslexi som en svikt i det språkliga systemet - ett problem som gör det svårare att fånga upp språkets byggstenar, fonemen.
- Barn med läs- och skrivsvårigheter behöver stort individuellt stöd i skolan tidigt. De behöver en försiktig och långsam väg in i skriften.
Även där kan rim och ramsor och andra språklekar vara ett sätt för barnen att komma in i språket, menar Ingvar Lundberg.