På dn.se/insidan har diskussionen om abort varit intensiv. Läs reaktionerna i anslutning till varje artikel. Några läsare har hört av sig per mejl. Här är ett brev:
"Jag gjorde själv en abort för snart ett år sedan, graviditeten var inte planerad och jag har redan fyra barn. Det är ett känsligt ämne som Frida i intervjun påpekar, och det är lätt att bli anklagad som abortmotståndare om man antyder det minsta om komplexiteten i ämnet. Själv kände jag också lättnad direkt efter aborten, men det var på grund av att jag blev fysiskt sjuk av den medicinska aborten jag gick igenom.
Några månader efteråt började jag dock tänka mycket på aborten, för att nu börja förstå att det är en slags kris jag går igenom. Jag kan inte titta på filmsekvenser om förlossningar, missfall eller annat som kan beröra ämnet. Jag får gråtattacker som får min man att undra, jag har mycket funderingar om det etiska och moraliska perspektivet. Jag är vanligtvis inte ett dugg religiös men har funderat på att be om samtal med en präst. Det går inte en dag utan att jag tänker på aborten och det liv vi avbröt.
Det jag egentligen vill framför är att ingenting i livet är svart eller vitt, jag och min man var helt överens om att det rätta beslutet var abort. Jag tycker fortfarande det, men många andra känslor och funderingar spelar in. Jag vill också påpeka att reaktionen i min bekantskapskrets varit väldigt ’lättsam’, tvärtemot den reaktion som Frida i artikeln upplevt. Jag har inte fått någon förståelse för att det för mig är något oerhört jobbigt jag har gått igenom. Reaktionen har varit som om jag tagit bort en leverfläck ...”
Eva
Läs fler reaktioner på serien i anslutning till varje artikel (till höger).