Om ämnet hur vi alla kan bidra till ett hållbart samhälle kan inte skrivas för mycket. Nästa område som jag skulle vilja att medierna ger sig på är alla engångsförpackningar som används överallt. Användningen måste ha ökat enormt med tanke på att fler och fler köper med sig färdigmat, inte bara från restauranger utan från Ica och andra livsmedelskedjor. Själv tvekar jag inför att ta med mig min urdiskade plastförpackning tillbaka till den manuella delikatessdisken på Ica. Köper man mat över disk där får man den i en vanlig brun plasttallrik med genomskinligt lock. Ingen konst att diska ur. Men de kommer att tycka att jag är helknäpp! Klarar jag det? Jag dryftade problemet med en kollega och han avrådde mig. Men om många gjorde så skulle folk inte tycka att det var knäppt, det är jag säker på. Jag ska försöka samla mod och gå dit med min begagnade plasttallrik, men ifall de vägrar vore det skönt för mig att veta att ni kommer att ta tag i frågan hur man ska minska förbrukningen av engångsförpackningar.

Ann

Mina ögon råkade falla på några rader i Peter Letmarks krönika: ”Det känns som om det har blivit omoraliskt att inte konsumera.”Ja, man kan ha olika synpunkter på konsumtion. Bra att vi har ett materiellt välstånd i Stockholm även om alla kanske inte har det så bra. Vad jag inte kan förstå är varför författaren Fogelströms gamla trakter på Södermalm i Stockholm blivit så eftertraktade. Visserligen finns det butiker och kommunikationer här med mera, det är väl en liten småstad i storstaden runt Allén, Greta Garbos torg, Nytorget med flera områden. Men jag tycker att Sofoområdet är upphaussat, vilka är butikerna som har uttalat ekologiska varor?

Visst finns det några på Skåne­gatan, på Nytorgsgatan men annars är det väl som i stan i övrigt, där jag fortfarande rör mig. På Sveavägen finns exempelvis en affär med fantastiska oljor, balsamer och så vidare. Där kan man verk­ligen få sitt behov av matshopping tillfredställt. Jag ska åka dit i morgon och få mitt behov tillfredsställt till min pensionärsmatlagning.

Barbro

Det är roligt att ni skriver om couchsurfing men jag tycker att informationen i marginalen är missvisande i det att den bara betonar den ena aspekten av couchsurfing – att man övernattar gratis hos frivilliga värdar. Flickan som ni intervjuar hade heller ingen egen erfarenhet av att ta emot surfare.

Dessvärre är det på det sättet som couchsurfing alltid presenteras i medierna. Couchsurfing bygger på ett givande och tagande där det är önskvärt att den som surfar antingen har tagit emot själv eller på något sätt bidragit med något. Om man inte har möjlighet att ta emot kan man antingen erbjuda sig att visa någon runt i stan eller mötas över en fika.

Tyvärr tror jag att artikeln kommer att bidra till att couchsurfing får erfara ännu en våg av unga äventyrliga backpackers som skapar en profil en vecka innan de ska ut och resa och sedan inte loggar in igen förrän nästa gång de ska ut och resa och behöver någonstans att bo.

Ann, couchsurfare som sedan 2007 tagit emot 350 surfare

En viktig aspekt i galleriadebatten som kan vara värd att notera är att det offentliga rummet med dess centrala mötesplatser utsätts alltmer för en tilltagande begränsning, kommersialisering, inkapsling samt privatisering.

Detta inger i minst lika hög grad oro som själva moraliserandet runt shoppandet. Att träffas är lika med att köpa och konsumera, det tycks vara budskapet i stället för att träffas för att bara träffas!

Jan