Ju mer sex desto större olycka
För att förstå varför religioner världen över förordar celibat för sina medlemmar måste sexualitetens konsekvenser lyftas fram.

Med tanke på att sex ofta betraktas som meningen med livet, eller kronan på verket, är det förunderligt att ju mer en människa ägnar sig åt sex, desto olyckligare blir hon. Olyckligast av alla ter sig människor som har offrat alla andra aktiviteter för sexualdriftens skull. Deras lycka reduceras till de korta stunder då de finner ett nytt sätt att leva ut sitt begär.

Personer som missbrukar heroin talar ofta om "jakten efter drakens svans". Det vill säga att efter den första kraftfulla upplevelsen av heroin jagar de ständigt efter en lika stark kick, men trots ständigt ökande doser vägrar den att infinna sig. Sexualdriften är långt ifrån lika destruktiv som heroinberoendet, men det går ändå att dra vissa paralleller. Utbredningen av analsex och oralsex och ökat antal partner är mycket tydliga tecken på "jakt"; porrfilmer blir snabbt omoderna och producenterna måste ta till allt mer extrema "doser" för att tillfredsställa konsumenterna.

Även förhållanden visar samma symtom. Sexliv utan överraskningar uppges inte sällan som orsak till skilsmässor, och inte förvånande stiger skilsmässotalen. Allt färre äktenskap håller livet ut när den förväntade "dosen" har blivit så hög att det inte längre är möjligt att finna tillfredsställelse i det mindre snabbverkande innehållet, som känslan av att bara önska sin livspartner väl eller förmåga att kommunicera utan ord.

Det finns de som offrar all sexuell aktivitet, i tanke, ord och handling, och möjligheten att bilda familj för något de kallar högre. Av många anses de vara blåsta på konfekten, avlurade "kronan på verket". De sägs ibland ha valt kyskhet på grund av upprepade misslyckanden i partnerkonkurrensen.

Vilka dessa lättlurade oattraktiva typer egentligen är, och vilka egenskaper de besitter, är det dock få som reflekterar över. Moder Teresa, grundaren av gråbrödraorden den helige Franciskus av Assisi, Dalai Lama, Jesus och till en del Mahatma Ghandi är världskända exempel, och för varje världsberömt exempel finns det otaliga andra. De är alla människor som lyckats se hela mänskligheten som sin familj. Människor befriade från hat, illvilja och missnöje. Människor som, genom att sluta betrakta kvinnor och män som potentiella partner eller rivaler, har kommit att betrakta varje kvinna som sin syster, varje man som sin bror.
Pelle

Ohämmad hunger efter lust tyder på omognad
Tack för artikeln om celibat. Detta perspektiv på sexualiteten beskrivs inte för ofta.

Själv är jag 50 år, aldrig gift eller sambo i det senare ordets egentliga mening. Trots detta och att mitt könsorgan fysiskt aldrig utforskat någon annan människas inre känner jag mig inte som någon så kallad loser. Brukar säga halvt på skoj, halvt på allvar: "Jag bar min brunst som en migrän."

Vår ofta, i mitt tycke, alltför ohämmade hunger efter lust och vår alltför ofta bejakade benägenhet till flykt från smärta, tyder på omognad. Reklamen och det påträngande nöjesutbudet, som i hög grad spelar på sexualitetens strängar, omger oss likt en myggsvärm. Det är svårt att undvika den malarialiknande åkomman ifrågavarande ohyra åstadkommer: "Jag vill ha mer, jag vill ha mer." Målet tycks vara att konservera spädbarnets krav på omedelbar behovstillfredsställelse.

Ofta kan jag känna något av en förståelse för invandrarföräldrar som i medierna framställs som rädda (?) för det svenska. Som ser vårt sätt att leva som ett hot, något de i möjligaste mån vill bevara sina barn från. Att med våld utestänga är dock i längden ingen framkomlig väg, varken för dem, för klosterfolk eller mig som enskild. Man blir då lätt som en tryckkokare och trycket tenderar att pysa ut i de för tillfället svagaste relationerna, relationer som för den skull ofta inte är de mest lämpliga. Ibland kanske det till och med handlar om en förödande eruption.

Jag har ibland funderat över behovet av någon form av AA-liknande forum kallat 4B, "Brödraskapet, Brända Brunstiga Bröder", eller kanske en lite vidare samling, "Brända Konsumenters Sällskap".

Själv är jag dock övertygad om att det är på det andliga planet som vi hittar lösningen och vägen framåt. Jesus sade ju enligt aposteln Johannes att han var vägen sanningen och livet och jag tror att han har rätt. Det är bara så förtvivlat svårt att urskilja denna livets ton i tidens diskodunk och bland all samlad religiös bråte, gammal som ny. Men det går, den ovan citerade säger ju också enligt en annan apostel att den som söker finner. Det tänker jag fortsatta med, även när jag finner, hoppeligen.
Martin Lundstrom

Hur vet ni att det är skrönor?
I er artikel "En kvinna kan leva ett rikt liv utan en man" så skriver ni att det är skrönor, att det "funnits hemliga gångar mellan kloster där kärleksmöten kunde äga rum" (mellan munkar och nunnor). Syster Ida säger till på köpet att "Gångarna var egentligen toaletter . . ."

Hur säkra är ni på detta. Jag trodde att det var en "vetenskaplig" sanning att gångar och även döda spädbarn hittats. Kommer dock inte ihåg var jag läst detta. Är det syster Idas ord ni tar som sanning eller? Har ni frågat någon religionshistoriker eller annan kunnig?

Att en kvinna kan leva ett rikt liv utan en man är väl för övrigt en självklarhet, eller? Det var dock en rolig artikel att läsa.
Mikael Wester

Svar: Under reformationen på 1500-talet avbildades ordenssystrar och -bröder på gräsliga, liderliga träsnitt. De var propaganda mot den tidigare religionen. Däremot känner jag inte till några historiska eller arkeologiska bevis för att kärleksmöten skulle ha ägt rum i klostergångar, säger religionshistoriker Svante Ögren, Sigtunastiftelsen. Naturligtvis kan det ändå i enstaka fall ha förekommit enstaka otillåtna kärleksmöten, säger han.