”Solidaritet för mig är att man tar ansvar för något och visar hänsyn och empati, och det är det som behövs om politiken ska fungera i samhället. Och då ska politikerna föregå med gott exempel. En regering som inte står för detta är ingen regering.
Det är inte solidaritet att människor som är sjuka ska få gå från hus och hem eller bli utförsäkrade med mera. En sak vet jag, jag kommer aldrig att gå åt höger.”
Ann-Kristin
”Tack Jenny Fjell för att du driver den här frågan! Just det du beskriver är min man utsatt för - en utsliten fiskare som nu är 60 år och varit verksam sedan han var 14 år ! Är man 60 år och har jobbat och gjort rätt för sig i så många år är det så förödmjukande att bli ifrågasatt utan att någon överhuvudtaget har träffat honom eller gett någon som helst arbetsprövning – i stället har Försäkringskassan bara konstaterat att efter 1 jan så får du ingenting ! ’Vänd dig till arbetsförmedlingen för vi anser att du kan arbeta med de nedre kroppsdelarna’. När vi frågade vad man kan göra när båda armarna är utslitna - svarar en stjärna på Fk: ’Du kan väl bli lärare!’ Skämt eller inte så är det en förolämpning både mot min man som har gått 8 år i folkskola och för lärarkåren!
Vi väntar nu på besked efter ett nytt sjukintyg och vill vara positiva och tro på det - men i ett av alla sina brev påpekar Fk ’bara för att du fått ett läkarintyg så är det inte säkert att vår läkare tycker att det räcker som underlag’.
Jag hoppas nu att vederbörande socialminister och de som har något inflytande över dessa nya sjukregler läser och begrundar det som Jenny Fjell framfört på denna sida. Det måste väl kunna gå att skilja ut dem som fuskar och de som är ’riktigt sjuka’. I dessa fuskets dagar med bonusar och undanhållna pensionspengar är det väl inte förmätet att kunna få åtminstone 5000 kronor i månaden i sjukpenning!
Jag hoppas att den här frågan hålls levande tills någon har mod att ta till orda och ändra dessa sjukregler och att vi åter kan kalla oss ett jämlikt samhälle som värnar om alla!”
Elisabet Högquist Karlsson
”Frågan Vem bryr sig? Är inte minst viktig i skenet av globaliseringen. Globaliseringen innebär ju att världen knyts samman; alla berörs av klimatkris, hungerkris och finanskris, men de fattigaste allra mest. Globaliseringen har också inneburit en förändring av det moraliska ansvarets räckvidd: att vi som bor i Sverige får moraliskt ansvar för människor på stort avstånd; hur hanterar vi det? Kan vi överblicka konsekvenserna av vårt handlande? Vad kan vi göra? Här finns en rad intressanta initiativ: rättvisemärkt förstås, men också nyligen filosofen Peter Singers initiativ, boken ”Det liv du kan rädda - agera nu och stoppa fattigdomen”, som går ut på att avsätta resurser för att bidra till världens fattiga.”
Göran Collste, professor i tillämpad etik, Linköpings universitet
”När tandvårdsförsäkringen ’förbättrades’” tändes hoppet för mig personligen att få permanenta bakersta tänder och äntligen slippa ständigt inflammerad tandkött och att äntligen kunna tugga en köttbit vid måltiderna. Jag har också tinnitus sedan 13 tillbaka och den har klart förvärrats av att jag inte får till bettet då tänderna där bak saknas.
Tog kontakt med en tandläkare för undersökning och konsultation för implantat men redan vid första besöket grusades mina planer. Käkbensröntgen som krävdes för att gå vidare kostade över 3000 kr och ersattes inte till någon del av Försäkringskassan.
Det gick ett par år och jag lyckades genom ett arv och eget sparande få råd att äntligen påbörja min behandling som i slutändan kommer att kosta ca 100.000 kr. Jag hoppas innerligt att min tinnitus lindras och att jag äntligen på gamla dar (55 år) får njuta av god mat utan att få ont i tandköttet.
Jag vet att en del läkare inom hörselvården har kämpat med särskilt stort engagemang för att vi som har bettrelaterare besvär skall få tandvården klassad som en sjukdom. Samhället skulle spara åtskilligt om även den sjukdomsrelaterande tandvården inräknades som sjukdom och att patienterna betalade samma kostnad som vid vanlig sjukvård.
Jag själv känner jag mig som en hamster då jag äter något som skall tuggas då jag tvingas hålla föremålet mellan framtänderna och bita!”
Marjo
”Med risk för att låta besserwissrig: Många av oss till vänster gör en väldigt tydlig åtskillnad mellan solidaritet och välgörenhet. Vi gillar det ena och ogillar det andra, för att hårddra.
Solidaritet kan definieras som hjälp till självhjälp utifrån medvetenhet om gemensamma intressen. Mest klassiskt är väl gamla insamlingar till strejkande arbetare på annan ort/annat land, med undertanken ’idag hjälper vi er, om vi strejkar nästa år förväntar vi oss detsamma’. Men även den generella välfärdspolitiken vilar på en liknande tanke - alla betalar till den, mer eller mindre, och alla tar del av den, mer eller mindre.
Välgörenhet är i den betydelsen raka motsatsen, eftersom det bygger på ett etablerat maktförhållande som inte ska ifrågasättas. Den rike väljer att hjälpa den fattige och känner sig god och snäll, men om den fattige börjar ta sig ton och kräva rättigheter - då ryker stödet.
Med andra ord är det inte konstigt att en nyliberal som Idergard hyllar välgörenhet. Många till höger talar dessutom om avdragsrätt för gåvor, sponsring och välgörenhet - vilket är att privatisera beslutsfattandet. I stället för att ta in pengarna skattevägen och gemensamt besluta om hur de ska användas, kan den rike då BÅDE välja vilka som ska få hjälp OCH dessutom avkräva statskassan/alla oss andra att vara med och dela kostnaden.
På sätt och vis är det att frångå principen om en man, en röst.”
Mattias Håkansson