”Jag föddes på Karolinska och växte upp i Rinkeby. Jag hade medelhög status i skolan. Jag var oftast slav när vi lekte Nadish, men ibland var jag herre.
Det var i högstadiet. Man gjorde en ring med fingrarna och höll den mot någon del av kroppen, oftast knäskålen. Och om någon råkade kolla på ringen sade man ’Nadish’, och så hade man rätt att slå den killen på knäskålen.
Var det någon man inte gillade slog man riktigt hårt. Sedan sade man ’Nu äger jag dig’. Och då var han slav, han var tvungen lyda.
Flera gånger när jag var slav fick jag order att slå någon kille som herren hatade. Och jag slog med knytnäven så hårt jag kunde, utan att förklara varför. Sedan sparkade jag honom när han låg på marken.
Jag stal läsk åt herren också. Eller så fick jag order att ta någon av tjejerna på brösten eller tafsa henne mellan benen och i rumpan. Det var bara att lyda, annars blev jag slagen.
Jag var inte ett dugg bättre själv när jag var herre.
Man kan inte säga att den där slavleken gick ut på våld och kriminella grejer, men det blev ofta så. Att slå någon med knytnäven eller sparka honom i magen är ju misshandel. Och slavarna gick ofta in i affärer och stal jackor eller skor åt sina herrar.
Man kunde ta sig ur leken om man sade ett särskilt ord. Men det gjorde man inte, för man ville ju inte bli ett mobboffer.
Redan i lågstadiet höll vi på med Invigning. När någon hade klippt sig hade alla rätt att smälla till honom i bakhuvudet.
Kronan lekte vi väldigt ofta i mellanstadiet och högstadiet. Vi satt vid ett bord och höll snurr på en enkrona tillsammans. Och om man var den som gjorde att pengen lade sig ner fick man hålla knytnäven på bordet, och så sköt de andra enkronan stenhårt mot knogarna tills de blödde.
Ersättning, den leken har jag bara hört talas om. Man tar bilder när en tjej från en hedersfamilj kramar och kysser en kille, och om hon inte ger ersättning – ställer upp på hångel eller sex – då visar man bilderna för hennes brorsa. Det är utpressning!
Känner du till Burkleken? Den höll vi ofta på med. Man plattar till en colaburk tills den ser ut som en puck, och så är man ett gäng som sparkar burken mellan sig. Om den går mellan benen på någon får alla de andra misshandla honom, och då är det hårda tag. Knytnävar, skallar, sparkar, allt – det är gruppmisshandel, helt sjukt!
En gång när jag fick burken mellan benen blev jag verkligen livrädd. Sex killar slog mig och sparkade mig från alla håll tills jag ramlade omkull. Jag kunde inte skydda mig. De träffade mig i magen och ryggen, huvudet och ansiktet ... De spräckte mitt ögonbryn och skadade min fot så att jag fick vara hemma i en vecka.
En kille som inte är så omtyckt kan få ännu mer stryk i det läget, de andra laddar in sitt hat i slagen och sparkarna. Men en kille som är stor och stark och har hög status blir inte alls lika grovt misshandlad – går man på honom för hårt kommer han att hämnas.
Jag är tjugo år nu, och jag blir ångerfull när jag tänker på alla dumma saker vi gjorde. Inte för att det är så farligt att få lite stryk, men vissa killar gick ner sig i det dåliga och blev våldsamma och kriminella typer. Samma sak hände flera av dem som var längst ner i botten i skolan. De såg upp till de hårda killarna och ville vara med i deras gäng. Och de gjorde ganska hemska saker för att ta sig upp.”